Att se historien om ASEA på Västerås teater bidrar i dubbel bemärkelse till upplysning. Det elektrotekniska företaget formade staden och fick den att frodas. Fröet var Jonas Wenströms likströmsgenerator på 1880-talet, ett frö som i dag har växt till utvecklad robotproduktion under ABB:s internationella flagg.
I den här föreställningen finns det mycket att suga åt sig för den vetgirige. För den som hänger med vill säga. När hundra år av historia ska passera på dryga tre timmar målas det förstås med breda penseldrag. I ett rasande tempo får vi uppleva ett bondesamhälle som industrialiseras och kapitaliseras, två världskrig som sveper farligt nära. Vi får se hur kampen om allmän rösträtt och lika villkor brinner, hur Sverige kastar sig in i kärnvapenforskningen, hur italienarna kommer till Västerås för att arbeta, hur barn föds, människor dör.
Här passerar flera år med en ljusväxling, här trillar människor av pinn bara genom att ta av sig peruken. Det är en effektiv och snillrik regi av Niklas Hjulström, som också visar stor omsorg om detaljerna. Här ser vi bokstavligen hur den krummade sjuklingen Jonas Wenström reser sig då han vinner erkännande för sin uppfinning, här förstår vi vikten av en enskild människas motståndshandling genom en avvärjande gest. Humorn är också ständigt närvarande i rappa skådespelarporträtt i en ensemble som ständigt kliver in i nya roller varefter åren går.
Musiken, med Andreas Kullbergs enmansorkester, inklusive självspelande instrument och theremin på scenens mitt, är en självklar centralpunkt i det imponerande scenrummet som på samma gång kan vara stökigt fabriksgolv, ståtlig representationsvilla och pizzeria, en nymodighet som ju kom med de nya invånarna. Västerås kammarkörs sjungande arbetarkollektiv illustrerar, i samklang med den elektrifierade orkestern, väl fusionen människa och maskin.
I slutet sluts cirkeln likt Wenströms likströmsdynamo och körens fras ”Om hundra år” blir som ett credo genom kvällen. ”ASEA – här kommer framtiden” handlar i mångt och mycket om vad vi människor kan åstadkomma, att det är vi tillsammans som bygger den stad, det land eller samhälle vi vill leva i.
En viktig påminnelse, inte minst i dessa dagar.