Hon beskriver sig själv som lite av en ”nörd på dialektområdet”, Sofia Helin, och välkomnar samtal och frågeställningar kring enformigt språk på film och tv.
Själv är hon från Östergötland, men har pratat dalmål i Maria Bloms ”Masjävar” och sysslade med lätt lobbyverksamhet under inspelningen av dansk-svenska samproduktionen ”Bron”.
– Jag föreslog att jag skulle spela på dialekt, att Saga Norén skulle prata skånska, men då tyckte alla att det skulle bli lite too much. Om vi har en tv-serie där hälften pratar danska och hälften skånska. Det hade blivit svårt för en del människor från Stockholm och uppåt att förstå vad vi säger. Det kan jag ha förståelse för, säger hon.
”Fördjupar känslan”
Men det är synd att Sverige jobbar så lite med dialekt, tycker Sofia Helin. För språket påverkar hela karaktären.
– Jag efterlyser att vi ska jobba mer med det. Om man kan välja att använda det, för man använder rösten på ett annat sätt när man pratar dialekt. Det fördjupar känslan av var man befinner sig geografiskt och påverkar kroppsspråket. Jag tror att det handlar om att man inte riktigt vet hur man kan använda sig av skådespelare.
Rotat i teatertraditionen
Okunskap eller tradition.
På scenskolan fick Sofia Helin ta extra lektioner för att tvätta bort sin egen dialekt. I en enda film har hon fått väcka den till liv igen: ”Åsa-Nisse”, med Kjell Bergqvist i huvudrollen.
– Det är rotat i teatertraditionen att vi ska använda oss av rikssvenska. Det är flärdfullt, och något slags kutym inom film.
– Det skulle vara roligt att göra en riktig kärleksfilm på östgötska utan att det blir komiskt. Många dialekter är förknippade med att det blir just komiskt, för att vi använder dem så lite. Östgötska och värmländska är sådana, medan norrländskan ofta representerar en mer allvarstyngd person.
Manus på dialekt
För att råda bot på dialektbristen måste fler skådespelare våga utforska hur språket kan användas, tror Sofia Helin. Producenter och regissörer behöver lyssna på det, och manus måste skrivas med hänsyn till hur folk faktiskt pratar.
– Det är ofta utformat av en person som tänker på stockholmska. Man måste skriva det efter dialekten. Maria (Blom reds. anm.) skrev hela manuset till Masjävlar på dalmål, säger hon.
Inom film- och tv-världen finns också en föreställning om hur olika yrkesgrupper ska låta, tror Sofia Helin.
– Speciellt inom polisseriegenren. En sådan konvention la jag själv märke till när jag skulle börja göra Saga Norén. Jag märkte vilka fördomar jag hade i mig om hur poliser pratar när jag försökte göra en annan typ av polis.
Stor språkskatt
Nu följer hon tv-serien ”Jordskott” i SVT, men skådespelaren Moa Gammel som polisen Eva Thörnblad. Serien utspelar sig i en fiktiv bruksort i bergslagsmiljö.
– Där är det dåligt med dialektarbete. Jag tycker att man hade kunnat använda det mer. Den handlar mycket om naturen, och hade kunnat göra platsen ännu mustigare, säger Sofia Helin.
– Det är klart att det handlar om pengar också, om hela ensemblen ska lära sig en dialekt och få in den i kroppen, fast så dyrt tror jag inte att det är, jämfört med allt annat man köper in. Det finns en stor språkskatt i vårt land, med alla dialekter. Och historier om dem som vi knappast kan.