Det kallas ”Kontantupproret” och Björn Eriksson är dess talesperson. Ett löst sammansatt nätverk av intresseorganisationer, branschförbund och privatpersoner som driver opinion för att kontanter ska finnas kvar som betalningsmedel – vid sidan av de alternativa lösningar som snabbt vinner mark.
Utanförskap och krisberedskap
– Personligen älskar jag kort och Swish. Men jag anser att man tappat besinningen och glömt bort alla människor som är beroende av kontanter i sin vardag. Min 99-åriga mamma är numera mer eller mindre tvingad att lämna ut koder och andra känsliga uppgifter till andra, eftersom hon inte klarar av att hantera appar och mobilt bank-id.
Björn Eriksson menar att förutom äldre med dålig datorvana så är det främst människor i glesbygd som drabbas när bankomater successivt försvinner och pengatransporterna slutar rulla genom landet.
Motargument
De som lovsjunger kort och betal-appar – bland annat banker och delar av handeln – menar att det minskande användandet av sedlar och mynt är bra eftersom det begränsar den svarta ekonomin och även riskerna för rån och annan kriminalitet.
Dessutom säger man att de pengar som sparas när den kostsamma kontanthanteringen minska kommer både säljare och köpare till del.
Känsligt för cyberangrepp
Argument som Björn Eriksson köper till en del – men kontrar med att lyfta fram kontanternas betydelse för den svenska krisberedskapen:
– Korten och de digitala betalningssystemen är enkla att slå ut, och då kommer ingenting att fungera. Jag förstår mig faktiskt inte på de politiker som varnar för militära interventioner på Gotland samtidigt som hela Sverige lämnas värnlöst mot ganska enkla cyberangrepp när kontanterna avvecklas.
Ständigt samma fråga
I det femtiotal intervjuer han gett till BBC, CNN och andra globala medieföretag har han ständigt fått samma fråga: Varför har Sverige, som enda land i världen, frivilligt avvecklar ett system som alltid fungerar till 100 procent?
– På det här området har landet lagom blivit ultra-extremt och många tror dessutom att Sverige är föregångare. De fattar inte att samma teknik finns överallt, och att det är av säkerhetsskäl och omtanke om utsatta grupper som andra länder behåller möjligheten att betala med kontanter!
Inte längre lantisar
Björn Eriksson berättar att Kontantupproret till en början betraktades som ett gäng lantisar som inte begrep sig på det moderna samhället. Men att den bilden nu förändras.
– Jag är himla glad att politikerna äntligen börjar fatta att den här ”unika” svenska lösningen inte är gångbar. Min teori är att det beror på valet i höst och att etablissemanget förstått att folk ute i landet är extremt förbannade.
Fakta: Tillgången på kontanter
- Den 11 juni lämnade Riksbankskommittén in sitt delbetänkande till finansmarknadsminister Per Bolund (MP).
- Där förseslås bland annat att de banker som har betalkonton och en inlåning från allmänheten på över 70 miljarder kronor ska vara skyldiga att tillhandahålla kontantuttag och dagskassehantering i hela Sverige.
- ”Rimlig tillgång” innebär enligt kommittén att 99 svenskar av 100 ska ha högst 25 kilometer till närmaste plats för såväl uttagsautomat som insättningsbox.
- Kommittén slår fast att även om det finns fördelar med teknisk utveckling så har Sverige gått längre än något annat jämförbart land när det gäller att överge kontanter som betalningsmedel.
- Enligt kommittén finns i dag runt en miljon svenskar som står utanför det digitala samhället, bland annat vissa äldre, nyanlända och personer med funktionsvariationer.
- Kommittén drar också slutsatsen att kontanter bidrar till att minska samhällets sårbarhet vid kriser och ge ett bättre integritetsskydd för individen.
Källa:Tryggad tillgång till kontanter, SOU 2018:2