En av förra sommarens varmaste dagar, den 13 juli förra året, stannade SJ:s tåg 437 på spåret mellan Flemingsberg och Södertälje. Loket hade plötsligt gått sönder och blivit strömlöst.
Efter en och halv timme utan luftkonditionering, med fönster som inte gick att öppna, tvingade passagerarna tågpersonalen att öppna dörrarna. Det var nästan 30 grader i skuggan.
När tåget flera timmar senare bogseras till Södertälje utbryter panik och passagerarna börjar vädja om att få luft. Efter sex och en halv timme får passagerarna till sist lämna det trasiga tåget och fortsätta resan till Göteborg. Dagen efter händelsen är SJ:s presschef Dag Rosander med i Rapport för att förklara händelsen.
– Det är ju förskräckligt att en sån sak händer som det gjorde igår, och naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Hade vi fått göra som vi ville, och sätta fram ett evakueringståg, då hade utgången blivit en annan, tror vi. Och.. men vi fick tyvärr inte tillstånd till det, sade Dag Rosander till tv-tittarna.
De bandinspelningar som UG har granskat avslöjar att den förklaringen inte är sann.
Medan passagerarna plågas av hettan pågår diskussioner mellan SJ och Trafikverket. Uppdrag granskning har gått igenom de inspelade samtalen.
Till en början avråder Trafikverket från evakuering och ett hjälplok skickas mot platsen. Men när tåget har stått stilla i 1 timme och 20 minuter tas frågan upp igen.
Och det samtalet tar en oväntad vändning, för det är Trafikverket – inte SJ – som börjar fråga sig hur resenärerna egentligen mår:
SJ: – Jag tänkte bara fråga dig, får vi för er evakuera på plats där eller?
TRV: – Eh.. evakuerar vi där så kommer all annan trafik stå still i en halvtimme, 45 minuter som en evakuering tar... Men hur mår resenärerna på det där tåget, har de svalka där eller är det elfel, är det heldött?
SJ: – Eh... nu har jag inte snackat med honom på 20 minuter, men det var jävligt varmt.
TRV: – Alltså, AC:n har ramlat och allting?
SJ: – Ja...
TRV: – Alltså... ni får evakuera där, för mig då. Men då får ni ta beslutet ganska snart. Och med vad.
SJ: – Yes.
TRV: – Bra.
Klockan är 15.40 när SJ får klartecken av Trafikverket att evakuera passagerarna. Då är det upp till SJ att avgöra hur evakueringen ska gå till. Men i nästa samtal visar det sig att SJ avstår:
SJ: Hej, vi kommer inte evakuera 437 där dom står nu.
Tåget har stått stilla i en och en halv timme när SJ säger nej. Passagerarna får sitta kvar i värmen. Då påpekar Trafikverkets tågledare vad som kan hända:
TRV: Har ni pratat nu så att inte folk mår dåligt där på tåget då, för annars hamnar ni i tidningarna i morgon igen, det vet du.
SJ: Ja, men jag har snackat med ombordaren och det verkade hyfsat lugnt
TRV: Ja, okej
SJ: Bra
TRV: Då gör vi så, hej.
SJ: Hej.
När Uppdrag granskning konfronterar SJ:s kommunikationsdirektör Elisabeth Lindgren med uppgifterna så medger hon att förklaringen var vilseledande.
Är inte det att vilseleda svenska folket att säga så där?
– Ja visst, jag måste bara säga att först och främst är det våra resenärer som vi vill be om ursäkt och det har vi gjort på många sätt, säger Elisabeth Lindgren.
Trafikverket gav ju SJ tillstånd att evakuera, och ändå bestämde ni att det inte skulle bli någon evakuering. Varför?
– Det är svårt att svara på. Jag tror att man ville så väl och ville göra det så bra, men det blev fel i alla fall. Och man kan också konstatera att det var en rad händelser som samverkade till att det blev ett långt stopp.
Så vems var ansvaret?
– Ytterst är det alltid SJ som har ansvar för sina resenärer, våra kunder. Vi är beroende av andra aktörer runt omkring oss men vi är alltid ansvariga för våra kunder.
Men hur kunde ni säga att det var Trafikverkets fel när det inte var så?
– Det viktiga måste ju ändå vara vad vi gör åt en sån här situation framåt och att vi tillsammans har skapat gemensamma rutiner, vi är nu helt gemensamt inställda på att efter 30 minuter vid en sån här händelse så ska vi gemensamt ta ett beslut hur gör vi, och inga resenärer ska få sitta fast på tåg mer än två timmar.
Reportage: Gunnar Lindstedt, Veckans affärer och Henrik Bergsten, SVT
Text: Djeiran Amini