– Tidigare har vi hittat skitspännande grejer när vi dyker – saker som är medeltida, från 1600-talet, eller stormaktstiden. Men vi har haft stora problem med att förmedla den häftiga känsla vi känner när vi dyker till folk som inte kan komma ner. Det är först nu med det här nya museet som vi kan flytta in historierna från havsbotten och kunna visa dem, säger Jim Hansson, marinarkeolog vid Vrak. 

Östersjön en unik miljö

De flesta av föremålen på Vrak är inte äkta – istället ser besökaren återskapade kopior, 3d-animationer och fotografier. Anledningen är att Östersjöns speciella vatten och bottensediment bevarar föremålen bättre än vi kan göra på land.  

– Det unika med Östersjön är att det är en syrefattig miljö. Det är bräckt vatten, vi har ingen skeppsmask (ett slags mussla som förstör trävrak, reds anm.). Så vraken finns så intakta på botten. Det finns ingen motsvarighet i hela världen, säger Susanna Allesson Nyberg, intendent vid Vrak. 

Del av Estonias bogvisir

Utställningarna innehåller berättelser om flera kända och okända vrak – som Resande Man, ett skepp som förliste 1660 men upptäcktes först 2012. Men här finns också en bit av ett brustet gångjärnsöra från bogvisiret på passagerarfartyget Estonia.  

– Vi har också en väckarklocka som en överlevande stoppade i fickan vid den första rejäla krängningen. Han överlevde och skänkte klockan till oss. Men den har stannat på ett visst klockslag. Så det är ett starkt föremål, säger Susanna Allesson Nyberg. 

– Det är viktigt att ta med Estonia. Den enkla förklaringen är att det är en händelse som har påverkat väldigt många människor runt Östersjön. Det är en viktig del av östersjöns historia. Det är också något som nu ganska lång tid efter att det hände riskerar att falla i glömska, och det vill vi inte. Det är en viktig historisk händelse som vi bör minnas, säger Odd Johansen, museichef.