En utmärkelse som gör den erfarne utrikeskorrespondenten Stefan Åsberg mycket stolt:

– Vi har så långt det varit möjligt försökt att jobba i Nils Horners anda. Hans sätt att ta sig fram, våga resa till ibland farliga platser och skildra stora skeenden genom enskilda människoöden var bara så imponerande.

Kraftfull kombination

Fotografen Niclas Berglund vill framhålla den dokumentära bildens förmåga att tränga igenom mediebruset och fånga betraktaren. Numera arbetar han alltid med både video- och stillbildskamera.

– Kombinationen stillbild och rörligt material kan bli mycket kraftfull, inte minst online. Många gånger är det fruktansvärda och sorgliga saker vi berättar om, men det finns ljusa berättelser i eländet också.

Starka människoöden

En historia som gjort outplånligt intryck är den om småbarnfamiljen som flydde från Mosul, men som splittrades när IS sköt på dem. Niclas Berglund kunde med sin kamera följa med under en dramatisk ambulansfärd mellan djupaste förtvivlan och renaste lycka.

– Och den lilla flickan Noor på en avdelning för undernärda barn i Damaskus glömmer jag aldrig. När hon kom in i rummet blev jag så berörd att kameran började vackla, jag fick svårt att hantera situationen.

Under knappt tre år i Mellanöstern har Stefan Åsberg sett mer lidande, orättvisor och död än under sina nio år som korrepondent i USA. Ansvaret att inte utsätta dem vars liv man skildrar för risker kan i bland kännas tungt. Trots att teamet brukar anlita lokala ”fixare” som har koll på läget.

Vinna förtroende

– Ofta rör vi oss i områden där människors liv står på spel. Att få dem att berätta historier som kanske innehåller kritik mot en terrorgrupp eller förtryckande regim är en känslig balansgång. Särskilt som vi kommer från en kultur och del av världen som är helt okänd för dem.

Hotad journalistik

I dag utgörs en allt större del av utrikesrapporteringen av livsändningar och kommentarer av olika utspel och händelser, menar Stefan Åsberg:

– Att skildra verkliga människoöden i konfliktområden tar tid och kan ibland vara farligt. Dessutom kostar det pengar, men jag hoppas verkligen att SVT och andra medieföretag prioriterar att skicka ut sina journalister i verkligheten.