Den norska återöppningen av kulturlivet kan dröja. Men den här gången är den inte pandemin som sätter stopp, utan den strejk bland kulturarbetare som pågått i över en vecka, och som medfört flera inställda föreställningar och konserter.
Enligt den frilansande kulturjournalisten Hilde Sandvik, programledare i radioprogrammet Norsken, svensken och dansken, kan konflikten bli långdragen. Varken fackförbunden LO Stat, Creo och NTL, som representerar kulturarbetarna, eller arbetsgivarorganisationen Spekter har hittills visat någon vilja att kompromissa.
– Just nu ser det ut så: En höst utan den fina och rika öppning som kulturlivet nu skulle ha efter ett tufft och mörkt år, säger säger Hilde Sandvik.
Flerårig konflikt
Totalt 435 anställda vid de nationella scenerna för opera, balett och teater, såväl som vid andra kulturinstitutioner i Bergen, Trondheim och Kristiansand, har gått ut i strejk för ett med jämställt pensionssystem.
Genom att införa en så kallad hybridpension, som redan finns i flera andra sektorer i Norge, vill kulturarbetarna jämna ut skillnaderna mellan kvinnor och män. Strejkarna menar att eftersom kvinnor i genomsnitt har en längre livslängd är det något som borde kompenseras för i pensionen.
– Det är sällsynt att kulturbranschen strejkar, men det här är en konflikt som har pågått i många år, säger Hilde Sandvik.
Väl vald tidpunkt
Tidpunkten för strejken, som sker samtidigt som lättade pandemirestriktioner för det norska kulturlivet och precis innan stortingsvalet 13 september, är till synes väl vald.
– Att konflikten bubblar upp till ytan just nu, när det är val och i samma ögonblick som kulturlivet skulle öppna upp... ja det blir väldigt synligt, och man kan självklart ställa sig frågan om inte tidpunkten är medvetet vald, säger Hilde Sandvik.
En underliggande fråga i konflikten mellan arbetsgivare och fackförbund är även den om fasta anställningar i den norska kulturbranschen. Strejkerna drabbar just nu frilansande kulturarbetare som går miste om inkomst och arbetstillfällen när föreställningar ställs in, och det är inte omöjligt att konflikten även börjar att handla om hur många fast anställda kulturarbetare de stora kulturinstitutionerna i Norge bör ha, menar Hilde Sandvik.
