– Folk frågar mig om vi kan ha en dialog med den ryska kulturen. Den dialog vi har haft med rysk kultur de senaste åtta åren har skett vid frontlinjen, säger Pavlo Makov där han står framför sitt verk: Fountain of Exhaustion.
Han har svårt att hålla tillbaka känslorna. Kanske inte så konstigt. Varenda journalist, varenda delegation på plats i Venedig vill träffa honom och höra hans historia.
För Makovs skulptur är det alla pratar om.
Ett verk han påbörjade för snart 30 år sedan. Då som en kommentar till Ukrainas problem att bryta loss från kulturen i kolossen Sovjet som nyligen fallit sönder.
– När jag först gjorde verket 1994, var det tillägnat utmattningen, bristen på vitalitet och energi i samhället i den övergångsperiod vi befann oss i, säger han.
Uppdaterade verket
Tio år senare uppdaterade han sin fontän. Europa var nu lika håglöst, utmattat som en gång Ukraina var.
– Jag kände att Europa hade tömts på mänsklighet och förlorat demokratins byggstenar, utmattade på det mänskliga planet, utmattade i försvaret av demokratin.
Medan Ryssland förberedde sig för invasion valdes verket att representera Ukraina i Venedig.
Kriget bröt ut när verket var klart
I princip samma dag som kriget bröt ut var de 72 trattar som utgör verket färdiggjutna, packade i kartonger.
Men de befann sig i Kiev, långt från Venedig.
– Jag var den enda i vårt gäng som inte har några barn, ingen som förlitar sig på mig och jag kan köra långt och snabbt. Så det var ett snabbt beslut som togs krigets första dag, bara några samtal fram och tillbaka och så sa jag att jag kör, berättar Maria Lanko, gallerist för Pavlo Makov.
Hur var resan, rent mentalt? frågar jag.
– Det var nog bättre än att sitta hemma och läsa nyheterna. Och så älskar jag att köra, en sorts meditation.
– Nu är det vår plikt att vara här i Venedig och representera Ukraina, men inombords är det inte så stabilt, säger hon med darr på rösten.
Bombad hemstad
När Pavlo Makov lämnade hemmet i Charkiv för att åka till Venedig hade missilerna börjat demolera delar av stadskärnan.
Utmattningens fontän, Fountain of exhaustion, handlar återigen om Ukrainas förhållande till sin mäktiga granne.
– Om ukrainsk kultur alltid byggt på frihet, värdighet, mänskligt värde, så har rysk kultur alltid byggt på respekt för makt och dominans, menar Pavlo Makov.
Finns det en väg framåt?
– Vi måste vinna. Det är den enda vägen fram. Efter det måste vi ta nya beslut. Men demokratin måste vinna. Ondskan är så stor att vi helt enkelt inte får förlora.