Bara en ensemble med Dostojevskij i blodomloppet och tillit till publikens förförståelse kan göra en så egensinnig tolkning. Romanens många irrspår är strukna, liksom nästan all text. Det digra persongalleri är bantat till fyra artister, som träder in i clowneriets olika roller. Ingeborga Dapkunaite bländar som storögd furst Mysjkin, en kombination av Linus på linjen och Charlie Chaplin iförd plommonstop och nonsensspråk i falsett. De andra rollerna visar prov på såväl clownens som berättelsens komplexitet och dualitet mellan ondska, godhet och mellanmjölken däremellan.

Pavel Scemchenkos scendesign är en surrealistisk dröm, mättad med videoprojektioner och animerade installationer som mer eller mindre subtilt refererar till romanen.

Trots uppsättningens förhållandevis fria förhållningssätt finns det en grundton som är begriplig, den rör sig mellan rasande extas och poetisk skönhet. Triangeldramat mellan Mysjkin, hans mörka spegelbild Rogozjin och femme-fatalen Nastasia är renodlat och lätt att ta till sig. Det enda som är synd är att vi inte får sitta i salongen för att omslutas av detta allkonstverk.

Även Mattias Andersson har tagit eget grepp om Idioten. Sin vana trogen har han valt en klassisk berättelse för att undersöka samtiden där vi befinner oss. I detta fall sätts godheten under lupp. David Dencik har storögdheten gemensam med sin ryska motsvarighet. Genom den här nakna iscensättningen som föreställer Sverige vandrar han med en naiv och troskyldig tro på det goda, älskansvärd men bespottad.

Godheten provocerar alla, från medelklass till papperslös. Denciks Mysjkin är kanske ingen clown, men han är en slagpåse, som delar ut sina sista slantar ur sin medhavda plastpåse. Godheten är dömd att misslyckas. Är det ändå värt att försöka?

Kvar att se på Lessingtage är nu bland annat en tysk och en holländsk Ibsentolkning samt en spansk liten pärla i vilken mjukporrskådespelaren Eva Lyberten ser tillbaka på sitt liv till tonerna av mjuk saxofon.

Så passa på – även om digital teaterfestival inte är samma sak som teater på riktigt får man trots allt både en doft av teater och av Europa! Just nu är vi utsvultna på båda!

I videon kan du se lite ur de två olika versionerna av Idioten.