Hur fick du idén till reportaget?

Österåkers kommuninvånare har sedan 2011 skickat in ett stort antal tips på olika missförhållanden i kommunen. Många som det skrevs om i lokalpressen men också andra. Gemensamt för de flesta var att det fanns en grundprincip som kommunen inte verkade följa – Likställighetsprincipen.

Hur arbetade du – vilka arbetsmetoder använde du?

Vi började brett och tittade på flera av de missförhållandena vi fått tips om och valde så småningom ut historien om grevesonens båtgarage, då den fortfarande var ytterst aktuell och så att säga innehöll essensen av kommuninvånarnas tips.

Vi begärde in den offentliga dokumentation som fanns så som bygglovsansökningar, beslut, överklaganden osv. därefter gick vi igenom historiken kring området. Därifrån gick vi vidare till att göra en nätverkskarta som visade på mellan vilka personer det fanns många bindningar och kontakter. Sedan gjorde vi en ekonomisk research på var och en av dessa och hittade då intressanta detaljer som vi följde upp på olika sätt. 

Stor vikt, mycket tid och extremt mycket energi lades ned på att få de inblandade att ställa upp på intervju. Ibland lyckades vi, ibland inte.

Vilka typer av källor använde du?

Pressarkiv och webbsearch för att hitta artiklar som tidigare tagit upp missförhållanden i Österåker. Allmänna handlingar från kommunen samt bolagsverket, Skolinspektionen, Skolverket och Bolagsverket. Initierade muntliga källor, inifrån och utanför kommunen.

Stötte du på några problem? I så fall vilka?

Ja vårt svåraste problem var att få svar på våra frågor från flera av de personer som varit mest inblandade och kan ses som ansvariga. Flera av de personer vi sökte ville inte svara eller ställa upp på intervju trots att det i flera fall handlade om personer som jobbar i samhällets tjänst eller är folkvalda.

Många fritidspolitiker och tjänstemän som vi talade med verkade rädda. Några vågade prata fritt under löfte om källskydd men de flesta vågade inte ställa upp öppet. Flera hänvisade till att moderaternas styre var hårt och det var svårt att göra sig ovän.

Vilka deltog i arbetet?

Sophia Djiobaridis, reporter

Valeria Helander, research

Frans Hutha Karlsson, foto

Martin Brundin, klipp

Henrik Bergsten redaktör

Hur lång tid tog arbetet?

Tre månader.