När fotografen Lars Tunbjörk började resa runt i Sverige i slutet av 1980-talet valde han en annan väg än sina fotografkollegor. Visst fanns det andra fotografer som också hängde med raggarna i Rättvik på midsommar, på Sjöbo marknad eller Hultsfredsfestivalen. Men Lars Tunbjörk bröt med den förhärskande traditionen inom svensk dokumentärfotografi och plötsligt var det som om någon dragit bort en grå slöja som täckt hela nationen och där under blottades en gräll och knivskarp sanning om oss själva och vår tid. 

Köpcentrum, campingplatser, bensinmackar, nöjesfält och alla de platser där människor rör sig för att tillfredsställa olika behov och drömmar. Egentligen bara alldagligt och välbekant – men fotografen Tunbjörk backade två steg och väntade in det ögonblick då både människor och sammanhang var skyddslösa och autentiska.

Subtil samhällskritik

Boken ”Landet utom sig” som kom ut 1993 är en fotografisk milstolpe. Men den innehöll också en helt ny form av subtil samhällskritik som för många var svårtolkad. 

Lars Tunbjörks bilder på människor vid korvkiosker, dragspelsstämmor, cafeterior och parkeringsplatser tolkades som nedlåtande. Dessutom underlät han sig att ha humor.

Pratade man med Lars själv om den här kritiken så visade han sig vara helt trygg med sitt självpåtagna uppdrag som samtidsskildrare. För honom var det berättelsen om hans egen samhällsklass. Men att den akademiska medelklassen blev provocerad förvånade honom inte. De kände ju inte igen sig.  Om man bara öppnar ögonen på Konsum så ser vi ut så där allihop, sa han.

Flera Sverigeböcker

Bland allt annat Lars Tunbjörk producerade så resulterade alla de där otaliga fotografiska resorna han gjorde i slutet av 1980-talet och början av 90-talet i ännu en Sverigebok; ”I love Borås”. Fylld av bilder som valts bort till ”Landet utom sig” för att de inte passade in i den tablå-mässiga formen. Hårdare och mer politiska. Samtida men tidlösa.

– Det är väl en ganska mörk skildring av västvärlden, tillstod Lars Tunbjörk när vi träffades i samband med att boken kom ut 2007.

– Men uppblandat med lite humor. Och en del bilder tycker jag faktiskt är rätt vackra också, la han till.

Han speglade oss allihop

Som konstnär drevs Lars Tunbjörk, enligt honom själv, av en slags förundran över allt som hänt i samhället mellan barndomslandet och vuxenlivet. Ett bevis på hans särart är väl att begreppet ”Tunbjörk-bild” är lika deskriptivt som ”Norén-jul” och att han fått många epigoner efter sig under åren.

Det finns de som skämtsamt sagt att det sista man vill är att hamna på en Tunbjörk-bild. Men sanningen är att vi alla redan är där. Det är bara att titta igen på hans bilder så inser man snart att han speglade oss allihop. 

Det är en stor sorg och förlust att han inte fick fortsätta med det ett tag till.