Ett pris som är så pass nyinstiftat borde väl ha förmågan att ligga rätt i tiden, kunna sniffa sig till vad som kan fånga allmänhetens intresse – det handlar ju ändå om forskning om samhället? Vi ska också kolla in vilka som inte får ett pris, och några som kanske har chansen.
Priskommittén tycks år efter år systematiskt beta av område efter område inom den ekonomiska forskningen. Vackert så – men man missar chansen att bredda priset – att välja en pristagare som svarar på just vår tids stora utmaningar – vad som är på nyheterna just nu. Hur får vi igång ekonomin i världen efter åratal av kris – hur får vi tillväxt? Eller någon som forskat på finansiella bubblor som plågar oss. Men så ”populistiskt” brukar det inte bli.
Minimal chans för en kvinna
Men vem eller vilka kommer då att få priset? De flesta förutsägelser brukar vara fel. Men sannolikheten att det ska vara en kvinna är minimala. Hittills har en kvinna, Ellinor Ostrom (2009) fått priset – 1,4 procent av pristagarna.
Då är det mer sannolikt att det blir en grupp av äldre män, två eller tre, med amerikansk bakgrund. Därför är sannolikheten liten att dessa får priset:
Fransyskan Esther Duflo får knappast priset för sin forskning om orsakerna till fattigdom. Visserligen amerikan men Emily Oster som studerat orsakerna till spridningen av HIV/AIDS i Afrika lär inte få ett pris. Dambisa Moyo, från Zambia, som ifrågasätter USA:s framtida ekonomiska övertag kan också glömma priset – om det blir som det brukar bli: en äldre man.
Citerats oftast
Även om förutsägelserna av pristagare oftast har varit dåliga har i alla fall nyhetsbyrån Thomson Reuters lyckats något bättre än de flesta. Genom att räkna hur ofta en forskares resultat citerats i vetenskapliga tidskrifter har flera pristagare prickats in. Då skulle kanske David E. Card, Joshua D. Angrist och Allan B. Kreuger få priset för deras forskning om empirisk mikroekonomi. Eller herrarna M Hashem Pesaran, Peter C.B. Phillips, Sir David E. Hendry för deras utveckling av tidsserier. Några som också ligger bra till med detta kriterium är Richard A. Posner och Sam Peltzman, för forskning om lagstiftning.
Namn att nämna på rasten
Sedan har vi ju de som alltid nämns och som kan vara bra att lägga på minnet om du vill ”impa” på kafferasten. Dessa jokrar skulle också kunna klargöra några av våra samtida stora problem – och vara lite ”populistiska”. Det är kanske därför deras namn ständigt dyker upp. Paul Romer forskar på hur vi ska skapa tillväxt. Robert Barros område är bland annat penningpolitik – alltså vilka effekter riks- och centralbankers räntebeslut får. Robert Shiller har hattrick i att förutsäga bubblor – som sedan spruckit. En enda kvinna tycks ständigt återkomma – Anne Kreuger. Hon har bland annat forskat om makroekonomi och handel.
På måndag får vi svaret på vem som får Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne – det lär inte bli en ”bröstchock”.