Fackboksvinnaren Elin Anna Labbas ”Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige” påminner oss om 2018 års skönlitterära vinnare ”Aednan”: den skamliga svensk-samiska historien bryter fram som ett dagbrott i svensk litteratur just nu. ”Herrarna…”  är en värdig vinnare i ett starkt fackboksheatet 2020, fast man följer den nymodiga konstiga svenska klassificeringen av essäer som facklitteratur, både vackert formgiven och sakligt skakande.

Barnboksvinnaren, kapitelboken ”Humlan Hanssons hemligheter” av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson handlar om andra brottytor, liknar autofiktion för mellanåldern, den som nog är botten i oss alla, om åren då man blir till och ärren man inte glömmer.

Men årets skräll – Augustpriset börjar skapa en vana vid skrällar  – är förstås att debutanten Lydia Sandgrens ”Samlade verk” vinner skönklassen, en tegelsten som redan debatterats: var kritikens hyllningar för okritiska, är hennes återupplivande av den borgerliga romanen ett sätt att backa in i framtiden?

Att romanen cirklar kring kärleken till litteraturen har säkert avgjort i en akut tid som vår när den litterära offentligheten är i stor kris.

Mot fond av pandemins stängda bibliotek och inställda författarsamtal pågår debatter om konflikten mellan estetiken och politiken (Svd 18/11), mellan form och innehåll (inledd i GP 9/11 av Agri Ismaïl), det famlas efter litteraturens mening och möjligheter i en tid där ljudboken och bilden kväver både den komplexa texten och dess upphovspersoners ekonomi (DN 20/11). Författare funderar på att sluta skriva (Svd 19/11 samt senaste numret av tidskriften Hjärnstorm) i en både självömkande och reell känsla av sista dagar för den seriösa litteraturen.

I en sådan kristid är Sandgrens roman som kommen ur ett helt annat svalkande klimat, innan det blev så här.

Rent konkret understryks det av att den äger rum på 1980-talet som känns som så länge sedan. Men trots att ”Samlade verk” är en bra roman, är det ändå så att rätt låt i mina ögon, är Klas Östergrens ”Renegater” – en avslutande fanfar i en trilogi om det senmoderna Sveriges inre håligheter, en roman som en svepning för alla förlorade illusioner i vårt krisiga nu.