Boken handlar om arkivarien Romana, som ljuger ihop att hon är fru till den krigsskadad soldaten Bohdan. Han vårdas på sjukhus efter att ha förlorat såväl ansiktet som minnet under kriget i Donbas 2014. Romana försöker få honom att komma ihåg henne och landet, en symbol för hur människor skriver sin historia.

Andruchovytj säger att hon använder historien som en dekoration för karaktärernas identitet. Andra världskriget, Sovjetunionen, Rysslands annektering av Krim.

Som läsare får man en inblick i hur minnena från årens alla krig knappt kommit upp till ytan ännu bland ukrainarna. Lite av ett försök till det är väl den här boken, att bearbeta osagda saker, enligt Andruchovytj.

– Jag ser i det ukrainska samhället, att det sen nyligen finns en insikt om familjehistoria och minnen som ofta var förbjudna under Sovjetunionens styre, säger hon.

Kritiserades av läsare

Boken gavs ut 2020. Två år senare var Rysslands fullskaliga invasion ett faktum. Det väckte ironiskt nog frågor om just historieskrivning och minne, bland läsarna.

– De anklagade mig för att ha en för mjuk inställning till fienden, säger Andruchovytj.

Hör Sofia Andruchovytj berätta om balansen mellan att skriva historiskt korrekt och vara en skönlitterär författare, i klippet ovan.