Vi är i ett industriområde i Vinsta, i västra Stockholm. Här bland bilverkstäder och lagerlokaler ligger Profilskolan. Det är en av hundratals friskolor som dom senaste 20 åren dykt upp på den svenska skolmarknaden. Och vi är på väg för att träffa ägaren Greger von Sivers.
”Niklas G. Hamilton”: – Skulle träffa rektorn Greger.
Pojke: - Greger är här borta.
”Niklas G. Hamilton”: – Är han här borta?
Han är före detta reservofficer som nu sadlat om. Vi har hört att skolan söker nya lärare, så en av våra reportrar går på anställningsintervju. Han utger sig för att vara musiklärare och han är nervös.
”Niklas G. Hamilton”: – Tjenare hej, Niklas.
Greger von Sivers: – Välkommen.
”Niklas G. Hamilton”: – Tjenare, tack.
Greger von Sivers: – Var dom... Uppträdde dom okej?
”Niklas G. Hamilton”: – Väldigt måste jag säga.
Greger von Sivers: – Ja bra.
”Niklas G. Hamilton”: – Fina killar. Ja.
Han har dold kamera på sig. Den mest kontroversiella arbetsmetoden för journalister. För vi har fått tips att allt inte står rätt till på Profilskolan, och vi är övertygade om att dold kamera är det enda sättet att få reda på hur Greger von Sivers sköter sin skola.
Greger von Sivers: – Skolans lagar är ju sådana att du får ju egentligen inte sortera elever.
”Niklas G. Hamilton”: – Nej.
Greger von Sivers: - Utan är det någon som söker och jag har plats så måste jag ta emot dom. Jag får inte säga nej om jag har plats. Det är... I den politiska debatten då verkar det ju som om friskolor dom väljer ut dom fina eleverna och lämpar över skiten till den kommunala skolan, men så är det inte. Utan vi måste ta emot elever om vi har plats.
Det Greger von Sivers förklarar för vår reporter handlar om ett som förföljt friskolor i över 20 år. Att dom väljer bort barn. Men det ska vara omöjligt. För lagen är glasklar. Alla skolor måste vara öppna för alla barn.
Carl Bildt: – Skol och utbildningspolitiken inriktas på att stärka Sverige som en kunskapsnation. Under 1990-talet ska vi skapa Europas bästa skola.
Året är 1991 och statsminister Carl Bildt lanserar en av dom största reformerna av den svenska skolan i modern tid – Det fria skolvalet. Man vill i grunden förändra den svenska modellen och tänker skapa ett för västvärlden helt unikt system.
Carl Bildt: – Alla ges rätt att fritt välja skola. Dom offentliga bidragen ska i princip följa eleven. En av skolans huvuduppgifter är att skapa respekt för- och vidareutveckla demokratins principer om tolerans, om samverkan och likaberättigande.
Idag – två decennier senare – finns det friskolor över hela Sverige. Men det finns också två helt olika bilder av vad reformen betytt för eleverna.
Claes Nyberg: – Jag tycker vi ska värna om en öppen skola där alla elever ska behandlas lika. Därför är det ju viktigt att en elev som, som känner att den här skolan verkar ha en, en form, ett sätt att arbeta som passar mig. Så ska man på likvärdig grund kunna söka den skolan. Det tycker jag är en viktig princip.
Nihad Bunar: - Jag är ingen sådär friskolekritiker som tycker att dom ska avskaffas, definitivt inte. Men jag är en hård kritiker av det nuvarande systemet och som jag menar skadar både kommunala och fristående skolor och framförallt dom svagaste eleverna som inte kan hävda sig på den här marknaden. Det är ju ett system som bygger väldigt mycket på tillit och förtroende. Och det givetvis öppnar för allehanda trixande med vem man vill ta in och vem man vill plocka bort.
Claes Nyberg: – Jag kan inte svara på varför den uppfattningen finns för jag menar att den är direkt felaktig. Vi har ett öppenhetskrav i svensk skola som gäller friskolorna, man ska ta emot alla elever som söker.
Professor Nihad Bunar säger att det fria skolvalet gynnar dom bästa eleverna – och att dom svaga riskerar att väljas bort. Friskolornas riksförbund anser att det bara är en – skolan är öppen för alla. .
Vi bestämmer oss för att göra ett test. Friskolor över hela Sverige ska få möjlighet att välja mellan två elever. Vi ska prova om det fria skolvalet gäller för alla.
Det här är två svenska 12-åringar. Dom ska börja sjuan och vi kommer att utge oss för att vara deras föräldrar. Båda vill byta till en ny skola men vi ger dom helt olika bakgrundshistorier. Hon ska flytta hem efter en utlandsvistelse, har toppbetyg och är mycket ambitiös. Han däremot har haft det tufft sista året, hamnade i fel sällskap och fick dåliga betyg. Nu vill han få en ny chans på en ny skola.
Med hjälp av det fria skolvalet ska dom kunna söka sig till vilka skolor som helst. Och skolorna ska garantera att dom har lika stora möjligheter att komma in.
Annika Palm: – Vi följer ju precis det som Skolverket anger och Skolinspektionen anser att man ska följa.
Annika Simonsson-Bergqvist: – Och så är det kan jag nästan sticka ut hakan och säga på alla skolor för att man måste ha någon form av liksom demokratisk process i det här så att man inte gör ett urval för det får man inte göra.
Karin Möller-David: – Men jag menar vi tar emot alla elever. Alla som vill får ju börja här. Så länge vi har plats. Det gör vi ingen skillnad på.
Så här låter det när vi kontaktar rektorer på friskolor runtom i Sverige och presenterar oss som reportrar på Uppdrag granskning. Skolorna är öppna för alla. Men för att ta reda på om det verkligen stämmer kommer vi använda oss av dolda inspelningar och falska identiteter.
Ali Fegan: – Det rullar. Hold.
Vi är i Täby – en av Sveriges kommuner och här har det fria skolvalet fått fäste. Nästan hälften av alla barn går i friskolor. Köerna är långa och många familjer anmäler sina barn redan vid födseln.
”Ola Adler”: – Vad hette den här rektorn?
Ali Fegan: – Karin Möller-David.
”Ola Adler”: – Karin Möller-David.
Ali Fegan: – Kommer du ihåg vad du heter?
”Ola Adler”: – Jag heter Ola Adler.
Ali Fegan: – Dottern?
”Ola Adler”: – Hon heter Anna.
Det här är vår fotograf som spelar pappan Ola Adler. Han har precis flyttat hem med familjen efter ett antal år i London som chef på ett säkerhetsbolag. Han presenterar sin dotter som ambitiös och med bra betyg.
Nu är Annas pappa på väg till Pysslingen – ett av skolvärldens mest kända varumärken.
”Ola Adler”: – Hej, ursäkta jag söker Karin Möller-David?
Karin Möller-David: – Det är jag det.
”Ola Adler”: – Jaha, det är du som är Karin, hej hej.
Karin Möller-David: – Hej välkommen.
Klockan är kvart över ett och Annas pappa har gått in på rektorsexpeditionen. Han har bokat ett möte med Karin Möller David, rektor på skolan. Med i rummet sitter också en lärare.
”Ola Adler”: – Men nu som sagt är vi runt och kollar på lite skolor här i området för vi letar hus här i krokarna. Så då tänkte vi kolla lite här, hur… Anna är ganska studiemotiverad, hon är liksom, hon har väldigt lätt för sig i skolan. Och den skolan hon går i nu är ju en väldigt studiemotiverande miljö och så där… Hur har ni det här?
Karin Möller-David: – Jo, men det vill jag säga verkligen att det är här också. Det är, som jag skrev till dig ett väldigt litet högstadium. Så att det är en nära relation mellan vuxna och elever. Så det är ingen som kommer undan och man lär ju känna varje elev ganska bra. Och förstår vilka utmaningar man kan ge och så.
”Ola Adler”: – Just det.
Karin Möller-David: – Och sen är det ju så att förra våren hade vi det högsta meritvärdet, alltså betygsnittet, i hela Täby kommun.
”Ola Adler”: – Det låter ju väldigt bra.
”Ola Adler”: – Det låter ju väldigt positivt att det är en så liten skola, att det bara är en klass i varje årskurs och sådär. Hur... Ordningsmässigt och så, hur har ni haft det på skolan?
Karin Möller-David: – Vi har inga problem med oordning, tycker jag! Ha ha ha.
Lärare: – Om du vill kan vi gå runt och titta om du vill ha en..?
”Ola Adler”: – Ja, kan vi göra det. Bara titta lite.
Engelsklärare: – På högstadielokalerna?
”Ola Adler”: – Ja visst, det vore schysst.
Här går 460 barn till familjer som valt att utnyttja det fria skolvalet. Dom allra flesta bor i Täby men några kommer också från andra kommuner. Elever som liksom våra två 12-åringar vill gå på dom bästa skolorna.
”Ola Adler”: – Men alltså resultaten för den svenska skolan har ju liksom sjunkit på senare år, internationellt sett. Är det något som ni har… hur funderar ni kring det?
Karin Möller-David: – Ja, alltså det är ju, då pratar man ju hela Sverige.
”Ola Adler”: – Jamen precis.
Karin Möller-David: – Och så tar man dom värsta exemplen kanske. Alltså Täby generellt är ju en jättebra skolkommun.
”Ola Adler”: – Det är det ja.
Karin Möller-David: – När skolinspektionen hade varit i Täbyskolor så sa man att vi har aldrig skrivit en så positiv rapport. Som när dom varit här.
”Ola Adler”: – Jamen vad skönt.
Dom problem med stökighet och sjunkande resultat som finns i den svenska skolan gäller inte för Täby. Pysslingen är en drömskola för alla föräldrar. Och Anna är välkommen.
”Ola Adler”: – Om allt går som det ska skulle Anna kunna börja på måndag, hur har ni det? Kan ni ta emot en elev med så kort varsel? Eller hur…
Karin Möller-David: – Det kan vi göra.
”Ola Adler”: – Det kan ni göra.
Karin Möller-David: – Visst var det sjuan?
”Ola Adler”: – Det är sjuan hon ska börja, precis.
Karin Möller-David: – Jo, men absolut, det kan vi göra.
”Ola Adler”: – Ja men gud va bra!
Anna får en plats. Men några timmar tidigare har ytterligare en pappa suttit i samma rum med samma rektor. Han vill också få en plats för sitt barn på Pysslingen. Skolföretaget som blivit en symbol för den nya svenska modellen.
Nyhetsreporter: – Barnen hämtas ur samma daghemskö som alla andra. Men föreståndarinnan kommer från Pysslingen förskolor aktiebolag, så det finns ett litet privat vinstintresse med på ett hörn.
På 80-talet tar Pysslingen sina första stapplande steg. Ägare är till en början vitvaruföretaget Electrolux som utmanar det svenska monopolet. Men regeringen Palme har under flera år gått emot och infört Lex Pysslingen – som ska förhindra vinstintressen i förskolan.
Olof Palme: – Electrolux har andra viktiga verksamheter att syssla med. Dom kan syssla med kylskåp och frysboxar och dammsugare. Men dom ska lämna små barn ifred.
Nyhetsreporter: – Tror du dom är ute efter att tjäna pengar?
Olof Palme: – Ja annars skulle dom inte ge sig på det här. Vad skulle dom ha för annat motiv?
Bengt Westerberg: – Får jag titta på den? Vilken underlig sak. Oj, det är en slagborr.
Men tidsandan förändras snabbt. När den borgerliga regeringen tar makten 1991 besöker Folkpartiets ledare Bengt Westerberg en av förskolorna. Nu ska LEX-Pysslingen avskaffas. Idag 20 år senare ingår Pysslingen i utbildningskoncernen Academedia. Med nästan 100 grundskolor över hela Sverige är man störst på marknaden.
Det här är vår andra pappa och vi kallar honom Borja Armendaris. Han gör det som det fria skolvalet är till för – han söker en bättre framtid för sin son, Alejandro, som hamnat i fel sällskap och fått dåliga betyg. Anna fick plats på Milstensskolan Pysslingen. Och samma dag går Alejandros pappa till skolan för att träffa rektor Karin Möller David. Han kommer oanmäld, men rektorn tar sig tid för att lyssna på hans önskemål.
”Borja Armendaris”: – Hej, Borja Armendaris. Hej hej.
Karin Möller-David: – Hej, välkommen.
”Borja Armendaris”: – Tack.
Karin Möller-David: – Varsågod och sitt.
”Borja Armendaris”: – Tack. Vi vill, jag och min fru, vi vill ändra miljö totalt. Och jag undrar om det finns plats, jag vet ibland att det är lite svårt och sådana saker men jag undrar om Alejandro skulle kunna börja här?
Karin Möller-David: – Ja precis. Det skulle bli i nuvarande sjuan i så fall?
”Borja Armendaris”: – Ja.
Karin Möller-David: – Ja alltså det beror lite på för det ska ju vara bra både för honom och för gruppen då. När han kommer så att säga. Vad behöver han hjälp med tror du?
”Borja Armendaris”: – Han har helt enkelt inte studerat. Inte mer än det.
Karin Möller-David: – Han tycker inte skolan är så rolig han behöver lite…
”Borja Armendaris”: – Ja antar.
Karin Möller-David: – Mmm precis. Hade han inte några betyg eller?
”Borja Armendaris”: – Han fick betyg. Han fick betyg men det var dåliga betyg.
Karin Möller-David: – Ja just det. Jag förstår. Jag får prata lite med lärarna här så kan jag väl återkomma till dig.
”Borja Armendaris”: – Men i princip finns plats bara att ni ska kolla om det passar alltså? För han i gruppen?
Karin Möller-David: – I gruppen alltså. Och jag behöver veta lite mer kanske också om honom och så vidare så att då får ni komma hit och vi får ordna ett möte med lärarna där och så.
Det finns möjligheter att komma in i årskurs 7, men rektorn vill inte erbjuda Alejandro plats direkt. Så hans pappa lämnar sina uppgifter.
Karin Möller-David: – Men jag pratar med lärarna så får dom kontakta dig så får ni träffas och så får vi diskutera.
”Borja Armendaris”: – Kolla. Jamen jag är jätteglad att det finns möjligheter i alla fall. Tack så jättemycket.
Karin Möller-David: – Tack.
”Borja Armendaris”: – Tack tack. Hej.
Karin Möller-David: – Så hör vi av oss.
Anna kommer in utan problem men det gör inte Alejandro. Rektorn ska först undersöka om han passar i gruppen. I en annan del av Stockholm ligger Lidingö – precis som Täby en känd friskolekommun. Här finns en annan skola i Academediakoncernen – Vittra – som rankats som en av Sveriges bästa.
Birgitta Wistrand: – Godmorgon det är Birgitta Wistrand.
”Borja Armendaris”: – Hej Birgitta. Det här är Borja Armendaris. Jag pratade med dig igår.
Här har den ambitiösa flickan redan fått plats och även Alejandro tas emot med öppna armar.
Birgitta Wistrand: – Klockan nio på måndag då är ni jättevälkomna.
”Borja Armendaris”: – Okej. Tack så jättemycket för att ni tar emot oss... Jag är jättetacksam och han var jätteglad också.
Birgitta Wistrand: – Ja det är alla barn värda. Så det ska vi se till att vi ger. Jaa.
”Borja Armendaris”: – Tack så jättemycket.
Birgitta Wistrand: – Ja. Hej.
På Academedias Vittraskola på Lidingö får båda barnen samma chans och Karin Möller David på Pysslingen i Täby lovade ju att höra av sig till Alejandros pappa. Så kanske tar den största aktören på den svenska skolmarknaden sitt ansvar för att skapa en skola för alla?
Om det är fullt på en friskola kan dom använda vissa kriterier som till exempel geografisk närhet eller syskonförtur för att göra ett urval bland eleverna. Men många använder sig av en rak kö som ska vara demokratisk. Den som anmäler sig först får plats först.
Vi bestämmer oss för att testa även mindre aktörer – dom enskilda friskolorna. Och vi åker vidare till Västerbotten. Till en skola med 2400 elever i kö som väntar på att få komma in.
Minervaskolan: – Minervaskolan [PIIP].
”Borja Armendaris”: – Ja hej mitt namn är Borja Armendaris.
Minervaskolan är en av Umeås mest eftertraktade friskolor. Men trots den långa kön får vår ambitiösa flicka ett erbjudande om plats via , förutsatt att hon läser spanska. Fem timmar senare Alejandros pappa till kansliet – och frågan är om han kommer få samma erbjudande:
”Borja Armendaris”: – Nu, han har fått betyg och det har inte gått så bra. Och han har hamnat i fel sällskap, dåligt gäng och jag är jätteorolig och jag vill på något sätt hjälpa honom att han ska på något sätt gå vidare i sina studier. Och jag undrar om ni har någon plats?
Minervaskolan: – Gör så här för vi har en jättelång kö. Och vi har inga platser lediga just nu.
”Borja Armendaris”: – Jaha.
Minervaskolan: – Men vad du måste göra är att ställa han i kön.
”Borja Armendaris”: – Hur långt kö är det? Hur många barn ligger före?
Minervaskolan: – Ja årskurs sju. Ja 138 stycken i kön.
”Borja Armendaris”: – 138?
Minervaskolan: – Japp.
Plötsligt är det jättelång kö även till årskurs 7. Dagen efter jag själv upp samma person på kansliet. Jag kallar mig Örjan Granberg och nu heter flickan Lisa.
”Örjan Granberg”: – Jamen hej [PIIP]. Det var Örjan Granberg här. Vi har ju mejlat litegrann. Fantastiskt att ni kunde lösa en plats så snabbt.
Minervaskolan: – Till sjuan ja. Jamen precis, ja. Ja, tackar du ja?
”Örjan Granberg”: – Vadå? Ja absolut. Då är väl nästa steg att skicka in en formell ansökan då eller?
Minervaskolan: – Ja, nämen jag skickar ut ett papper till dig och så får ni fylla i och skicka tillbaka. Och ni är så pass säkra så jag kan skicka bok och hela alltihop som hon behöver över sommaren antar jag?
”Örjan Granberg”: – Absolut.
Minervaskolan: – Ja, men du då kör vi.
”Örjan Granberg”: – Då kör vi.
Alejandro får inte samma chans som flickan att komma in på Minervaskolan. I mejl skriver dom att skolan har en stor blandning av olika elever och att alla elever som ställer sig i skolans kö behandlas likvärdigt. Dom menar att flickan fick den sista platsen, och väljer man spanska var det ingen kö alls till årskurs 7. Men den informationen fick aldrig Alejandros pappa. Hans son skulle istället hamna långt bak i kön.
”Borja Armendaris”: – Så Alejandro skulle hamna på 139 i väntan på att komma i sjuan?
Minervaskolan: – Mmm.
”Borja Armendaris”: – Jaha okej. Bra, tack så jättemycket.
Minervaskolan: – Ja, tack ska du ha. Hej då.
Ett exempel skulle kunna vara ett undantag. Vi åker vidare på vår resa bland Sveriges friskolor. Vi använder olika namn på barnen och föräldrarna. Men resultatet är detsamma. Trots att skolorna har kö får flickan erbjudande om plats. Pojken däremot – får beskedet att antagningen redan är klar. Som på Montessoriskolan skäret i Göteborg.
Fredrik Nordbrandt: – Ja det beror ju på om det blir någon ledig där så att, just nu så är det ju ingen plats ledig. Så vi har haft den antagningen. Sen har ju vi en kö här då.
”Borja Armendaris”: – Ok.
Fredrik Nordbrandt: – Så då måste du skicka in ansökningar.
På Wallbergsskolan i Halmstad låter det likadant.
Annika Palm: – Vi har kö och just nu är det fullt i den klassen. Det är ett tiotal i kö där före.
Och på Vittra Göteborg finns återigen plats för flickan men inte för pojken.
Annika Simonsson-Bergqvist: – Vi gör inget mer intag till hösten för vi att har tagit in dom eleverna som vi ska och vi har kö dessutom så att jag tror inte att chanserna är så stora faktiskt.
Dom här tre skolorna gör precis tvärtemot vad som står i skollagen – att skolorna ska behandla alla barn lika. Det är som att dom alltid har plats för en ambitiös flicka men för en pojke med problem står kön i vägen.
Ali Fegan: – Så det är en myt att friskolor sorterar bort barn?
Claes Nyberg: – Ja alltså, om det skulle finnas nåt sånt exempel så är det givetvis helt oacceptabelt om man hittar ett sätt och sortera elever på det sättet, jag har inget sånt exempel där man har satt det i system i alla fall som jag kan.
Ali Fegan: – Kritiker säger ju att på en fri marknad är naturligt att det blir ett sorts urval och att friskolor väljer sina barn.
Claes Nyberg: – Jag ser inget syfte för branschen att göra det, inte ens om branschen så att säga vill växa, utan det handlar om att hitta bra metoder, utveckla bra metoder, för att jobba med dom elever som har behov, större behov än andra. Så jag ser inget värde för branschen att göra det.
Men det finns ett värde som branschen inte gärna pratar om. Det fria skolvalet görs möjligt med det som kallas skolpengen. Den varierar mellan olika kommuner men innebär att alla elever är värda en viss summa pengar.
Om en elev har socioekonomiskt tillägg eller ”omfattande behov av stöd” kan en skola få extra pengar. Men för barn med bra eller dåliga betyg, som är skötsamma eller stökiga, så får skolan samma påse pengar för varje elev. Och för att garantera att skolorna inte väljer bort barn som kostar mer finns ett tydligt regelverk.
Marie Axelsson: – Alltså systemet med fristående skolor har ju tillkommit för att elever ska ges möjlighet att välja, inte skolor. Utan eleverna ska ges möjlighet att välja en särskild skola beroende på pedagogisk inriktning eller vart den ligger eller vilka som jobbar där, eller vad det nu kan vara för skäl till att man väljer en viss skola. Det är elevernas valfrihet som systemet är tänkt att tillgodose. Och reglerna i det här avseendet dom är väldigt enkla att följa. Skolan är öppen för alla.
När vi går vidare med vårt test erbjuder vissa skolor inte heller flickan plats på en gång, men våra två barn möts av helt olika attityder.
Kastanjeskolan: - Kastanjeskolan [PIIP].
”Örjan Granberg”: – Hej [PIIP]. Det gällde min dotter som skulle börja sjuan här till hösten och vi hade… vi ska flytta hem här till Sverige nu.
Kastanjeskolan: – Ja, ja ja nu är jag med dig. Ja, just det just det.
”Borja Armendaris”: – Jag vill helt enkelt byta miljö och jag undrar om ni har någon plats för årskurs sju?
Kastanjeskolan: – Nej, det har vi inte.
”Borja Armendaris”: – Det är ingen idé då att sätta in sig i kö heller?
Kastanjeskolan: – Man kan alltid sätta sig i kö men jag kan säga nu att vi kommer inte kunna tyvärr erbjuda ditt barn någon plats till hösten. Det vet jag. Så att det är viktigt att du inte får förhoppningar att “Åhh kanske Kastanjeskolan”. För att så är det inte. Det är många föräldrar jag gör besvikna som både ringer och som mejlar mig och frågar när kan det tänkas bli plats? Och jag svarar likadant som jag svarar till dig.
”Örjan Granberg”: – Men vad tror du om chanserna för henne att komma in?
Kastanjeskolan: – Just när det gäller till sjuan där därför… för att jag har några på… men dom har stått så länge i kö och jag har inte fått tag på dom så att… Jag tror att möjligheten är ganska god.
Friskolorna säger att skolan ska vara öppen för alla. Att alla barn är lika välkomna.
Så varför stöter dom då bort pojkar som Alejandro?
Greger von Sivers: – När vi började då var jag här rektor i skolan då. Första året började vi med 51 elever. Sen blev det 84 på vårterminen. Sen blev det 200 på höstterminen, eller knappt 200...
Vi är tillbaka hos Greger von Sivers på Profilskolan i Stockholm. Anställningsintervjun med vår reporter som utger sig för att vara musiklärare pågår i nästan en timme. Men samtalet rör inte bara anställningsvillkor. Greger von Sivers börjar också prata om sina elever.
Greger von Sivers: – Men bland dom här så fanns det 10-15 elever med ADHD. Vet du vad det är?
”Niklas G. Hamilton”: – Ja ja visst.
Greger von Sivers: – Jag trodde bara, för jag har ju ingen skolbakgrund, ja, jag skiter i väl dom har för bokstavskombinationer. Det är väl bara att sätta ungarna på plats om det behövs. Men det här var långt utöver det. Och jag anställde bara behöriga lärare då så att det här kommer bli som en ”walk in the park”. Men dom bröt sönder hela skolan. Det var sånt liv hela tiden. Och det som händer då det är att dom fina eleverna slutar och dom andra…
”Niklas G. Hamilton”: – Får dåligt rykte?
Greger von Sivers: – Ja, får dåligt rykte och… Men idag hade jag omedelbart om jag sett dom här eleverna: SWISCH – särskild grupp, där ska ni vara! Dom får inte beblanda sig med... man måste skydda dom fina eleverna. Och när man får till det, ja då får man en bra skola också. Det är som ett ruttet äpple bland andra äpplen, då sprider det sig.
Man måste skydda dom fina eleverna, då får man en bra skola. Men det är inte bara barn med ADHD som Greger von Sivers vill isolera. Han är riktigt trött på vissa sorters elever – dom han kallar gangsters.
Greger von Sivers: – Man beter sig illa mot alla och mot lärare, och mot sina kompisar. Jag vill inte vara i det, va fan ska jag ha det för? Jag är över 60 år nu, jag vill inte hålla på med det. Jag vill inte vara där. Vad ska jag med det för? För det där blir som en cancersvulst. För dom här är ju ganska tuffa dom här killarna. Dessutom en del av dom är ju riktigt smarta, intelligenta, och då får dom, dom får lite sådana här hangarounds. Och så sprider det sig, det är som att få in ett ruttet äpple i äppelkorgen, det måste man bara – swisch! Bort med dom direkt.
Inom kort tänker Greger von Sivers utöka skolan med en ny musiklinje. Och nu gör han klart för den blivande läraren att en viss sorts musik vill han inte ha, för det drar till sig fel sorts elever.
Greger von Sivers: – Så jag vill vara på den högtoniga sidan. Inte det här, inte den där jävla skiten som dom håller på med rap och våldtäkter. Man får ju inte säga neger numera, men den här svarta musiken då nej nej... Inte rap och death metal och allt vad det heter dom där äckliga destruktiva musiken, den vill jag ju inte ha i skolan. Då får vi problem och då får vi dom här med kepsarna bak och fram och som ska rappa. Nej då kan dom hålla på och rappa bort i Tensta och elda upp bilar där istället för här, tycker jag. Fast det här har du aldrig hört mig säga, men det är vad jag tycker.
Anställningsintervjun är slut men vi kommer återvända till Greger von Sivers. Skolledaren som pratar om ruttna äpplen, cancersvulster. Att man ska isolera vissa elever, för att skydda dom fina. Det är klart att det är jobbigt med stökiga elever, men lagen är glasklar. För vad händer med det fria skolvalet om det bara gäller för dom fina barnen?
”Niklas G. Hamilton”: – Okej, ha det gott då och lycka till med det här.
Greger von Sivers: – Okej vi hörs då.
”Niklas G. Hamilton”: – Ja vi hörs. Ha det bra. Hej.
När skolor säger ja till flickor som Anna och nej till pojkar som Alejandro är det lätt att tolka att det beror på hans etniska bakgrund. Men kanske handlar det om våra egna fördomar? För vad händer om vi testar med ett barn med ett svenskklingande namn, men med exakt samma historia som Alejandro. Och med en pappa som inte bryter?
Vi återvänder till Academediakoncernen och kontaktar Vittraskolan i Göteborg. När vi ringer från Uppdrag granskning och pratar med rektorn för skolan, Annika Simonsson Bergquist, säger hon att dom har en stor blandning av elever med olika bakgrund. Och hon lovar att dom absolut inte väljer bort barn.
Annika Simonsson Bergqvist: – Man måste ha någon form av liksom demokratisk process i det här så att man inte gör ett urval för det får man inte göra.
Men sen säger hon något oväntat.
Annika Simonsson Bergqvist: – Jag tror mig veta att vissa skolor, friskolor i Göteborg, också använder sig lite av att man plockar ut elever man vill ha och väljer bort elever man inte vill ha. Nej, jag tycker inte det, det stämmer ju inte med mina värderingar riktigt. Då blir det ju det här med att friskolor inte har några elever med diagnoser eller problem eller så utan att friskolor bara väljer elever som är välartade från svenska hem och välkammade liksom.
Hon tror sig veta att vissa friskolor väljer bort elever o det strider mot hennes värderingar. Men det hon inte vet är att vi redan har testat hennes skola. Hon har själv ställts inför valet mellan en duktig och ambitiös flicka och en stökig pojke med dåliga betyg. Men i det här fallet bytte vi ut vår Alejandro mot en Jocke.
Vår reporter ringer upp och utger sig för att vara Jockes pappa.
Annika Simonsson Bergqvist: – Annika Simonsson Bergquist, Vittra.
”Petter Svensson”: – Jo, det gällde ju då min son Jocke. Vi bor i Stockholm då och han går på en skola här i Huddinge. Fick rätt dåliga betyg eller väldigt dåliga betyg och har varit stökig. Så att... jag försöker nu se om han kanske ska bo hos sin morsa istället. Då i Göteborg. Och flytta på sig och bryta loss och kanske få en nystart och lite bättre stöd i skolan.
Annika Simonsson Bergqvist: – Mmm, står han i kö till oss?
”Petter Svensson”: – Nej, utan jag ringer väl lite här för att kolla litegrann. Jag vet ju att det är svårt att komma in på friskolor och så där. Men jag ville kolla…
Annika Simonsson Bergqvist: – Vi gör inget mer intag till hösten för vi har tagit in dom eleverna som vi ska och vi har kö dessutom så att jag tror inte att chanserna är så stora faktiskt.
Men det rektorn säger till Jockes pappa stämmer inte. Intaget är inte stängt, inte för flickan. Hon har fått svar i ett att det finns flera platser på skolan till årskurs sju. Jag ringer upp som hennes pappa.
Annika Simonsson Bergqvist: – Du, jag hade gärna sett att ni hade kommit till oss imorgon en sväng.
”Örjan Granberg”: – Ja, det är ju fantastiskt att det gick att lösa det här.
Annika Simonsson Bergqvist: – Ja, det var i rättan tid som mejlet kom. Vi höll precis på att titta över just hur vi ska få ihop rekrytering och så, så det var… ibland har man tur. Så är det.
”Örjan Granberg”: – Jättebra.
”Petter Svensson”: – Ni har haft den fylld under ganska lång tid eller?
Annika Simonsson Bergqvist: – Ja. Vi har elever som har stått i kö, det är klart det är lite olika till olika åldrar det är klart men alltifrån 8-9 månader till två år har vissa stått i kö. Till dom åldrarna som är mest populära och sådär. Det är säkert väntetid även om han inte skulle komma in nu i augusti så jag är tveksam till om han kommer in i januari.
”Örjan Granberg”: – Men vi är väldigt tacksamma att det här gick att lösa. Vi var ju lite ute i senaste laget här men ja, så blir det ibland.
Annika Simonsson Bergqvist: – Ja så är det.
”Örjan Granberg”: – Strålande.
Annika Simonsson Bergqvist: – Toppen. Bra! Välkomna.
”Örjan Granberg”: – Tack hej.
Annika Simonsson Bergquist på Vittraskolan i Göteborg gör alltså det som hon anklagar andra skolor för. Hon väljer den välartade eleven och väljer bort den med problem. Och det är fler skolor i vårt test som har fått välja mellan en ambitiös flicka och en Jocke istället för en Alejandro. Flickan får plats och Jocke väljs bort.
”Petter Svensson”: –
Det brukar ju vara lång kö och så där men vi ville i alla fall kolla.
Annika Palm: – Ja, möjligheten. Vi har kö och just nu är det fullt i den klassen. Han är född -00 då eller?
”Petter Svensson”: – Ja, precis. Han ska börja sjuan nu.
Annika Palm: – Så han ska börja sjuan nu. Men just nu är det fullt i den klassen och där är en del före. Det är ett tiotal i kö där före.
När vi berättar om vår undersökning med både Jocke och Alejandro för professor Nihad Bunar är han inte förvånad över att dom båda väljs bort. Hans visar att friskolor aktivt jobbar för att få rätt elever på sina skolor. Men det handlar inte främst om etnicitet utan mer om social bakgrund.
Nihad Bunar: – När man skalar bort allt detta blir det ju kvar alltså vad är det för resursbehov som det här barnet har som vi måste investera i. Och då när man plockar bort det här med kulturella skillnader och språket då finns det inga skillnader mellan en arbetarklassgrabb oavsett om pappa heter Pelle eller Ahmed. Utan det handlar ju om oj här är ett barn som vi måste investera väldigt mycket i. Ska vi göra det ska vi inte göra det?
Vi har testat ett femtiotal friskolor runtom i Sverige. Många står upp för en öppen skola. Men långt ifrån alla. På 27 skolor har den ambitiösa flickan via mail eller telefon fått plats eller fått höra att det finns goda möjligheter. Men när vi sen hört av oss som Alejandros eller Jockes pappa så har det i hälften av fallen låtit helt annorlunda.
Vi återvänder till Friskolornas riksförbund. Sist vi sågs ville dom inte kännas vid att friskolor väljer bort barn. Nu får han se resultatet av vår undersökning.
Ali Fegan: – I flera års tid har ju ditt förbund hävdat att det är en myt att friskolor sorterar bort barn. Kommer ni fortsätta hävda det efter det här reportaget?
Claes Nyberg: – Alltså vår bild är fortfarande att när man gör formella ansökningar så sköter man öppenhet och köregler. Det är den bilden vi ändå har när det vi försökt undersöka det igen.
Ali Fegan: – Men det är helt uppenbart i det här reportaget att när man tar kontakt med skolorna på det här sättet så väljer skolorna.
Claes Nyberg: – Men det är helt självklart att när vi ser dom här exemplena så är det klart att vi måste ha en diskussion i branschen om vår etik och hur vi faktiskt sköter information och bemötandet så att det faktiskt är i linje med det lagen faktiskt säger.
Ali Fegan: – Kommer ni fortsätta hävda att det är en myt?
Claes Nyberg: – Alltså en myt. Jag tycker fortfarande att vi sköter öppenhet och köregler vad gäller formella ansökningar det tycker jag nog att vi har fog för att hålla fast vid. Men jag håller med dig om att här måste vi ha den här diskussionen om hur bemötandet och informationen och öppenheten hur den här transparensen ser ut. Det är ju tycker jag är tydligt efter den här granskningen.
Ali Fegan: – Du sa tidigare att du inte ser att det finns något värde för branschen att få rätt elever på sin skola. Men nu har du ju hört Greger von Sivers säga att man måste skydda dom fina eleverna annars får skolan dåligt rykte. Och rektorn på Vittra Göteborg säger ju att hon tror sig veta att friskolor väljer barn. Hade du ingen aning om att det pratas på det här sättet?
Claes Nyberg: – Det kan alltid finnas personer som berättar en berättelse men jag har inte haft fog för att säga att det här är en metod som skolor använder. Som bransch betraktat.
Ali Fegan: – Officiellt säger dom ju att dom inte gör det. Men i verkligheten.
Claes Nyberg: – Nej och finns det någon som använder sitt bemötande för att sortera så är det inte acceptabelt. Jag kan inte se att det finns någon sömsmån där. Lagen är väldigt väldigt tydlig.
Nu återstår bara en skola i vårt test – vi återvänder till Täby och Pysslingen där allt började. För Anna var det inga som helst problem att få en plats på skolan.
”Ola Adler”: – Hur har ni det, kan ni ta emot en elev med så kort varsel? Eller hur…
Karin Möller-David: – Det kan vi göra.
”Ola Adler”: – Det kan ni göra.
Karin Möller-David: – Visst var det sjuan?
”Ola Adler”: – Det är sjuan hon ska börja, precis.
Karin Möller-David: – Jo, men absolut, det kan vi göra.
I samma rum några timmar tidigare ger rektorn löftet att återkomma till Alejandros pappa.
Karin Möller-David: – Men jag pratar med lärarna så får dom kontakta dig så får ni träffas och så får vi diskutera.
”Borja Armendaris”: – Kolla? Jamen jag är jätteglad att det finns möjligheter i alla fall. Tack så jättemycket.
Karin Möller-David: – Tack.
Det går nio dagar utan att någon ringer tillbaka från Pysslingen till Alejandros pappa. Vi är på väg till Uppsala när vi börjar bli oroliga över att rektorn aldrig hör av sig. Vi ringer upp Karin Möller David för att få ett besked.
Karin Möller-David: – Karin Möller-David
”Borja Armendaris”: – Ja hej detta är Borja Armendaris. Jag var hos er för en vecka sedan och jag förstår att det blir svårt för min son Alejandro att börja hos er eftersom ingen har ringt mig?
Karin Möller-David: – Nej precis… jag är jätteledsen att vi inte hört av oss men vi har bedömt det som att vi inte kan ta emot fler elever i den klassen just nu.
”Borja Armendaris”: – Okej okej. Tack så mycket.
Karin Möller-David: – Tack ska du ha. Hej.
”Borja Armendaris”: – Hej hej.
Milstensskolan är en av dom bästa skolorna i hela Täby utan problem med oordning och stök.
Men någon plats för Alejandro på Pysslingen – finns det inte. Trots att dom säger att skolan är öppen för alla. Myten om att vissa friskolor väljer bort besvärliga elever visar sig vara verklig. Löftet om en skola öppen för alla vilar till sist på att rektorer aldrig ser jobbiga barn som en börda.
Och i anställningsintervjun berättar Greger von Sivers att han vet hur man gör för att slippa elever man inte vill ha på sin skola. Man säger – det finns ingen plats.
Greger von Sivers: – Man kan ju säga nej då, och det är väl inte, man säger “Vi har ingen plats”, och då brukar föräldrarna nöja sig med det.