Den offentliga debatten mellan regeringen och Nordea har pågått i veckor med i princip dagliga utspel. Men vad handlar bråket om egentligen?
Här följer en sammanfattning för den som inte orkat följa med i alla turerna:
LÄS MER: Nordeas Wahlroos till attack mot regeringen
Regeringen vill ha mer betalt av bankerna
Det omdebatterade förslaget handlar om att den så kallade resolutionsavgiften ska höjas; från dagens sammanlagda 7 miljarder kronor till 13 miljarder kronor år 2019 där Nordea i det nuvarande förslaget står för ungefär hälften.
Att Nordea får betala så mycket har delvis sig själva att skylla. Vid årsskiftet omvandlades Nordeas dotterbolag i Danmark, Norge, Estland, Lettland och Litauen till bankfilialer och får sin juridiska hemvist i Sverige. De lån och skulder som då hamnar i Sverige ökar från 1.800 miljarder till totalt 4.800 miljarder. Det är mer än hela Sveriges BNP under ett år. Därför blir avgiften också hög, eftersom den baseras på bankens storlek.
Regeringen anser att Nordea är en risk
Nordeas omstrukturering godkändes av både Finansinspektionen och Riksgälden som är ansvariga myndigheter för bankerna i Sverige. De såg inga problem med Nordeas nyvunna storhet. Däremot var Riksbanken kritisk och påpekade att om Nordea får problem kan svenska staten (läs du och jag) behöva skjuta till pengar.
LÄS MER: Uppgifter: Nordea flyttar huvudkontoret från Sverige
Regeringen delar den synen och motiverar den kraftigt höjda avgiften med att det kan stå Sverige dyrt om Nordea kraschar. Finansdepartementet har bland annat framhållit att svenska staten sköt till 67 miljarder till Nordea (då Nordbanken) under 90-talskrisen. I dag är banken många gånger större.
Nordea vill inte betala
Nordea har ingen lust att betala mer. Enligt Nordea utgör banken ingen risk för Sverige. Det är bankens chef för investerarrelationer, tillika utspelsgeneral i flyttstriden, Rodney Alfvén beredd att motvilligt ”ta gift på”. Han vill gärna peka på att banken klarat en rad kriser; shippingkrisen i Norge, finanskrisen och bolånekrisen i Danmark utan hjälp från svenska staten och svenska skattebetalare.
Det är kaxigt sagt eftersom det är en sanning med viss modifikation. Svenska staten var storägare 2009 och sköt till 5 miljarder kronor i en nyemission. Nordea hävdar att den statliga hjälpen var påtvingad. Att staten också var beredd att gå i borgen för bankernas skulder och höjde insättningsgarantin under finanskrisen får väl ändå räknas som åtgärder som gynnade Nordea och andra storbanker när det blåste snålt i Baltikum.
Varför samlas inte alla pengar på hög inför en framtida bankkatastrof?
Nordea är också kritiskt till att pengarna i resolutionsreserven inte är fonderade, alltså inte öronmärkta för att bara rädda banker. Avgiften är i själva verket en skatt, enligt bankerna. Det kan dock tilläggas att inte heller försvaret och polisen har några särskilda fonder för krig eller kris. De kostnaderna tar staten när de uppstår.
LÄS MER: Inga flyttbesked från Nordea
Men regeringen har helt klart valt den lättare vägen, som bland annat professor Lars Jonung påpekat. Det är betydligt lättare och populärare att kräva in pengar från bankerna snarare än att ta itu med samhällsproblemet att svenskarna lånar alldeles för mycket. Under det kommande valåret räknas inte med någon nedtrappning av ränteavdraget, höjd fastighetsskatt eller rejäl omgörning av den svenska hyresmarknaden.
Varför är då Nordea-cheferna så arga?
Tonen gentemot regeringen har varit hög. Och normalt sett brukar diskussionen med politiker skötas bakom stängda dörrar snarare än i media. Vi är ”inte alls upprörda” säger Rodney Alfvén. Det handlar om ett affärsmässigt beslut som ska tas innan sommarens slut. Numera har Nordea en ”kontinental” syn på sommaren och definierar det som innan augusti.
Att Nordea helst slipper betala är inget konstigt. Eller att de gärna ser att regeringen överger planerna på höjda avgifter. Det är förstås orsaken till alla utspel.
Om inte Nordea hade velat sätta press på regeringen hade det inte heller funnits någon anledning att öppet hota om att flytta. Genom att välja strategin med en öppen konfrontation har det också blivit en politisk diskussion kring Nordeas flyttplaner. Det är en utveckling som Nordea nog precis inte gråter blod över.
Vem vinner?
Nordea har ett hyfsat starkt förhandlingsläge. Den stora risken är förstås om detta kalkylerande spel slår tillbaka på sikt och stökar till det vid en bankkris. Då kan de miljarder som Nordea sparat på att slippa undan de höga svenska avgifterna framstå som småsmulor jämfört med förlusten i anseende och förtroende. Något som ändå är en banks viktigaste kapital.
Men i börsrekordens, högkonjunkturens, bolånefestens och byggboomens Sverige känner nog Nordeas chefer att det scenariot är tillräckligt långt bort för att det ska vara värt att köra hårt.
LÄS MER: Regeringen: Bankerna bör bidra mer