När spaden för det stora gruvprojektet sattes i marken 2010 var förväntningarna höga. Allan Lehto var en av dem som trodde mycket på projektet. Han sålde sitt stora livsverk, bärföretaget Polarica, och investerade en del av vinsten i gruvan.
– Jag tänkte att det är fantastiskt glädjande. Det var liksom en stor själavård att höra detta, säger Allan Lehto.
Han var inte ensam om att investera i Northland. Behovet av järn var stort i Kina och priset steg år efter år. Northland hade stora förhoppningar om att tjäna pengar och börsanalytikernas rekommendationer fick många att investera.
– Pajala har ju haft en sådan nedgång sedan jag föddes på 50-talet. Sakta har allt utarmats och vi har verkligen sett undergången närma sig. Och så plötsligt så kommer detta. Det är som en lottovinst, eller som en saga. Verkligen en saga, säger författaren Mikael Niemi.
Blev norrländsk folkaktie
För många i regionen blev investeringar i Northland ett sätt att också stödja projektet. På börsen blev Northland något av en norrländsk folkaktie.
– Det var ju enbart för att det var för Pajala, annars hade jag inte köpt aktier. Jag har inte haft några andra aktier och jag köper inga nya heller. Det var att visa sitt stöd för hembygden, säger färghandlaren Anders Karvonen.
Även kommunalrådet i Pajala köpte aktier i Northland.
– Jag har köpt och jag har förlorat. Man är ju inte glad över det hela. Men samtidigt så är det marknadens villkor också. När man går in i detta så är det inte så mycket att tycka synd om heller därför att den risken finns där, säger Bengt Niska, kommunstyrelsens före detta ordförande.
”Var fanns revisorn?”
När Northlands finansiella situation avslöjades stoppades handeln på börsen. Northlands dåvarande vd står fast vid att projektet var ekonomiskt lovande, och att företaget följt de råd man fått om utvecklingen av priserna på järnmalm.
– Det var ingen tvekan om det. Det var bra siffror även med modesta järnmalmspriser, säger Karl-Axel Waplan.
Men pengarna från Allan Lehtos livsverk gick upp i rök och han förlorade miljoner.
– Var fanns revisorn? Var fanns styrelsen? Var fanns de som har trådarna i sin hand? Det var en sådan chock. Det var obegripligt att de kunde husera så här, säger han.