– Det är extremt högt och mycket oroande att man lägger ett sådant bud, säger arbetsgivarorganisationen Visitas vd Eva Östling.
HRF:s avtalssekreterare Malin Ackholt anger inte förbundets krav i procent.
– Vi har givit våra krav i kronor och ören. De ligger i linje med vad som krävts av andra förbund med liknande löner på den svenska arbetsmarknaden, säger Ackholt.
Stök hotar
Årets avtalsrörelse riskerar att bli en stökig historia. Under en lång period, sedan mitten av 1990-talet, har fack och arbetsgivare på den svenska arbetsmarknaden varit ense om att löneökningstakten ska bestämmas av den konkurrensutsatta industrins uppgörelse, det så kallade märket. Lönepåslagen för industriarbetare har varit vägledande för alla avtal.
Men i höstas sprack LO-förbundens samordning och flera förbund med medlemmar på den inhemska svenska marknaden – Handels, Kommunal, Byggnads, Seko med flera – har presenterat lönekrav på 3,2 procent, som är klart högre än industrins 2,8 procent.
– Det är synnerligen beklagligt att LO:s samordning fungerat så dåligt, säger Eva Östling.
Intensiv kampanj
På arbetsgivarsidan inleds nu en intensiv kampanj för att försvara principen om märket. Svenskt Näringsliv (SN) går ut med helsidesannonser i tidningar över hela landet, i sociala medier och vid en rad pressträffar ut med budskapet att märket ger stadiga reallöneökningar för alla.
Förutom lönepåslag kräver HRF starkare anställningstrygghet och att man får bort ”överutnyttjande” av visstidsanställningar.
– Fasta anställningar ska vara huvudregel i vår bransch och heltid normen, säger Malin Ackholt.
Avtalskraven omfattar anställda på bland annat hotell, restauranger, konditorier, och konferensanläggningar.
Årets lönerörelse
I höstas sprack lönesamordningen inom LO. Därmed driver varje LO-förbund sina egna lönekrav.
Industrifacken, det vill säga IF Metall, GS, Livs, Unionen och Civilingenjörerna, har krävt lönelyft på 2,8 procent i ett ettårigt avtal.
Handels, Kommunal, Byggnads, Seko med flera har krävt 3,2 procent i löneökningar. HRF kräver 3,3, enligt arbetsgivarna.
Sedan Industriavtalets tillkomst 1997 har industrin, med statliga Medlingsinstitutet i ryggen, kommit att bli likriktaren i samtliga lönerörelser, med historiskt sett goda år av reallöneökningar.
Årets förhandlingar omfattar omkring 470 kollektivavtal, cirka tre miljoner löntagare.
Ungefär hälften av avtalen löper ut sista mars, framför allt de tunga avtalen inom tillverkningsindustrin, handelsavtalet och avtalen för anställda i byggbranschen och transportbranschen.
Sista april går avtalet ut mellan Kommunal och Sveriges Kommuner och Landsting.
Källa: TT