- Jag älskar teckenspråkspoesi och älskar hur de båda konstformerna kan mötas, säger VV-artisten Gustavo Gusmão från Brasilien.
Deltagarna kom bland annat från Tyskland, Storbritannien och Brasilien, alla med sina egna nationella teckenspråk. Under tre dagar samlades de för att tillsammans med sina svenska kollegor utforska möjligheterna för de teckenspråkiga konstformerna. Riksteatern hoppas med detta initiativ bidra till att utveckla dessa unika konstgenrer.
”Vi tänkte likadant”
Deltagarna delades upp i två olika grupper för att sedan paras ihop kring en konkret uppgift.
– De fick en bild på en man med ett kors på. En person som jobbar med visuell vernacular och en som jobbar med teckenspråkspoesi – och trots att de inte använde några ord alls så berättade de samma sak, säger kursledaren Giuseppe Giuranna när Kulturnyheterna hälsar på i Hallunda..
- Vi tänkte likadant att det var en grav. Personen satt vid ett kors, så tänkte man på sin familj, personer som hade gått bort. Men sedan var det skillnad hur vi jobbade rent tekniskt med teckenspråket, berättar Juli af Klintberg.
Så fungerar konstformen
VV-experten Guianna förklarar hur konstformen fungerar. Det är mycket tempoväxling och mimik, till skillnad från den känslodrivna teckenspråkspoesin. Men för den ovana tittaren är skillnaden kanske inte alltid så tydlig.
Specifikt för visuell vernacular är dock att konstnären eller artisten kan inta perspektiv av ett objekt som exempelvis en mikrofon eller ett glas man dricker ur.
Sociala mediers betydelse
Skådespelaren Juli af Klintberg som började med teckenspråkspoesin för 30 år sedan menar att sociala medier har betytt mycket för utvecklingen av den teckenspråkiga konsten. Utövarna har mycket lättare att visa upp sina verk för varandra och låter sig inspireras av det som sker bortom de egna geografiska och språkmässiga barriärerna.
– Men det är fortfarande lite om man tittar runt i världen. Så vi är ganska hungriga på ett sånt här utbyte.
– Det är en fantastisk chans att få träffas och jobba tillsammans. Vi är från en massa olika länder så vi använder oss av internationella tecken. Det är högt i tak när vi diskuterar.
Gustavo Gusmão håller med.
– Själv jobbar jag som lärare och undervisar i visual vernacular. Jag är också skådespelare, så att komma till Sverige, träffa andra och att få vara med på det här utbytet, det fyller på med energi så när jag åker tillbaka till Brasilien kan jag ge vidare till andra, säger han.