I Sverige är han möjligen känd som tapetmakare och mönsterdesigner. Men hur många vet att William Morris var en av sena 1800-talets mest inflytelserika tänkare? Om man granskar hans betydelse för västerländska hem – eller kanske sätt att tänka – kan man faktiskt placera honom på samma hylla som Marx, Darwin eller Nietzsche.

Dessutom förenar han väst och öst i sina mönster, som inte bara är dekor utan ger en existentiell ram för livet. Ett allkonstverk av lika delar bonnig natur (variationer av trädgårdsblommor ) och raffinerad islamisk ornamentik (gestaltad evighet). Allt stiliserat på ett unikt, färgkänsligt och nästan matematiskt sätt.

Morris var en paradox. En lidelsefull utopist, diktare och filosof långt ut på vänsterkanten, på samma gång som han var en kommersiellt framgångsrik entreprenör. En idealist och drömmare med fötterna djupt i myllan. En ursinnig fiende till industrialismen, som han ansåg förstörde människans storhet och ursprungliga skönhetslängtan.

En vänsteragitator och kollektivist som älskade medeltida moral och sociala arbetsgemenskap men som fick genomslag främst som inredare av framtidens exklusiva medelklasshem.

Idag är socialmoralisten William Morris tapeter och dekor återigen sista ropet. Det visar Millesgårdens utställning. Även om den inte är lika bra på att orientera oss i William Morris teoretiska estetik och tankegods eller för den delen i hans inflytande i Sverige (tänk Ellen Key, Carl Larsson och Joseph Frank) är utställningen full av inlånade mönster och utkast och rykande aktuell.

Utställningen William Morris – Mer än blommiga tapeter pågår mellan den 15 september och 3 februari på Millesgården i Stockholm.