Såg ni nyheten om den kristna vapensekten i Pennsylvania?
I februari, kort efter masskjutningen på en skola i Florida styrde den så kallade ”Enighetkyrkan” upp ett bröllop där alla gäster krampaktigt kramade automatkarbiner av modellen AR-15. Många klädde sig också följdriktigt i gyllene kronor dekorerade med högkalibriga kulor.
Vad har detta med Far Cry 5 att göra? Tja, att krascha ett liknande bröllop med ett raketgevär skulle nästan kunnat vara ett uppdrag i spelet, som i korthet går ut på att skjuta så många medlemmar som möjligt ur den militanta domedagssekten ”Edens Gate”.
Ubisofts spelserie har tidigare besökt savanner i Afrika, Himalayas berg och djungelöar i Mikronesien och Stilla havet. Men för första gången utspelar sig storyn bland skogar och berg i det fiktiva Hope County i Montana, USA. En plats där tilliten till nationalstaten ersatts av en blind tro på militär kristendom, prepperkultur och vag alt-right-estetik.
Det är någon form av dubbelbottnad ironi att Far Cry 5 släpps just nu. Bara ett par veckor efter att Donald Trump tog debatten om masskjutningar till Siewert Öholm-nivå genom att bjuda in chefer från spelföretag till Vita Huset, för att ställa dem till svars för att våldsamma TV-spel verkligen formar unga människors sinnen.
Från forskning finns fortfarande inga tydliga samband mellan TV-spelande och våldshandlingar, men vapenlobbyn NRA har pumpat in så många miljoner i Trumps presidentskap att presidenten måste hitta en orsak till de senaste skolskjutningarna som inte är vapnen i sig.
Ända sedan Far Cry 5 offentliggjordes har många noterat likheter mellan den fiktiva sekten Edens Gate med de religiöst präglade medborgarmiliserna som brukar förknippas med NRA eller den amerikanska brunhögern. Spelutvecklaren har – kanske av ekonomiska skäl – distanserat sig från samtida liknelser i intervjuer om spelet.
Huvudförfattaren Dan Hay har sagt att han främst inspirerats av den försvagade tron på ”den globala byn” efter terrordådet den elfte september och finanskrisen 2008. Men även om Ubisoft började utveckla spelet långt innan Trump blev president gör det inte nödvändigtvis alla vältajmade referenser mindre relevanta.
Edens Gate remixar rasisthögerns rädsla för ”systemkollapsen” med bibelns uppenbarelsebok mot en fond av fascistisk ikonografi. Allt för att rättfärdiga några av de grövsta våldsskildringar jag sett i ett TV-spel. Döda kroppar hänger spetsade och korsfästa överallt i de natursköna miljöerna. Ofta framför orden ”SYNDARE”, ”OFFRA DE SVAGA” eller ”VI STÅR PÅ RANDEN” som smetats ut med blod.
Som spelare förkroppsligar vi en polis utan egentlig bakgrundshistoria, men vem bryr sig? Det är alltid skurken som är viktigast i Far Cry. Den karismatiske sektledaren Fader Joseph Seed predikar med ett obehagligt realistiskt patos, trots att han ser ut som en tatuerad Joe and the Juice-kille med baristaknut.
Det är inte direkt Margret Atwood-nivå på dystopin. I ett sidouppdrag måste jag exempelvis hjälpa en pappa och hans son hämta tillbaka en stulen bil från sekten. Pappan, komplett med gungstol på verandan, menar att ”Obama libtards” bär skulden för allt som hänt. Hans son lät sig tillfälligt rekryteras och berättar att Edens gate hade ”Guns, food and fine ass females”, tre saker han gillade.
De fördomsfulla lantisporträtten levereras med en komisk distans som gör grymheterna lättare att svälja. Det är förstås problematiskt men knappast värre än något annat spel i Far Cry-serien. Att bli moraliskt indignerad av ett ”hillbilly horror” i spelform överlämnar jag till elevrådet i sociala medier.
Spelmässigt är Far Cry 5 likt sina föregångare. Det är dock mycket snyggare rent grafiskt och har fler fordon, följeslagare och kul funktioner. Det är också mindre linjärt än tidigare. Hope County är uppdelat i tre regioner där Faders Josephs följare kontrollerar varsitt territorium, och där spelaren har möjlighet att utforska vilken del av världen man vill, när man vill.
Jag började i dottern Faiths region, som präglas av opiumfälten till knarket bliss som förvandlar folk till köttätande galningar, ungefär som den ökända drogen badsalt.
Vi slipper också klättra upp i radiotorn för att låsa upp nya delar av kartan, som i tidigare Far Cry-spel. Den nya kartan liknar en liten leksaksmodell i 3D och vecklar ut sig allt eftersom du upptäcker den. Det mesta i kampanjen går också att göra i co-op online, där många poäng för erfarenheter följer med från single till multiplayer.
Om du tröttnar på att rensa utposterna från galna bonnläppar kan du förstås springa iväg på sidoaktiviteter som att jaga, fiska och – det enda som egentligen betyder något – basejumpa.