Tv Fehs studio ligger längst ner i källaren till en gammal industrilokal i närheten av Grängesbergsgatan i Malmö. Den vitkaklade rummet är fyllt av ölburkar, fimpar och musikutrustning.
– Vi hade fest igår, så det är jävligt stökigt här just nu, säger rapparen Snövit medan han skjuter upp dörren till hjärtat av Malmös nya emoscen.
Maxi, en annan av musikerna i TV Feh, har precis vaknat, mår illa och vill vädra ut det fönsterlösa rummet innan intervjun drar igång. I studion finns också rapparen Yung Mirko, vars senaste album Xoxo loser nyligen beskrevs som ”det mest intressanta inom svensk hiphop just nu”, i en recension av DN:s Nicholas Ringskog Ferrada-Noli.
Gemensamt för alla tre är att de gör en sorts brutalt ärlig emorap som utforskar människans inre mörker. ”Hur lär man sig att tänka på annat?/Ute bland folk, depressioner och anfall” rappar Yung Mirko på nya singeln Knullad, medan han på Flight mode skildrar en sårig separation som överlevs med hjälp av en avstängd telefon och höga doser lugnande.
– Det hjälper att uttrycka saker, det är en så klassisk grej för oss grabbar att inte snacka känslor. Men det blir också ett sätt för folk som själva har problem att förhålla sig till dem, säger Yung Mirko.
– Jag känner mig ibland som en psykolog med mina fans, man chattar om vad de går igenom. För mig har det varit en process där man lär sig om sig själv samtidigt, där alla kan må bra tillsammans, säger Maxi.
Blandar hiphop med 90-talspop
Källaren är grogrunden för hela scenen: Det är lika delar studio, vardagsrum, festlokal och ibland bostad för det tiotal artister som roterar runt hiphopkollektivet.
Inspirationen kommer dels från amerikansk emorap, där namn som Lil Peep och XXXtentacion banat väg fört in starka känslor och svåra ämnen i samtida hiphop, men också från svensk 90-talspop och amerikansk emorock, där svårmod och svärta varit paradnummer i årtionden.
– Det är 100 procent där jag kommer ifrån, Lil peep, Xxxtentacion, Suicide boys, Lil pump, hela den smeten, säger Snövit.
– Allt jag gör kommer ur att ha lyssnat på amerikansk hiphop och svensk pop, att smälta ihop dem två typ, säger Maxi.
TV Fehs musik är inte bara melankoli, utan rör sig också i ett intensivt brinnande nu: eviga klubbnätter, droger och en exploderande livsglädje som inte bryr sig om morgondagen. Snövit-låtar som Broccoli, Blackout och Tesla är vild energi och gränslöst festande, helt utan ångest.
“Gör inte dokumentärmusik”
Men det är just att rymma det ljusa och mörka, peaken och avgrunden, som är själva poängen, säger de.
– Vi har en ganska stark fanbase på grund av det också, att vi är ärliga och öppna i vår musik med känslorna. Många som håller på med rap är mer ”allting är nice, det är cash”. De är alltid förälskade eller på klubben, säger Snövit.
Att bana väg för svårare känslor inom hiphop kommer också med en baksida, när både fans och journalister ibland bokstavstolkar låtar som Vin & stesolid (en lugnande medicin mot ångest):
– Det är ju det också… Hur många bilder har man inte fått på någon som lägger stesolid i vin på Snapchat? Mannen, kom igen, hur gammal är du? Man pallar inte vara i en sån position, säger Maxi.
– Man blir internetmålsman, säger Yung Mirko.
För även om flera av TV Fehs artister pratar öppet om psykisk ohälsa, är de tydliga med att musiken är konstnärlig, inte bokstavlig.
– Jag håller inte på med dokumentärmusik. Det är klart att vissa saker är överdrivna, som handlar om att fånga en känsla snarare än “det hände exakt så”, säger Yung Mirko.
Skapade en egen värld
Alla tre ser däremot musiken som ett bra sätt att processa svårare känslor, och i takt med att det gått bättre och bättre för TV Feh beskriver de nuet som den bästa perioden på länge. När rapparna pratar om ångest är det i dåtid, medan musiken beskrivs i ett sprakande nu.
Kanske kan man förstå emoscenen i Malmö som ett subkulturell frizon, en värld som delvis skapades ur mörker men samtidigt blev en väg ut ur det. Bakom texter om självdestruktivitet, lugnande mediciner och panikanfall finns idag ett musikkollektiv som mest pratar om vänskap, konst och framtidstro.
Men det är inuti TV Feh. Utanför, i den större världen, är perspektivet mörkare.
– Snackar vi mänskligheten är jag pessimist, jordklotet är rätt fucked. Så vi fokuserar på det vi har här, säger Snövit.
– Det tror jag att vi alla har gemensamt, det är lite därför vi sitter här och gör det vi gör. Vi hoppar inte ens in i det politiska snacket längre för vi skiter i, man är down with this shit, vi vill bara dansa och ha kul, säger Maxi.