Silicon Valley Bank föll offer för att ha gjort placeringar som var lönsamma, men riskabla. Källor inom banken berättar för Financial Times att chefernas bonusar blev allt fetare i takt med att man ökade sin exponering mot den sortens obligationer som mådde bra av låg ränta. Sedan steg räntan kraftigt och marken rämnade under banken.  

Att koppla bonusar till avkastning på eget kapital på det sätt som man gjorde i Silicon Valley Bank var ”en uppmuntran att ta risk”, säger Anat Admati, professor i finansiell ekonomi vid Stanford, till Financial Times.  

Debatten om bonusars påverkan på hur banker styrs och vilka risker de tar är nu het även i Schweiz efter räddningen av den anrika bankjätten Credit Suisse. Igår började bonusar betalas ut till anställda i banken, trots kollapsen för en knapp vecka sedan.  

Vinster är drivkraften

Storföretagaren och högerpolitikern Christoph Blocher, som ledde schweiziska folkpartiet i över 25 år och bland annat varit justitieminister, kritiserar bonussystemet som han menar leder till för högt risktagande.

– Drivkraften är att göra så stora vinster som möjligt direkt, inte på lång sikt, säger han till SVT.  

Storbanker som är ihopkopplade med många andra banker i det finansiella systemet brukar anses som ”för stora för att falla”. Dominobrickor som riskerar dra med sig för många andra i fallet. Därför brukar de räddas av staten när olyckan väl är framme. Det menar Blocher är osunt. 

– Det måste bli ett slut på detta, annars finns ingen drivkraft att undvika konkurs.