Hon har hyllats för att hon skriver om sådant som ingen annan talar om. Själv vet hon inte om det i förväg, berättar Sofi Oksanen själv på ett välbesökt seminarium på bokmässan.

– I Estland upplevde man ämnet med sexuellt våld som krigsmetod som ett billigt Hollywoodtema i litteraturen. Det tycker jag är en oacceptabel inställning, men det var först förra året som Estland fick en lag mot trafficking, säger Sofi Oksanen.

Att ta upp aspekter av den välkända historien som ännu inte skildrats. Är det det Sofi Oksanen gör? Athena Farroukhzad prövar den tanken mot Sofi Oksanen:

– Det är omöjligt för mig att veta vad alla människor i resten av världen vet, svarar Oksanen torrt.

Olika läsningar i olika länder

För Sofi Oksanen är det ingen medveten strategi att ta upp historiens skuggsidor. Men genom mottagandet av böckerna har det blivit tydligt att böckerna blir lästa på helt olika sätt i olika länder.

– I ”Stalins kossor” skriver jag om ätstörningar och det har ju många skrivit om i länder som USA. Men när boken kom ut i Tyskland var det som om ingen hade skrivit fiktivt om det tidigare, säger Sofi Oksanen.

”Förför läsaren med stilen”

Så hur lyckas Sofi Oksanen fånga så många läsare? Själv säger hon att det handlar om att förföra läsaren.

– Mina historier är inte trevliga med lyckliga slut. Man kan inte kalla det feelgood litteratur. Så jag måste ge läsaren en anledning att vilja läsa boken och språket är en sådan.

– Är det en trojansk häst? frågar Athena Farroukhzad.

– Det är ett verktyg för att skapa en levande fiktiv värld. Om jag säger att jag skriver om krig och folkmord låter det inte som en bok som folk vill läsa innan de går till sängs på kvällen, säger Sofi Oksanen.

Men samtidigt öppnar språket läsaren mot texten. Ett mjuk och flödande språk kan vara ett effektivt verktyg. Och det är tydligt att Sofi Oksanen har mycket lätt till metaforer:

– Jag gillar inte paprika men om jag går till en bra restaurang kommer jag äta paprika om de serverar det, säger Sofi Oksanen.

”Jag älskar lyckliga kärlekshistorier”

Vad nästa projekt handlar om är fortfarande lite hemligt. Men författaren fortsätter att överraska sig själv med nya ämnen.

– Jag ville inte skriva om en författare, men nu håller jag på med det i alla fall. I princip tycker jag det är ett tecken på lathet, att man inte är nyfiken på andra yrken, säger Sofi Oksanen.

Och att vissa yrken, som undersökande journalister, är överrepresenterade i skönlitteraturen säger en del om författare tycker hon. Samtidigt är hon öppen för att hon inte vet vad hon kommer att skriva om härnäst.

– En dag kanske jag skriver en lycklig kärlekshistoria. Jag älskar lyckliga kärlekshistorier, säger Sofi Oksanen.