Detroit 2028. I en dystopisk nära framtid som, öh, ser exakt ut som vår nutid (förutom att mobiltelefonerna har ny sorts display) vill det ondskefulla företaget Omnicorp ersätta polismakten med superintelligenta robotar.

Allmänheten är emot förslaget, men ändrar sig när Omnicorp presenterar RoboCop. En hjälte av både kött och stål, ihopskruvad av resterna från den skadade polismannen Alex Murphys (Joel Kinnaman) rester.

Skurkar har försökt mörda honom med en bilbomb, vilket är en ganska viktig del av handlingen, men som sopas undan för kvasi-existentialism och lökiga specialeffekter.

Joel Kinnaman röjer upp i gangstergröten och har heller ingenting att oroa sig över eftersom Robocop är oövervinnerlig. Kinnaman har större problem i de sentimentala partierna, där han liknar en vilsen hund i plåtkostym.

Som maktlösa konsumenter är misslyckade remakes på klassiska filmer en slags historierevisionism som vi lärt oss leva med. Ändå är det svårt att inte bli besviken på renoveringen av ”Robocop”, som hade alla förutsättningar att bli någonting annat. Paul Verhoevens original från 1987 var en briljant satir över den tidens cyniska Gordon Gekko-kapitalism, som lade grunden för den finanskris vi njuter av idag.

Verkligheten har ju hunnit ikapp profetian med kuslig träffsäkerhet: Detroit är idag en fattig ruin efter bilindustrins förluster. Visserligen har inte staden sålt ut polismyndigheten till ett privat företag, men idén är ändå trovärdig idag när Google börjat investera i supersmarta robotar och poliserna i USA blir alltmer lik armén.

Att exempelvis de så kallade gated communities blivit rumsrena borde göra en remake av ”Robocop” ännu mer relevant (i originalet vill företaget OCP ödelägga fattiga stadsdelar i Detroit för att bygga enklaver åt de superrika).

Men samtidens marknadsliberala vindar verkar istället ha varit ett problem i nyversionen, som dränerats på alla inslag av samhällskritik. Nytillsatte ”Tropa De Elit”-regissören José Padilha pekar med hela handen i ett slappt försök att kommentera USAs drönarpolitik – övertydligt skildrat i ett Fox News-igt program där Samuel L Jackson propagerar för fler robotar och att alla pacifister ska sluta gnälla.

Jag saknar originalets reklamfilmer för spelet Sänka skepp med kärnvapen (”Nuke'Em!”) och solskyddsoljan ”Sunblock 5000” som funkar i Beverly Hills efter det att ozonlagret försvunnit.

Paul Verhoevens första film hade en budget på 13 miljoner dollar. ”Robocop” 2014 kostade 100 miljoner dollar att producera, men är en mycket sämre film.

I sommar är det tänkt att Detroit ska få sin egen Robocop-staty, ett projekt som crowd-fundades 2011 och sedan dess har omfamnats av Detroits invånare i kölvattnet av den ekonomiska krisen.

Jag hoppas verkligen att remaken har glömts bort innan dess, och att statyn blir en svart humoristisk tröst istället för, som filmen, en indirekt hyllning av girighet.