De senaste dagarna har det omtalade instagramkontot #svartkvinna och SVT-dokumentären Raskortet startat många debatter om hur det är att vara svart i Sverige.

Och det är kring den svarta identiteten som brittisk-nigerianska filmaren och videokonstnären Zina Saro-Wiwas konst kretsar. Kulturnyheterna träffade henne när hon nyligen besökte Stockholm under filmfestivalen Cinemafrica.

”Inga problem med generaliseringar”

I Eaten by the heart undersöker hon bland annat afrikaners sätt att kyssas.

– Jag undersökte afrikaners sätt att uttrycka kärlek och jag har inga problem med generaliseringar. De hjälper oss att hitta fokus.

– Den fråga jag ställde var egentligen helt orimlig: Hur kysser afrikaner? Det är en underbar fråga, för den är så förfärligt absurd, säger Zina Saro-Wiwa.

Utforskar intimitet

Hon utforskar begreppet intimitet som kulturellt fenomen.

– Säger någon att man måste få rosor, bli utbjuden på middag och uppleva X,Y och Z för att känna sig älskad så måste man analysera saken. Om det inte sker, är man inte älskad då?

Konstfilmsprojekt Eaten by the heart består av tre kortfilmer och en timme lång videoinstallation med 12 kyssande par – många av dem inte bekanta med varandra före inspelningen i Zinas lägenhet i New York.

– Jag var så tacksam för att folk ställde upp. De sa att det förändrade dem att vara med. Särskilt när de inte kände varandra blev det intressant, säger hon.

Fadern dömdes till döden

Zina Saro-Wiwa är dotter till den nigerianska författaren och miljöaktivisten Ken Saro-Wiwa som på 1990-talet ledde protesterna mot oljebolaget Shells miljöbrott i Nigerdeltat. För detta dömdes han och åtta andra 1995 till döden genom hängning. Hans kropp brändes sen med syra och kastades i en omärkt grav.

– Jag talade aldrig om min far under de första femton åren efter hans död. Det kändes som om han och hans gärning tillhörde andra människor. För mig var det en befrielse att jobba med annat på BBC. Men till sist ville jag berätta min egen historia, säger Zina Saro-Wiwa.

Planerar öppna galleri

Genom konsten har hon skapat sig ett eget utrymme för problematisera kring sin identitet och omgivningens krav och förväntningar. Nu planerar hon att öppna ett konstgalleri i sin pappas gamla kontor.

För att med konstens hjälp kasta nytt ljus på oljejättens miljöbrott.

– Jag ville berätta nya historier om Nigerdeltat för att folk ska få upp ögonen för området igen. I mitt arbete ifrågasätter jag afrikanska identiteter för att förändra vår syn på Afrika och afrikaner. Nu fokuserar jag på Nigerdeltat, säger Zina Saro-Wiwa.