I en värld där tv-spel ofta handlar om att rädda världar blir indiespelet ”Season – A letter to the future” en fin påminnelse om att det ibland kan räcka med att lyssna en stund. Det är mycket som skiljer Scavengers Studios nyutkomna upplevelse från våra vanliga äventyr; dina vapen är en mikrofon och en kamera, ditt mål är inte att rädda utan att dokumentera och allt börjar med ett stoiskt farväl.

På en cykel lämnar du din stad för en melankolisk resa genom en värld som du, och människorna i den, vet kommer att försvinna. Ditt jobb handlar om att bevara bilder av det som snart är borta, att spara glimtar av samtiden så att framtiden kan se det som var. I en skissbok sparar du intrycken, ljuden, bilderna och människorna just där och just då. För varje del av resan, för varje person du träffar på och för varje vy så skapar du en sida till framtiden.

Det är omöjligt att inte bli berörd av denna poetiska upplevelse, som kräver sin tid. Som spel belönar det att du stannar upp, lyssnar och tar in. Men det handlar inte om de stora skeendena. Storheten i ”Season” ligger istället i dess alldaglighet. I personerna du träffar, historierna du hör. Avsaknaden av det spektakulära i en stund då något oerhört väntar blir en så vacker kontrast.

Här och var snubblar det, små skavanker som att cykeln lätt fastnar bakom en sten eller att spelet ibland halkar till och blir svart tillräckligt länge för att tillfälligt bryta förtrollningen. Stundtals kändes skissbokens dokumenterande upprepande – men så fort jag slutade tänka att jag spelade ett spel, och istället genuint lyssnade till spelets värld så kändes det viktigt igen. Det finns något fint i att få en lektion i livets förgänglighet. Framförallt förpackad i ett närmast meditativt spel. Trots en antågande apokalyps finns ingen panik, ingen rädsla utan bara en lågmäld sorg som omsluter.

Klart det finns paralleller till vår tid. På tröskeln till vår egen världs kollaps, hur skulle vår alldaglighet skildras, vilka berättelser skulle sparas till nästa civilisation? ”Season – A letter to the future” är en behaglig tur mot ett lugnt slut. En berättelse om vad det var att leva just där, just då.