Eva Bergquist lämnar över filmutredningen till kulturminister Parisa Liljestrand

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Vem ska betala för den svenska filmen? Per Andersson reder ut frågetecknen kring filmutredningen. Foto: Lars Schröder/TT

”Utredaren borde få något slags pris som politisk dealmaker”

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Filmutredningen föreslår ett återupprättande av gammal socialdemokratisk blandekonomi – som en moderat kulturminister kan presentera som ”breddad finansiering”. Småbriljant, menar Kulturnyheternas redaktör.

Per Andersson

Redaktör Kulturnyheterna

Filmutredaren Eva Bergquist borde få något slags pris som politisk dealmaker. Det förslag hon lägger fram innebär en kraftig förstärkning av stödet till svensk film. Samtidigt innehåller modellen:

  1. En skattesänkning
  2. En breddning av filmpolitikens finansiering
  3. Sannolikt billigare biobiljetter för konsumenter/väljare
filmpolitik

Sammantaget gör det förslaget ytterligt aptitligt för vilken kulturminister som helst, men i synnerhet för en moderat kulturminister som Parisa Liljestrand som har just ”breddad finansiering” som övergripande kulturpolitiskt slagord.

Till det småbriljanta i utredningens nya modell hör förstås att den innebär ett återupprättande av den gamla modellen, den ursprungliga, som tänktes ut av den socialdemokratiske grå eminensen Harry Schein på 60-talet och betraktades som genial ända tills verkligheten blev alltför digital och komplex. Då slapp biograferna moms i utbyte mot att de bekostade filmstödet med en frivillig avgift. Ett system som skötte sig själv oberoende av politiska beslut.

Med tiden blev aktörerna i filmekonomin för många och disparata och 2017 skrotades Schein-modellen av Alice Bah (MP) och ersattes med vanlig skattefinansiering – som med åren sackat efter rejält i relation till verkliga kostnadsökningar.

Så det blev en underfinansierad, skattefinansierad filmpolitik som mötts med ett växande, alltmer förbittrat och förtvivlat missnöje från filmbranschen. Ytterligt oaptitligt för vilken kulturminister som helst att stå för.

I utredningens nya modell sänks biomomsen i utbyte mot att biograferna på nytt börjar betala in till filmpolitiken. Samtidigt införs en skatt på strömningsbolagen – de nya globala jättarna i filmekonomin som hittills inte behövt bidra med en krona till det svenska filmstödet. Alltsammans landar i en förstärkt filmpolitik finansierad gemensamt av skattepengar, biograferna och strömningsbolagen.

En modernisering av klassisk S-märkt blandekonomi som en ideologiskt tydlig moderat som Liljestrand stolt kan kalla ”breddad finansiering”.

Värt att komma ihåg: detta är ett utredningsförslag. Det ska nu ut på remiss och sedan behandlas på departementet. Vilket förslag kulturministern så småningom lägger fram vet vi inte idag.

Person i svart kavaj talar vid ett podium med mikrofon.

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Tre förslag ur utredningen, så vill utredaren Eva Bergquist förändra svensk filmpolitik. Foto: regeringen

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

filmpolitik

Mer i ämnet