Vänsterbacken i pojklaget ”Vildsvinen”, från det nordliga distriktet Mae Sai som gränsar till Myanmar (Burma), flydde som sexåring över gränsen där hans föräldrar lämnade honom vid en baptistkyrka i hopp om utbildning och ett bättre liv, rapporterar BBC.

Åtta år senare bidrog han till att de tolv pojkarna och deras tränare kunde få rätt hjälp och stöd i Tham Luang-grottan, där de suttit instängda i nio dagar innan de hittades.

”Har en gnista”

Adul Sam-On – som tillhör den etniska minoritetsgruppen Wa – talar engelska, thailändska, burmesiska, mandarin och wa, och var den enda som kunde kommunicera med de brittiska dykare som först hittade pojkarna. Artigt och sakligt informerade han dem om den instängda gruppens största behov – mat och klarhet om hur länge räddningen skulle dröja.

– Statslösa barn har en gnista som gör att de vill överträffa sig själva. Adul är en av de bästa, säger Punnawit Thepsurin, rektor för pojkens skola, till The New York Times.

Lärde ut meditation

Också pojkarnas fotbollstränare, 25-åriga Ekapol Chantawong, får beröm för att ha hållit ihop gruppen och dess humör uppe under den påfrestande tiden i den mörka grottan. Tränaren, som levt flera år som buddistmunk, har lärt sig hushålla med kroppens energiresurser genom meditation och lärde ut sina kunskaper till pojkarna under tiden i grottan, enligt lokala medier.

I ett brev till föräldrarna bad han om ursäkt för att ha tagit pojkarna till grottan och skrev: ”Jag lovar att ta hand om barnen så bra jag kan”.

”Älskade att hjälpa”

Ett liv krävdes under den annars lyckades räddningsoperationen  – 38-åriga före detta marindykaren Saman Gunans. Han deltog som frivillig i räddningsoperationen med att leverera syretuber, när han förlorade medvetandet och avled trots upplivningsförsök.

– Han har hyllats som en hjälte på grund av den person han var. Han älskade att hjälpa andra och få saker uträttade, berättar hans änka för BBC.