Inför OS i Sotji var det situationen för mänskliga rättigheter i Ryssland som stod i fokus. Men under spelen så var de svenska idrottarna pinsamt tysta i frågan, det tycker i alla fall tenoren Rickard Söderberg som är besviken på den svenska OS-truppen.

– Det var väldigt få som gjorde något, jag kan räkna dem på en hand. Det tycker jag är beklämmande.

”Alla möjligheter att göra skillnad”

– OS är världens största politiska event. Man har allas blickar på sig. Och efter att man har gjort klart sitt idrottsvärv har man alla möjligheter att göra liten, liten skillnad för världen. Men nästan alla har valt att inte göra någonting, säger han.

Även om Pussy Riots besök i Sotji uppmärksammades i världspressen, inte minst för hur de misshandlades av kosacker, så var det för få idrottare som protesterade mot bristen på respekt för mänskliga rättigheter enligt Rickard Söderberg.

– Det är viktigt för alla offentliga personer att visa solidaritet. Men när man är aktiv i OS har man allas blickar på sig och då behöver man vara lite aktivist.

Viktigt att individen agerar

Också många stora företag gav tillfälligt sina logotyper regnbågsfärger som solidaritetshandlingar.

– Det var viktigt, men det handlar också om att individerna som är hjältarna under OS agerar hjältar inte bara inom sin sport utan också inom de mänskliga rättigheterna.

Vilka möjligheter finns det nu att bilda opinion kring hbtq-frågor i Ryssland?

– Nu är jag rädd att det kommer bli precis som det blev med de mänskliga rättigheterna i Kina. Vi åker därifrån, hejdå – men mörket finns fortfarande kvar i Ryssland.

Hur ser du på sportsveriges engagemang för mänskliga rättigheter?

– Det sträcker sig till ett par tre personer som har gjort viktiga manifestationer den här säsongen. Men också andra personer som är offentliga personer som många ser upp till måste våga ta ställning, de måste det, säger Rickard Söderberg.