Det är en tio år gammal diskussion som får nytt liv med publiceringen av Hanne Kjöllers bok ”En halv sanning är också en lögn”. I boken påstås att Janne Josefsson, programledare på Uppdrag granskning, skulle ha sagt att ”– Vi tar fram det som stärker de teser vi driver och trycker undan det andra”. Ett fullständigt förvanskande av det som faktiskt sagts. Ett misstag som enkelt hade kunnat undvikas eftersom det finns inspelat och dementerades redan 2004, då Kjöller använde citatet första gången.
Uttalandet och den felaktiga citeringen diskuterades senast i Sveriges Radios mediagranskande program Medierna där Hanne Kjöller fick lyssna på uttalandet och kommenterade ”Mitt då eventuella brott, att jag har citerat honom korrekt men han menar att jag då skulle tagit med mer runt om kring, jag menar herre gud vad är det mot vad han har gjort”. Ljudupptagning från Publicistklubben visar nu slutgiltigt att Hanne Kjöller faktiskt tagit Janne Josefssons uttalande helt ur sitt sammanhang. Något som borde stått klart redan 2004.
Det hela började med ett reportage som sändes i det mediegranskande programmet Mediemagasinet som fann oacceptabla brister i flera av Uppdrag gransknings sändningar. Granskningen ledde också till redaktionell självrannsakan och ett nytt system för faktakontroll.
21 april 2004 skrev Hanne Kjöller en ledare med rubriken ”När avslöjarna avslöjades” och hon felciterade Janne Josefsson från en debatt på Publicistklubben ett par dagar tidigare.
Ett påstående som alltså dementerades på samma ledarsida redan två dagar senare av Johan Lindén, dåvarande genrechef på SVT och Nils Hanson, projektledare för Uppdrag granskning. De skrev bland annat: ”Och när Janne Josefsson vid debatten berättade om risken att reportern väljer bort relevanta uppgifter för att stärka en tes så förvanskas det uttalandet till en bekräftelse på att det är så 'Uppdrag granskning' arbetar”.
Janne Josefsson har skrivit ett brev till förlaget Brombergs och krävt att den felaktiga citeringen ska korrigeras.
Här är hela ljudupptagningen av från Publicistklubben.
Uttalandet i text:
Samtidigt som jag säger det är det så att det finns – inte ett systemfel – det finns stora risker med den här typen av journalistik. Ta det här till exempel som ni alla kan se på gator och torg i Köpenhamn, Göteborg, Stockholm. Några som står och lurar godtrogna människor med tre kapsyler och så är det en liten boll, så är det precis det men vi har ännu mer och viktigare trolleriinstrument för att liksom slå sönder skallen på folk. Vi har de möjligheterna och det är därför det är så viktigt att det finns ett säkerhetssystem och att det finns djävulens advokat som verkligen går på oss och säger vad har du för belägg för det och vad har du inte för belägg för det. För att det är ju sällan vi journalister ljuger uppenbart genom att säga en direkt felaktig uppgift utan..eh..Vi trycker väldigt hårt på det som är så att säga i linje med den teser vi driver och så trycker vi ner dom kanske uppgifter som talar emot det. Det där sker gradvis och i ett väldigt gott syfte. Det är min erfarenhet också som reporter att det är i det goda syftet som dom värsta övergreppen sker. Det kan gå över styr, det du kallar tunnelseende. Det här känner alla till – det handlar om att hitta ett instrument för att förhindra detta.” I allra västa fall så är det inte bara det här med kapsyltricket det handlar om, utan det som jag brukar kalla för jultomtesyndromet, efter Stones JFK-film. Där han använder alla metoder och medel för att få oss att tro att mordet på Kennedy var iscensatt av Johnsson och CIA och maffian i någon slags ohelig allians. Jag hade ju trott på honom om han påstått att jultomten mördade Kennedy, för han slår sönder skallen på oss. Vi har dom möjligheterna inte minst med teve och alla de möjligheterna vi har och det handlar bara om att kunna se sig själv i ögonen kunna se dem som vi gör program om i ögonen. Det är viktigt att vi finns, det är viktigt att man satsar på oss men får jävlarimig inte bli fel. Vi hade en policy, en skrivning på Uppdrag granskning där det tidigare stod ”Uppdrag granskning har aldrig fel”. I nån slags besvärjelse över att vi får aldrig ha fel, men det stod faktiskt så: ”Uppdrag granskning har aldrig fel”. Om vi skulle leva i det…klart vi har lika stort fel som många andra, men det är bara det att de får sådana förödande konsekvenser om det blir riktigt fel.I Mediamagasinet, jag gick in till Mediemagasinet efter programmet för jag måste passera dom jävlarna om jag ska ha kaffe i Göteborg och jag sa: Fan vad bra!