Hur fick ni idén till reportaget?

Idén fick vi av en artikel om Linus Malmborg i Sydsvenska Dagbladet. Där beskrevs hur Linus fått sin identitet stulen av någon som sedan utnyttjade och hotade unga tjejer i Linus namn. Men många frågor lämnades obesvarade. Vi bestämde oss för att ta reda på mer om fallet: Vilka var de unga tjejer som blivit utsatta för den falske Linus Malmborg och vem låg bakom hoten?

Hur arbetade ni?

För att komma åt information på olika sociala medier så lånade vi användarnamn och lösenord från ett antal ungdomar. Eftersom många ungdomar har tusentals vänner på Facebook så gav det oss möjligheten att läsa inlägg, ta del av delade telefonnummer och hitta annan information som vi annars inte kunnat se.

Med hjälp av dataexperten Dan Egerstad och Linus kompis Johanna gillrade vi även en fälla på nätet. Johanna lockade in den falske Linus på en hemsida som Dan preparerat. Dan kunde på så sätt plocka information om den falske Linus telefon och dator. Vi fick då träff på ett IP-nummer, alltså en slags adress till datorn.

Vilka källor använde ni?

Både öppna och dolda. Vi har även tagit del av sekretessbelagt förundersökningsmaterial med hjälp av fullmakter.

Stötte ni på några problem?

Många etiska problem som vi ägnat mycket tankekraft åt. En del av dom mycket unga tjejer vi fick kontakt med hade inte berättat för sina föräldrar vad dom råkat ut för och ville absolut inte att föräldrarna skulle få veta. Detta krävde stor varsamhet i vår kontakt med tjejerna.

Vidare är det alltid problem på nätet med att veta vem och vad som är på riktigt. Att navigera mellan påhittade profiler på sociala medier och verkliga människor har varit en utmaning.

Ett annat stort problem som var dominerande i slutskedet av vår granskning var telefonsamtalet där en utredande polis bad oss att inte konfrontera den misstänkte mannen. Utnyttjandet av- och hoten mot unga tjejer hade då, vad vi känner till,  pågått nästan två år. Och vårt arbete var inne i slutfasen efter månader av jobb. Nu förändrades förutsättningarna.

Vår uppgift är att granska exempelvis polisen, inte samarbeta med dom. Men nu fanns risk för att bevis skulle förstöras om vi konfronterade den misstänkte mannen. Det skulle inte hjälpa tjejerna som polisanmält och det skulle inte heller hjälpa den riktige Linus Malmborg. Vi valde därför att avvakta.

Samtidigt var vi på det klara med att så fort reportaget sänds finns ändå risken att bevismaterial förstörs. En månad innan sändning berättade vi därför för polis och åklagare när vi hade för avsikt att sända reportaget. Dom hade då en månad på sig att slå till.

Vilka deltog i arbetet?

Reportrarna Hasse Johansson och Nicke Nordmark. Redaktören Elisabeth Åsbrink. Fotograferna Fredrik Westerberg, Benny Lindberg, Ola Christoffersson, Salim Alsabbagh och Martin Brundin. Fredrik Westerberg har även redigerat. Grafikern Sírnir Einarsson.

Hur lång tid tog arbetet?

Fyra månader.