Det är nu under några veckor i maj som vädret är milt nog för att klättrare ska kunna nå toppen av Mount Everest.

Men ett vanligt år dör ungefär 5-10 klättrare på väg upp eller ner för berget, och hittills har det rapporterats om två dödsfall under 2022. De flesta som blir kvar på berget omkommer i det som kallas ”dödens zon”.

Kan inte anpassa oss till höjden

”Dödens zon” är den del av berg som är belägna mer än 8 000 meter över havet. Här är risken väldigt stor att drabbas av höjdsjuka och få besvär med yrsel, hallucinationer, orkeslöshet, illamående och svår huvudvärk.

– Människor saknar kapacitet att anpassa sig till syrenivåerna på den höjden, säger expeditionsläkaren Olivia Kiwanuka.

Snöblindhet och förfrysning är andra riskfaktorer på de extrema höjderna. De vanligaste dödsorsakerna bland bestigarna av Everest är dock laviner och fall.

Dramatisk minskning av tillstånd

2019 var ett extra dödligt år, och det berodde troligtvis bland annat på köbildning vid toppen efter att många hade fått tillstånd att klättra. Köerna gör att klättrare behöver tillbringa längre tid än nödvändigt i det som kallas ”dödens zon” medan syrgastuberna tar slut.

Efter katastrofåret har hälsokraven blivit hårdare, och nu krävs det bland annat att man tidigare har bestigit ett berg på 6 500 meter. Trots detta utdelades 408 tillstånd under 2021, vilket var ett nytt mängdrekord. I år sjönk dock summan till under 350 tillstånd, i och med att färre har ansökt.

I videon berättar Olivia Kiwanuka om vad som händer med kroppen på extrema höjder.