Det var Sveriges största skolkonkurs i den riskkapitalägda John Bauer-koncernen för ett år sedan som fick riskkapitalprofessorn att dra slutsatsen att välfärdssektorn behöver ett lånetak.
Som SVT kunde avslöja i höstas i dokumentären ”Skolfesten” hade John Bauerkoncernen betalat över 200 miljoner kronor i ränta sedan 2006, då grundarna först belånade koncernen, och enligt Per Strömberg har riskkapitalbolag en tendens att låna för mycket när de köper företag.
Strömberg, som forskar på riskkapitalbolag, säger att hög belåning i många fall har en positiv effekt på företag, då lån och räntekostnader betyder att man har kniven mot strupen och därmed sköter bolaget mer effektivt.
– Ledningen har inte råd med så många misstag, för då står banken och knackar på dörren.
Sårbarhet leder till ökad risk
Men just i välfärdssektorn är det ändå skadligt med för hög belåning, då den ökade sårbarheten som följer med lånen gör att det blir större risk att några investeringar misslyckas och att bolag faktiskt går i konkurs, enligt Per Strömberg.
– Om man tittar på välfärdssektorn så är det ganska olyckligt om man köper skolor och äldreboenden, belånar hårt och sen går i konkurs. Eftersom konsekvenserna blir så stora, inte bara för aktieägarna, utan också för samhället, så är det rimligt att sätta gränser för belåningen, precis som man gör för banker.
Systemet triggar
Enligt Strömberg är det systemet där riskkapitalbolagen får en del av vinsten över en viss nivå som triggar belåningen, då investerarna som satsar pengar i fonderna ofta får 80 procent av vinsten över en viss nivå, medan 20 procent går till riskkapitalbolaget.
Ju hårdare belåning när fonderna köper bolag, desto större chans till höga vinster, inte bara för investerarna utan också för riskkapitalbolagen, men risken ökar också i varje enskilt fall för att affären misslyckas och det belånade bolaget i värsta fall går omkull.
Och då är det ju investerarnas pengar som går upp i rök, inte riskkapitalbolagets, enligt Per Strömberg
– Riskkapitalbolagen får uppsidan av risktagandet om det går bra, men slipper nersidan om det går fel.
”Tar inte för stora risker”
Men att riskkapitalbolagen triggas av ersättningarna är inget som Riskkapitalföreningens ordförande Gabriel Urwitz, med riskkapitalbolaget Segulah, håller med om.
– Det är korrekt att vi har högre belåning än andra när vi köper företag, men det blir oerhört svårt för ett riskkapitalbolag att ta igen en stor förlust i en fond, så därför tar man ändå inte för stora risker.
Trots det vill Gabriel Urwitz ändå inte avvisa tanken om ett skuldtak i välfärdssektorn, och säger att det offentliga måste kräva stabilitet av företagen i välfärdssektorn.
– Ska du driva en skola så måste ju eleverna veta att de kan gå igenom en gymnasieutbildning på tre år exempelvis, och veta att skolan finns där under den tiden.
Men frågan om stabilitet omfattar inte bara riskkapitalister, enligt Gabriel Urwitz.
– Det kan man inte veta om någon privat ägare. Frågan om stabilitet är inte enbart förknippad med riskkapitalister, utan det kan gälla en enskild entreprenör också. Det här är ingen lätt fråga, för tillåter man privata entreprenörer, så kan man aldrig helt ta bort risken för en konkurs.