– Om man verkligen vill skydda konst långsiktigt så behöver man nog förändra lagstiftningen, säger Ann-Charlotte Backlund som är stadsantikvarie i Stockholm.

Redan 2007 ansökte konstvetaren Jacob Kimvall om skydd för fyra graffitiverk i Stockholm med det som i folkmun kallas K-märkning. Det rörde sig om verken Midsummer madness, Red dragon, Fascinate, och Highway som nyligen målades över av misstag. Även i Luleå och Norrköping har liknande försök gjorts.

Vill bevara kulturhistoria

Enligt Jakob Kimvall borde graffitiverken, som hör till världens äldsta ännu bevarade, skyddas och bevaras, inte minst för framtida forskning.

– En ”K-märkning” hade ju inneburit att till exempel Highway haft ett tydligare skydd, säger Jakob Kimvall.

Men efter tio års handläggning avslog Länsstyrelsen och Stockholms stad ansökan för samtliga verk utom ett, Sveriges enda q-märkta graffitimålning Fascinate, målad av den då 17-åriga regissören Tarik Saleh. Men varför kunde bara ett verk skyddas?

– Man kan säga att det finns två olika sätt att skydda byggnader eller miljöer, berättar Ann-Charlotte Backlund.

Det ena kallas q-märkning och är en bestämmelse som skrivs in i detaljplanen för en byggnad. Men en q-märkning kan i regel bara göras när det finns ett hot, till exempel om huset ska rivas.

– Därför kunde man lägga på en skyddsbestämmelse på Fascinate.

Saknas tydlig lagstiftning för offentlig konst

Det andra alternativet är att få till en byggnadsminnesförklaring via Länsstyrelsen. Men länsstyrelsen avslog ansökningarna, trots att de konstaterar att verken har hög verkshöjd och är kulturhistoriskt värdefulla.

– Båda de här lagarna handlar egentligen om att bevara hus och miljöer, förklarar Ann-Charlotte Backlund.

Men kan inte en målning vara en del av en byggnad eller miljö?

– Vi gjorde bedömningen då att det inte räckte för tanken är inte att skydda ett enskilt konstverk, men det kanske behöver prövas igen, säger Marina Arnshav som är antikvarie på Länsstyrelsen.

Men även om man skulle kunna hävda att exempelvis Highway är en viktig del av byggnaden och den kulturella miljön i Rågsved, så finns ett ytterligare problem. Graffitikulturen är dynamisk och verken uppförs sällan med ambitionen att bevaras.

Därför saknar de ofta materialtekniska förutsättningar menar Marina Arnshav.

– För att kunna byggnadsminnesförklara så måste det finnas förutsättningar för ett långsiktigt bevarande, vi pratar om hundratals år. Och då är frågan om de här graffitiverken skulle stå sig så länge.