Smala kroppar dominerade modeveckorna i Paris, Milano, New York och London visar ny statistik av Vogue Business.

Av 9 584 looks var mindre än 1 procent av modellerna så kallad plus size (XL och uppåt). Endast 3,9 procent var så kallad mid size, vilket innebär att kläderna på höstens modeveckor bars till 95,2 procent av kroppar i storlek S och mindre.

I våras låg samma siffra på 95,6 procent vilket innebär en svag förbättring av kroppsrepresentation. Men sedan 2010, då plus size-modeller gick på catwalken i New York för första gången har modevärlden inte kommit särskilt långt anser modeexperten Thérèse Hellström:

– Det är två steg fram, ett steg bak. I några säsonger blev det bättre och bättre, men jag fick känslan av att det gått tillbaka den här säsongen.

Ansvarsfrågan

Thérèse Hellström menar att de stora modehusen dikterar villkoren, men att alla i branschen har ett ansvar.

– Jag hade flera moments där jag kände ”oj nu är det en för smal modell på runway”. Då undvek jag att ta bilder på det och dela det vidare, säger hon till SVT.

Mindre märken är oftast bättre på representation än större märken anser Thérèse Hellström – modeskribenten Daniel Björk håller med.

– Ju högre upp i hierarkin, desto färre plus size-modeller. Det finns en status kring den smala kroppen och den har inte försvunnit bara för att vi börjat prata om det, säger han till SVT.

Brytpunkt

Just haute couture är smalt. Först 2020 bjöd märken som Versace och Chanel upp plus size-modeller på catwalken.

– Det finns tyvärr fortfarande en koppling mellan coolare märken och smala modeller, säger Daniel Björk och listar Prada, Rick Owens och Acne som samtida exempel.

Det finns också en ekonomisk aspekt.

– Det kostar mindre att framställa haute couture på smala modeller, säger Daniel Björk och fortsätter:

– Det är intressant att se vad som händer nu. Ett tag var det radikalt med plus size, nu är det inte längre det och folk kan inte göra det för att bli virala. Så först nu kan vi ta steget till förändring på riktigt.