Serieskaparen David E. Kelley har vunnit elva Emmys och tre Golden Globes – de sistnämnda för Ally McBeal och Big Little Lies.

Nicole Kidman har belönats med så många priser att de har fått en egen Wikipediasida. 

Lägg till det storvilt som skådespelarna Hugh Grant och Donald Sutherland, samt den danska prisbelönta regissören Susanne Bier.  

När kvalitétsseriefabriken HBO gör sex timmar tv-drama av den bästsäljande romanen You should have known så har de med andra ord toppat laget.  

Varför ett sådant dream team då inte lyckas skapa en mer engagerande miniserie är svårt att säga.  

The undoing handlar om den framgångsrika familjen Fraser. Mamma Grace (Nicole Kidman) är parterapeut och pappa Jonathan (Hugh Grant) en berömd barnläkare. Deras son spelar fiol och går på en privatskola som kostar 50 000 dollar om året. De har privatchaufför och bor i en jättevåning på Upper East Side i New York.  

Men en dag slås allt i spillror av ett brutalt mord.  

The undoing påminner till en början starkt om Kelleys senaste HBO-serie Big Little Lies: de skvallrande väninnorna, curlingföräldrarna med outtömliga resurser, den mörkhåriga främlingen som rör upp känslor i kvinnogemenskapen.  

Grace och hennes väninnor sätter bubbelvattnet i halsen en dag när den mörka och mystiska Helena från fattiga Harlem dyker upp i deras föräldrakommité.  

Helena är allt de inte är: hon är konstnär, ammar ogenerat sitt spädbarn under sittande möte och är, i återkommande bilder av henne, naken. Hennes barns skolgång är, får vi veta, stipendiefinansierad.  

Man får ursäktas om man förutsätter att The undoing tänker gräva i hisnande klassklyftor.  

Men serien byter snabbt spår. Istället omvandlas den till ett slags psykologiskt familjedrama som vi följer genom Graces perspektiv.  

Problemet med det är att Grace, i Nicole Kidmans tolkning, är så sval, så outgrundlig, så gåtfullt leende där hon står och stirrar ut i New York-natten, att det inte går att få något grepp om henne.  

Efter fem avsnitt är det fortfarande lite oklart vad Grace behöver. Det underlättas inte av de färgskimrande bilder som rusar förbi medan kameran sveper oroväckande nära hennes ansikte: är de fantasier? Minnen? Ledtrådar?  

Nåväl. Det finns bra saker här också. The undoing har tonen och självförtroendet hos ett Viktigt HBO-drama, och bär delvis upp kostymen. Hugh Grant har tagit med sig skådespelarenergin från En engelsk skandal (2018), och gör en högst vital tolkning av Jonathan Fraser – en älskvärd tjurskalle och charmig barnläkare men sämre make.  

Donald Sutherland, som spelar Graces pappa Franklin, gör en ångerfull patriark som inte skyr några medel när det gäller familjens heder. Franklin luktar gamla pengar, spelar obekymrat flygel under oljemålningar medan hans hushållerska tassar in med nattmackan. I scenerna med Franklin är Grace som tydligast och serien närmast sin kärna: hur privilegier förvränger människans moral.  

Recensionen är baserad på de fem första avsnitten av sex. Därför är betyget närmast en hypotes – spretigare serier har hämtat upp det i finalen. Men The undoing är så här långt en påminnelse om att även de största namnen inte garanterar en perfekt produkt.