Det var när Vladimir Putin i fjol besökte en elitskola i ryska Sotji som den stora frågan ställdes. Den samlade skaran elever tystnade lydigt när en glasögonprydd tonårskille i röd t-tröja greppade mikrofonen och tog till orda.

– Vad planerar ni göra när ni lämnat presidentposten?

Någon andaktig tystnad hann aldrig fylla rummet. Knappt hade frågan ställts innan Putin, leende och med ledigt uppknäppt skjorta, levererade sitt svar:

– Jag har inte bestämt mig för om jag tänker lämna presidentposten eller inte.

Putins svar möttes med sorlande fnitter och stormapplåder, förstås. Och trots sin myndigt mörkblåa kostym liknade Putin själv en självsäkert busig elev som fått skämta lite om sitt eget politiska järngrepp.

Konkurrensfritt val

I dag ställs samma fråga av Rysslands samlade politiska expertis. Inte för att Putins seger är hotad, med mindre än en politisk jordbävning. Putins största besvär är att skrapa ihop ett valdeltagande som ger honom den folkligt valdes legitimitet i sex år till.

Däremot spås de kommande åren bli Putins sista som Rysslands ledare. Frågan som får experterna att slå pannan i djupa veck är: vad kommer egentligen sedan?

– Det råder närmast konsensus i Ryssland om att Putin nu råder över slutet på sin egen epok, säger experten Lilija Sjevtsova vid tankesmedjan Chatham House.

– Ryssland utvecklas snabbt och trots formellt stöd finns stor trötthet vad gäller den nuvarande ledaren.

En koncentrerad makt

Reglerna säger att presidenten bara kan sitta två mandatperioder. Det skulle innebära att Putin kliver ned 2024. Men regler kan ändras och 2008-2012 kringgick Putin begränsningen genom att tillfälligt byta plats med premiärminister Dmitrij Medvedev.

Ingen tvivlade var den verkliga makten stannade.

Men en Putinlös framtid diskuteras nu öppet och frågan är blytung. För det första så beror det på att makten i Ryssland kretsar så snävt kring Putin själv. Vjatjeslav Volodin, ordförande för det ryska parlamentets underhus, uttryckte det en gång som att ”utan Putin – inget Ryssland”.

– I fråga om ett maktöverlämnande så skapar detta stora frågetecken eftersom vi talar om ett personcentrerat maktsystem snarare än ett institutionellt, säger Anna Artunjan, senior analytiker vid Crisis Group.

Inga givna arvtagare

För det andra så finns det ingen tydlig arvtagare. I ett mer demokratiskt samhälle kan detta verka som ett ickeproblem. Men i Ryssland råder ”kontrollerad demokrati”, för att låna ett förskönande uttryck från Kremls gamle spinndoktor Gleb Pavlovskij.

Och trots maktkoncentrationen i Ryssland så finns det olika grupper som tävlar om inflytande. I maktens korridorer brottas dagligen marknadsliberala ekonomer med hårdföra ”siloviki” från militär- och underrättelsetjänsterna.

Pavel Kanevskij, docent i statsvetenskap vid Moskvauniversitetet, vill inte spekulera i huruvida den kommande mandatperioden, om Putin vinner, blir Putins sista. Men att någon ur dagens politiska landskap tar över rodret tror i varje fall inte. Samhället är trött på gamla ansikten, säger han.

– Jag skulle tro att det blir någon som inte står i direkt opposition mot Putin. Någon med stöd hos stora intressegrupper, förmodligen någon ekonomiskt progressiv. En acceptabel teknokrat, med andra ord.

Vad händer med Putin?

Putin inledde sin karriär i sovjetiska underrättelsetjänsten KGB och ska själv ha sagt att det inte finns någonting som heter en ”före detta KGB-man”.

Frågan är om det finns någonting som heter en före detta rysk president. Och vad en sådan egentligen gör om dagarna.

Att lämna makten är nämligen en knepig balansakt i ett politiskt system där maktspel och farliga fall från nåd är vardag. Det viktigaste är att trygga sin egen och sina allierades framtid.

Ekonomiskt – och Putin förmodas vara enormt rik – men också politiskt. Medier har spekulerat om en fortsatt roll som landsfader och andlig ledare, men andra bedömare ser snarare en mer konventionell politisk framtid.

– Kanske kan han leda ett parti eller någon rörelse, och han kommer förmodligen att fortsätta påverka politiken, säger Pavel Kanevskij på Moskvauniversitetet.

Vänta och se

Ytterst sett är alla spekulationer förstås just det – spekulationer – och det påpekar alla experter vi talat med.

Demokratiskt lagda hoppas på friare och rättvisare val medan anhängare av den auktoritärt ”kontrollerade demokratin” föredrar en fortsättning på det rådande systemet.

Och medan oppositionen håller fast vid sitt slagord ”Rossija bez Putina” (Ryssland utan Putin), så återstår det att se hur en sådan värld egentligen ser ut. I bästa fall kan man hoppas på lite klarhet efter parlamentsvalet 2021, tror experten Andrej Kolesnikov vid ryska Carnegie-centret.

– Trots att alla nu konstant diskuterar frågan så bör ni inte tro på några av svaren ni kan få, säger han.

– Inte ens Putin vet svaret än.