Enligt Anna Hultman har synen på sex i litteraturen ständigt pendlat mellan hård repression och en mer tillåtande inställning. 

– Under 1800-talet så börjar det bli en växande oro för sexuella representationer, och man vill bara att bildade och välbeställda män ska ha tillgång till de här representationerna, medan kvinnor, barn och arbetarklass – absolut inte.  

Men trots ett strängt samhällsklimat gentemot framför allt kvinnliga författare så finns det de som prövat gränserna för det tillåtna. Ett exempel som Anna Hultman analyserar i sin forskning är Anne Charlotte Lefflers Kvinnlighet och erotik del 2, som kom 1890.  

– Hon jobbar mycket med omskrivningar, och beskriver aldrig någon del av kroppen mellan naveln och knäna. Eftersom om man skrev något osedligt så riskerade det att svärta hela familjens namn så var hennes familj också inkopplad som en inofficiell censurinstans.  

De senaste åren har det dock snarare blivit regel än undantag att det är just kvinnor som skriver erotisk text i olika former, oavsett om det är böcker, ljudböcker eller egenpublicerat material på internet.  

– Erotik som riktar sig till kvinnor har kommit att förknippas med någon slags hälsa och wellness också, medan för män så är det beroende och missbruk och impotensproblem.