– Jag såg ett debattprogram med politiker på norsk tv. De diskuterade vad de skulle göra ”om den politiska terrorn kom till Norge”. Som om den inte redan drabbat oss. Som om vi redan har avskrivit Breivik som en galen man och inte som den politiske högerextremist han är, säger regissören Erik Poppe.

Rädslan för att offrens upplevelser redan fallit i glömska och för att fokus istället hamnat på terroristen, fick Erik Poppe att göra filmen Utøya 22 juli. Filmen som nu har svensk premiär har ingen trailer och inget rörligt material finns tillgängligt för media. Bara en stillbild och filmaffischen.

– Nej, jag bestämde tillsammans med offren och dess anhöriga att den här filmen skulle göras med så stor värdighet som möjligt. Från början till slut. Skulle det komma ut klipp från filmen skulle de överlevande och efterlevande tvingas se dessa bilder överallt. Det ville vi inte.

Tiden som en karaktär

Filmen tar sin början när ungdomarna, chockade över bombangreppet i Oslo, lugnar sina föräldrar om att de är i säkerhet på AUF-lägret på Utøya, långt ifrån attentatet i Oslo. Strax därefter byts lugnet och vardagslivet på ön ut mot skottlossning och panik. Publiken får följa 18-åriga Kaja i hennes kamp för att överleva – minut för minut.

Som grund till manus och gestaltning har regissör och skådespelare djupintervjuat 40 av ungdomarna som överlevde massakern. För filmen visar bara offrens perspektiv och i det är tiden central.

– I mina intervjuer med de överlevande återkom de ofta till de 72 minuter som angreppet pågick. Att det kändes som en evighet. För att kunna återge denna känsla var jag tvungen att ta med tiden som en karaktär. Det enda sättet var att filma allt i en enda tagning. Utan att klippa, säger Erik Poppe.