Tsatsiki har sommarlov och kan äntligen åka till Samos och bo hos sin pappa. För sin kompis Hammarn berättar han lyriskt om pappa som är så rik och fantastisk, och bäst i världen på att fiska bläckfisk. Drömbilderna kommer på skam när Tsatsiki möter en pappa och en grekisk by drabbad av den ekonomiska krisen, och det stora all-inclusive-hotellet som stjäl alla turister.

“Tsatsiki, morsan ochpolisen” som kom för 16 år sedan är så gränslöst charmig. När jag ser om den nulägger jag märke till massvis av omsorgsfulla och roliga detaljer. Dialogen ärrolig, skildringen av den tråkiga förorten i gråblött väder där Tsatsiki bor iett nedgånget radhus med sin telefonförsäljande mor som repar med sitt rockbandi garaget, är också en känslig klasskildring. Där finns en bråkig unge varsfarsa är a-lagare, och Tsatsikis morsa måste hyra ut ett rum i sitt lilla husför att ha råd med hyran.

I nya filmen har Tsatsikiblivit elva år och flyttat in till stan. Plötsligt bor han med morsan, polisenoch två småsystrar i en vitmålad sekelskiftesvåning på Kungsholmen. Även nere iGrekland är pappa visst både restaurang- och hotellägare, även om det gårknapert på grund av den ekonomiska krisen. Det är en glansig och pastelligfilm, det skrotiga, rostiga och fula från den gamla filmen, har blivitvälpolerat och på sin höjd “shabby chick”.

Men, storyn ärväldisponerad och flyter på bra. Tsatsiki fixar biffen, även om hans genialaplan för att rädda den lilla fiskebyn från ruinens brant kanske inte är denmest halsbrytande för en vuxen som matats med intrikata idéer från avanceradekupp-filmer.

Tsatsiki har blivit liteav en Tintin-figur. Alltså en ganska ointressant huvudkaraktär som många skakunna spegla sig i. Det är i birollerna det händer saker, särskilt den nördigabästisen Hammarn (Adam Gutniak), och Alva (Sara Vilén), den tuffa tjejen.“Morsan”, som i förra filmen gjordes av en superb Alexandra Rapaport, får faktisktkaraktär även i Liv Mjönes tolkning.

”Det inte är lätt att vara elva, man är stor och liten på samma gång” säger Tsatsiki. Tyvärrställer manuset till det ännu mer, Tsatsiki pratar omväxlande tonårigt och präktigt lillgammalt. När Tsatsiki var yngre och gestaltades av Samuel Haus, blev detgulligt med det lillgamla. Emrik Ekholm gör sitt bästa som myspropp, men detskorrar en hel del på grund av att den dialog han ges vilset svävar mellanbarn- och ungdomsfilm.

Nu tror jag ju inte attkidsen tänker särskilt på det, gulliga, lillgamla ungar är mest till för attroa den vuxna biopubliken. Barnen kommer säkert gå igång på det spännandeäventyret på en grekisk ö. Att barn får drälla omkring lite hur som helst påett oändligt sommarlov – det kommer alltid vara kittlande. Och Tsatsiki ochAlva gör riktigt halsbrytande saker, de hoppar från höga klippor och dykerdjupt, långt från vuxenvärldens vakande öga. Befriande.