Varje år försvinner tusentals ton kläder som skänkts till seriösa hjälporganisationer som Human Bridge, Emmaus eller Myrorna. Men problemen i branschen handlar inte bara om stölder.
Runtom i landet finns även en annan typ av insamlingsboxar, som på utsidan ser ut att handla om välgörenhet – men i själva verket är något helt annat.
Välgörenhet en ”målsättning”
På en återvinningsstation i Staffanstorp hittar Uppdrag granskning ett flertal misstänkta insamlingsboxar, med namn som Folkhjälpen och God Ande.
Endast få av dem har fungerande hemsidor och flera telefonnummer leder ingenstans.
På en av boxarna står det att ”målsättningen med klädinsamlingen är att minska påfrestningen på miljön och att det ska gynna funktionshindrade i Östeuropa”. Uppdrag granskning når den ansvarige på telefon, som upprepar att det just handlar om en målsättning.
Det är en målsättning bara? Men de pengar du tjänar skänker du inte till välgörenhet?
– Vi tjänar ingenting, det är knappt att vi klarar oss, säger mannen.
Släcker sin hemsida
En annan insamlingsbox tillhör organisationen ELIA som samlar in kläder som sedan säljs, pengarna ska gå till välgörenhet. Eftersom organisationen har 90-konto innebär det att de ska ha blivit granskade av den ideella föreningen Svensk Insamlingskontroll.
Men Uppdrag granskning hittar flera kopplingar till en annan svartlistad klädinsamlingsorganisation och börjar ställa frågor om spår som leder till en känd penningtvättshärva.
Kort därefter släcker ELIA sin hemsida och några dagar senare avslutas verksamheten helt.
”Pågått under många år”
Charlotte Rydh, generalsekreterare för branschorganisationen Giva Sverige, säger att den här typen av insamlingsboxar är ett problem för seriösa organisationer.
– Det är något som har pågått under många år, säger hon.
Hur ska man då veta vilken box som är okej och vilken som inte är det?
– Vår rekommendation är att man lägger sina saker i en box med ett namn eller ett varumärke man känner igen.
