Silvio Berlusconi startade sin långa karriär inom byggnadssektorn men tog sedan vägen genom mediebranschen, innan han gav sig in i politiken.
Han ägde mediakonglomeratet Fininvest som inkluderar tre italienska tv-kanaler och även Italiens största förlag Arnoldo Mondadori Editorie. Han ägde också delar av bland annat biografer och tidskriftsförlag.
Lagändringar och nya tv-grepp
Fininvest grundades 1978 och utökades till ett stort nätverk av lokala tv-stationer som alla sände samma material. Dock bröt verksamheten mot lagen, eftersom italienska public service-kanalen RAI hade monopol på all nationell tv-sändning i landet.
1983 fick han hjälp av dåvarande premiärminister Bettino Craxi som legaliserade Berlusconis sändningar. I samma veva introducerade han reklam-tv i Italien.
– Berlusconi hade då politiskt skydd att skapa denna extraordinärt lönsamma situation där han hade monopol på reklam-tv i ett helt land, säger Eskil Fagerström.
Berlusconi bidrog till att stöpa om italiensk tv:s innehåll och form. Han introducerade gamla amerikanska tv-serier såsom ”Dallas”, olika spel- och tävlingsprogram samt talkshowen ”Striscia la notizia.” Utmärkande för samtliga produktioner var mycket reklam och lättklädda unga kvinnor, satsningarna fick även RAI att forma om sitt utbud för att kunna konkurrera, enligt Eskil Fagerström.
– Det var mycket mer flärd, naket, fyrverkerier och show. Men också ett slags sexist-tv, det skulle vara kul och lättsamt och godis för gubbar att titta på.
Media som politisk makt
Hans omstridda ägande av stora delar av mediemarknaden uppges vara en av de stora anledningarna till hans politiska framgång.
– Han mobiliserade ju hela sitt medieimperium förr att stötta sin politiska kandidatur och satte igång en mass-marknadsföring. Hans kanaler stod för en väldigt stor del av nyhetsförmedlingen för många människor, så han har visat hur kraftfullt det kan vara att ha medierna bakom sig, säger Eskil Fagerström.
