Sommaren 2016 insjuknar Christina Pellou i lymfkörtelcancer och tillbringar många och långa månader på sjukhus. Dagen innan hon skulle få sin första behandling gick hon med i organisationen Ung Cancers slutna Facebook-grupp för personer mellan 16 och 30 år som drabbats av cancer.
– Jag kände mig jätterädd och hade en massa frågor. I mitt första inlägg skrev jag att jag nästa dag skulle få min första behandling och folk svarade direkt. Den här gruppen är det bästa som har hänt mig under min cancer-resa, säger Christina Pellou.
”Jag var jätterädd och hade massa frågor”
Christina Pellou beskriver hur viktig gruppen har varit för att kunna ”skriva av sig” utan att känna sig dömd eller missförstådd. Det är lättare att öppna sig på nätet, även om man delar högst personliga saker med personer man inte känner, säger hon.
– När man ligger vaken på natten och tänker och oroar sig är det skönt att veta att jag kan skriva i gruppen, det finns alltid någon där. Det känns lättare att skriva om svåra saker i gruppen, jag vet att jag inte behöver förklara mig.
När Jill Edströmer Lind var 19 år kändes tillvaron mörk. Anorexin tog över allt mer och panikattackerna kom tätare. På nätet hittade hon Facebook-gruppen ”Vi som kämpar med psykisk ohälsa”. Gruppen blev en viktig gemenskap.
– Man tänker att man är ensammast i världen, men i gruppen är man inte själv. Folk engagerar sig, stöttar och peppar. Jag vet flera som inte hade levt i dag om det inte var för den, säger Jill Edströmer Lind.
”Vi lever med psykisk ohälsa, vi har inte bara läst en bok om det”
Forumets drygt 12 000 medlemmar kämpar alla med någon form av psykisk ohälsa. Det är högt i tak, och ingenting är för svårt för att prata om.
– Eftersom det normala där är att må dåligt finns inga tabun. Det är stor skillnad mellan det stöd man får i gruppen jämfört med en psykolog. Vi lever ju med psykisk ohälsa, vi har inte bara läst en bok om hur det är. Samtidigt ska gruppen inte ersätta samtalskontakter, den är ett komplement.
I dag mår Jill Edströmer Lind bättre och är själv en av administratörerna för gruppen.
– Det händer ofta att någon skriver att hen ska ta sitt liv och då är alla snabba med att svara och anmäla inlägget till oss admins som kan kontakta personen eller larma 112. Samtidigt får gruppen inte bli en självmordslinje, man ska få kraft av den. Men det är en balansgång eftersom man ofta skriver när man mår dåligt.
Velar in i sista stund
I gruppen finns många sköra människor och det har hänt att obehöriga via gruppen har tagit kontakt med medlemmar för att ragga, skicka olämpliga bilder eller spionera. Något annat som kan vara svårt är när en medlems behov av respons eskalerar, berättar Jill Edströmer Lind.
– Om någon drar slutsatsen att hen får mer stöttande kommentarer för ett tungt inlägg kan det leda till att hen skadar sig själv och skriver om det i syfte att få mer respons. Det här kan ske omedvetet och eftersom behovet av stöd är så stort blir det en risk om det eskalerar.
”Jag har stunder då jag inte vet vart jag ska ta vägen”
Även om det finns utmaningar med gruppen har inte Jill funderat en sekund på att gå ur. Även Christina Pellou, som i dag är cancerfri, beskriver att hon fortfarande har stort behov av stödgruppen Ung Cancer.
– Jag har stunder då jag inte vet vart jag ska vägen, och då hör jag av mig till Ung Cancer direkt.