DET BÖRJAR MED att en man vid namn Donald Forsberg hör av sig till Uppdrag granskning och presenterar sig som före detta agent vid militära underrättelsetjänsten.

När reportageteamet möter honom på Gotland säger han att han känner sig tvungen att bryta den hederskodex han levt med under årtionden: att aldrig avslöja en militär hemlighet.

– Här ute dumpade Sovjetunionen mellan åren 1989 – 1992, C-stridsmedel av de moderna slagen och radioaktivt ”waste”, säger han och pekar ut över havet.

Donald Forsberg kan inte lägga fram några bevis för sina påståenden, och det ska visa sig vara svårt att få folk att prata om de känsliga uppgifterna. Veckorna går utan att någon kan bekräfta att dumpningsincidenterna kan ha ägt rum. Men så kommer ett genombrott som visar att tipset kan stämma.

DET ÄR TRE RAPPORTER som Uppdrag granskning får tillgång till, daterade i november och december 1999 och i juni 2000. De kommer från den allra hemligaste delen av den militära underrättelsetjänsten – KSI, Kontoret för särskild inhämtning.

Rapporterna är grovt maskade eftersom Försvarsmakten valt att sekretessbelägga innehållet och de flesta som Uppdrag granskning talar med hävdar att de aldrig hört talas om varken historien eller rapporterna.

Men Jan Hyltén-Cavallius, tidigare chef för underrättelseavdelningen på Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST, han minns.

– Jo, jag kommer ihåg att det var en sån där dumpningshistoria där. Och jag vet att den diskuterades, och att man visste att ryssarna hade dumpat, säger han.

Efter samtal med ytterligare svenskar som tagit del av de hemliga dumpningsrapporterna – men som kräver anonymitet – samt genom källor i det lettiska underrättelsesystemet, börjar bitarna falla på plats.

JURIK RAKIS, militärhistoriker i Riga, känner inte till uppgifterna om dumpning i Östersjön men är inte förvånad. Han kunde på nära håll se de enorma problem som ryska militärmakten hade under tillbakadragandet från Lettland.

– För det första: enorma mängder Sovjetisk militär materiel. För det andra: ingen plats i Ryssland, inga lager att stoppa materialen i, inga transportmöjligheter och inga pengar. Allt som inte kom till användning skyndade de att gräva ner, dumpa eller sälja för att underlätta sitt tillbakadragande, berättar han.

DE MISSTÄNKTA DUMPNINGARNA strider inte bara mot en rad internationella konventioner och lagar utan är också politiskt känsligt för Sverige. Så frågan är: nådde underrättelserapporterna regeringen?

Sven-Olof Petersson var biträdande utrikesråd under utrikesminister Anna Lindh när rapporterna författades på KSI.

Första gången Uppdrag granskning tillfrågar honom har han inget minne av historien.

– Vi hade ju en minister som tidigare varit miljöminister. Hon hade gått genom taket.

– Att hon bara skulle låtit det här ligga, lägga locket på, det har jag omåttligt svårt att tro, säger han.

Men en tid senare, när han kontaktas en andra gång, minns han plötsligt. Han bekräftar att rapporterna nådde den högste politiska ledningen.

– Min minnesbild är faktiskt att: Ja, jag föredrog detta för kabinettssekreteraren och för Anna Lindh.

Vad fick utrikesminister Anna Lindh veta?

– Att ryssarna hade sänkt ammunition och kemiska stridsmedel i Östersjön långt in i modern tid.

Sven-Olof Petersson uppger att utrikesminister Anna Lindh blev oerhört upprörd, och ville låta undersöka de rapporterade dumpningarna. Enligt Petersson gick UD sedan vidare med ärendet till försvarsdepartementet som i sin tur konsulterade försvaret. Där var beskedet att det var för dyrt att undersöka ett så stort område i Östersjön utan mer exakt information om platsen.

OM DET STÄMMER – eller om det var på grund av politisk känslighet som regeringen inte agerade i frågan – har inte Uppdrag granskning kunnat klarlägga.

Men när Donald Forsberg får se de hemliga rapporterna tycker han att myndigheternas agerande är skamligt. Han anser att den nuvarande svenska regeringen måste ta tag i frågan.

– Vi får inte lägga locket på det här, det vore skamligt inför kommande generationer att förtiga detta och att det om 10, 20,30 år plötsligt inträffar något i det här området, säger han.

Reportrar: Sven Bergman och Joachim Dyfvermark

Text: Axel Gordh Humlesjö