Hur fick ni idén till reportaget?

Idén kom från flera olika håll. Var för sig pratade reportrarna med en källa i en förort som beskrev hur unga människor rekryterades och radikaliserades av övertygade islamister. Vi har båda ett intresse för ämnet sedan tidigare och tycker också att frågan varit undergranskad i svenska massmedier.

Hur arbetade ni?

Till att börja med sökte vi mycket brett på ämnet, och samlade in stora mängder material om svenskar som strider i Syrien. Vi läste också forskning och artiklar på området både från Sverige och andra länder. Vi var i kontakt med både svenskar som är i Syrien för att göra jihad, samt många anhöriga till personer som strider eller har stupat i Syrien. Det var dock mycket svårt att få någon att ställa upp och prata med oss. Vi var även i kontakt med anhöriga som var mycket oroliga för att deras barn skulle åka till Syrien för att strida.

Till slut hittade vi ett par föräldrar till en stupad son som ville att vi skulle göra ett reportage om deras barn, Bilal. Vi beställde listor över de telefonsamtal och sms som Bilal gjorde månaderna innan han i hemlighet reste i Syrien. Därigenom lyckades vi kartlägga ett litet nätverk i Stockholm som Bilal hade umgåtts med. I vår vidare granskning såg vi att det var personer som i olika sammanhang gav uttryck för en mycket extrem, våldsbejakande islamistisk syn på världen och Syrien.

Vi skapade ett anonymt facebookkonto och kunde på så sätt komma in även i en sluten grupp på Facebook. Där såg vi att personer kring Bilal hyllade mycket extrema ideologer.

På samma forum lade svenska jihadister i Syrien även ut korta mobilfilmer på Bilal och andra jihadister som vi använde oss av.

Vilka typer av källor använde ni?

Vi använde många anonyma källor. Det var personer som på olika sätt har insyn i den här miljön.

Mycket av researchen ägde rum på facebook, ibland annat ett slutet forum för jihadister. Vi gjorde även flera intervjuer, även opublicerade, med olika experter på området.

Stötte du på några problem?

Det största problemet var att få människor att prata med oss. Vi har granskat en extremt sluten och misstänksam miljö, där förtroendet för det svenska samhället i stort och journalister i synnerhet är mycket lågt. Vi har därför inte lyckats få någon av Bilals nära vänner att ställa upp på intervju. Det har också funnits en rädsla bland samhällsinstitutioner som gjort det svårarbetat. Exempelvis ville fritidsgården som Bilal besökte inte träffa oss, och även hans skola sa länge nej till intervjuer.

Vilka deltog i arbetet?

Reportrar/researchers har varit Sanna Klinghoffer och Magnus Sandelin. Fotografer har varit Frans Huhta Karlsson, Magnus Persson, Henrik Hjort och Ola Christofersson. Redigerare har varit Frans Huhta Karlsson. Grafiken har Sirnir Einarsson gjort.

Hur lång tid tog arbetet?

Magnus jobbade heltid med reportaget från januari, alltså drygt fyra månader. Sanna började jobba heltid med reportaget från februari. En del research gjordes redan under hösten.