Uppdrag gransknings redaktion får ibland tillgång till material där upphovsmannen eller tipsaren kan ha begått en tveksam eller olaglig handling för att komma över materialet. Det kan till exempel handla om känsligt material eller uppgifter inifrån företag, banker, organisationer vi granskat.

Oavsett hur vi får materialet och dess ursprung gör vi alltid en noggrann analys och värdering av det. Stämmer uppgifterna och avslöjandet är av tillräckligt stort allmänintresse kan vi publicera oavsett varifrån uppgifterna kommer eller på vilket sätt vår källa kommit över uppgifterna.

Ibland säger vi nej eftersom det kan vara svårt att verifiera materialet eller att missförhållandet inte är av den graden att det motiverar en publicering.

Flera stora avslöjanden om allvarliga missförhållanden de sista åren har sin grund i detta arbetssätt, bland annat de kända så kallade läckorna ”panama papers” och ”paradisläckan” som avslöjat missförhållanden inom bankvärlden. Avslöjanden som enbart beror på att någon kommit över eller samlat in uppgifter i strid med avtal eller lagar.

När vi fick tillgång till bilder och filmer som resulterat i reportaget ”Arlagården” gjorde vi inledningsvis noggranna kontroller kring var och när bilderna tagits. Vi lät också experter granska materialet och fick en helt samstämmig bild – det här är djur som missköts grovt. Flera före detta anställda på gården har bekräftat missförhållandena och gett oss mer material.

Den egna researchen har på ett mycket tydligt sätt kompletterat och bekräftat det som filmerna visar.

Mot den bakgrunden har vi beslutat att – trots de omständigheter kring vilken filmen är tagen – publicera. Det är ett viktigt avslöjande och allmänintresset av de allvarliga missförhållanden som vi nu kan visa är stort.