”84 sidor både romantiskt, kul och fränt”.

Så beskrev Starlet-redaktionen tidningens första nummer som gavs ut 1966. I 30 år fylldes numren med såväl serier som fiktion och icke-fiktion.

Etnologen Kristina Öhmans doktorsavhandling handlar om Starlet och heter ”Ett tjejligt rum”. Hon menar att tidningens popularitet handlar om att den kom rätt i tiden, och att det fanns en gemenskap mellan läsarna.

– De beskrevs av redaktionen som redaktionsmedlemmar, säger Kristina Öhman till SVT Kulturnyheterna.

Läsarna kunde skicka in egenskrivna texter, och fick även ett forum i form av sidan ”Oss tjejer emellan” där de kunde diskutera livets stora frågor.

– Det blev som en guide i ett svårgripbart tonårsuniversum. Nu finns nästan ingen tjejtidning alls i Sverige, utan man får vända sig till internet, säger Kristina Öhman och fortsätter:

– Och för många tände tidningen en gnista. De fick publicera egna texter.

”Lite pinsamt att läsa den”

Kristina Öhman menar att tidningen dessutom hånades, och att läsa den sågs som något skamligt.

– Det var en utbredd föreställning att det var något banalt och trivialt. Man visste att många såg på tidningen på det sättet och då blev det lite pinsamt att läsa den, säger hon.

Inköpta brittiska serier

Under de tidiga utgivningsåren köptes och översattes brittiska serier. Där kretsade temat oftast kring romantiska relationer, inrättade efter gamla könsnormer.

– Serierna slutade nästan alltid med en kärleksbetygelse, säger Kristina Öhman till SVT.

Hon menar att fler allvarliga teman och ämnen började ta plats i tidningen i början av 70-talet.

– Framför allt blev kärleksrelationen inte det mest intressanta, istället hamnade vänskapsrelationen mellan tjejer i centrum, säger hon.