I mars förra året beslagtar Nackapolisen ett USB-minne med okänt innehåll. och ska rutinmässigt gås igenom och dokumenteras. Det handlar inte om någon stor utredning men när minnet öppnas förändras läget. unga flickor har blivit utsatta för brott å många av dom mår riktigt dåligt. Polisen inser att det är bråttom å ger sig ut för att försöka hitta den första flickan.

Per Olsson: Ja man vet ju inte vad man ska mötas av så det är ju ett jobbigt ärende, helt klart.

Ella Leandersson: Ja, man vet ju att det här kommer att vara jättejobbigt för hela familjen. Men samtidigt är man väldigt angelägen om att komma fram och kolla hur det står till där hemma.

Per Olsson: Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag hoppas verkligen att hon är hemma och att det är nån förälder hemma också

Titel: Våldtagen på nätet

Förra året gjorde vi ett reportage om den då 17-årige Linus Malmborg, i Höllviken utanför Malmö, som fått sin identitet stulen på nätet. Någon använde Linus namn å ansikte för att lura unga flickor att skicka nakenbilder. Då visste varken vi eller Linus vad som verkligen pågick i en lägenhet långt därifrån. Vi ska följa jakten på förövaren och sökandet efter offer i ett fall som chockat familjer över hela landet.

GRAFIK: Ur Uppdrag Granskning 2014-03-12

Linus Malmborg: Jag fick reda av en kompis som frågade om jag hade öppnat ett nytt Facebook-konto över sommaren 2012 och då kollade jag upp det och då visade det sig att någon hade tagit mitt namn och mina bilder och skapat ett nytt Facebook-konto.

Reporter: Men det var bilder på dig, dina egna bilder?

Linus Malmborg: Ja, taget rakt av från Instagram och Facebook.

så kunde förövaren fortsätta att hota å kränka unga flickor. När vi fick kontakt med Linus så hade det pågått i nästan två år.

Ur Uppdrag Granskning 2014-03-12

Linus Malmborg: Jag kommer ingen vart med ärendet hos polisen, de säger att jag inte är utsatt för något brott och att samtidigt är det jättesynd för tjejerna som är utsatta.

Eftersom polisen så bestämde vi oss för att försöka hitta mannen som stulit hans identitet. Det visade sig att även ett par av dom drabbade flickorna polisanmält men även deras anmälningar hade lagts ner. En av dom var den då 14-åriga Julia. Hon å hennes kompis skickade både bilder å film till den falske Linus Malmborg.

Ur Uppdrag Granskning 2014-03-12

”Julia”: Det blev att han fortsatte så typ, att vi skulle skicka någon mer för säkerhets skull, sen så började han hota att vi skulle skicka fler, för annars skulle han lägga ut på Facebook och visa för vår familj och vänner.

Julia vågade inte berätta för sina föräldrar vad som hänt men och Julia mådde så dåligt att hon började skada sig själv. . Men vi hittade den man som stulit Linus Malmborgs identitet. Under vår research fortsatte unga flickor runtom i landet att drabbas men inte förrän en 14-årig flicka i Göteborgstrakten anmälde så agerade någon inom polisen. Å kort innan sändningen av vårt förra reportage så blev vi uppringda av en polis som hittat samma misstänkta gärningsman som vi, och nu bad han oss vänta med att konfrontera mannen.

Ur Uppdrag Granskning 2014-03-12

Fredrik Eriksson: Jag kan bara säga så här att vi har kommit långt i utredningen, det är därför detta samtalet helt enkelt då va, så att inte bevis förstörs

Där slutade vårt förra reportage – då saknades fortfarande många pusselbitar å ingen visste hur många flickor som drabbats å hur långt den falske Linus Malmborg varit beredd att gå. Men ikväll kan vi berätta hela historien. Den kanske tydligaste bilden många har av en våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp innehåller fysiskt våld – I det rättsliga efterspelet är rivmärken, blåmärken å dna en viktig del av bevisningen. Men vad händer om övergreppet sker när offret är helt ensam. Ensam i det som ska vara hennes tryggaste plats. Flickrummet. I januari 2014 får polisen Fredrik Eriksson in en anmälan från en 14-årig flicka i Göteborgsområdet. Hon säger att hon blir hotad på nätet av en person som kallar sig Linus Malmborg.

Fredrik Eriksson: Allt eftersom jag kom djupare in i den här utredningen då och pratade, fick kontakt, med målsäganden då kände jag liksom att, vad fan är det här.

På grund av sina arbetsuppgifter vill Fredrik Eriksson inte visa sitt ansikte men han berättar hur han börjar me att begära ut IP nummer från facebook och sen kontrollerar användare med internetleverantörer.

Fredrik Eriksson: Jag är rätt enveten är jag, så får jag ju säga och speciellt när det börjar, när det är med internet då vet jag att det här kan spåras. Och då är det bara att sätta igång och när jag fick positiv feedback så blev det ett brinnande intresse. Den här ska jag ta fast.

I en tidigare nedlagd polisutredning hittar Fredrik Eriksson ett intressant namn å när han samlat in den tekniska bevisningen började han lägga pusslet.

Fredrik Eriksson: Jag fick ju en hel del IP-loggar, en hel del och alla styrdes upp mot, eller dom flesta som jag hann titta igenom styrde ju upp mot Stockholms-trakten då och en utav dom, och det var nu det började släppa det här, och en utav dom IP-adresserna gick ju till en kvinna vars dotter är kompis med det namnet på Facebook.

När Fredrik Eriksson hittat kopplingen mellan IP-numret som många av hoten kommer ifrån och den person som är intressant, så börjar han titta på dom telefonnummer som finns i polisanmälan.

Fredrik Eriksson: Så jag gjorde så att jag helt enkelt kontrollerade namnet, gjorde slagningar på namnet, det var inte så många som hette så och jag gick in och slog på register och ett utav dom numren där gick till den personen, nu hade jag alla dom telefonnumren kopplade till det namnet

Reporter: Vad tänkte du när du fick den träffen, när du fick som kopplingen namnet, du fick telefonnumret, vad sa du, vad gjorde du?

Fredrik Eriksson: Jag svor. Jag svor gjorde jag. Fan nu har jag honom, och det kändes jätteskönt, det gjorde det.

Mannen som Fredrik Eriksson hittar är samma man som vi hittade. Han är 23 år, vi kallar honom Jesper. Eftersom Jesper bor i Stockholm överförs utredningen till Nacka-polisen. Där är det åklagaren Linda Lauronen och poliserna Ella Leandersson och Per Olsson som tar över. Nu börjar jakten på allvar å det är en kamp mot klockan. Nackapolisen vet att vi på Uppdrag Granskning också hittat Jesper å dom vet att han är oerhört aktiv på nätet. För varje dag som går riskerar nya flickor att utsättas för brott.

Per Olsson/Ella Leandersson:

Från vi fick det här då kände vi press, även från er ska jag villigt erkänna, vi visste ju att ni också höll på med ett reportage, vi ville ju absolut inte att det skulle komma ut innan vi hade gripit honom. Samtidigt, det gäller att försöka hålla sig kall ändå och liksom inte gå och ringa på och liksom forcera fram någonting.

En person som begår brott på internet kan göra det så fort man är uppkopplad, det är klart man tänkte på det, man vill ju få ett så snabbt gripande som möjligt, sen var han ju svår person för att han var väldigt mycket inomhus, det var väldigt sällan vi såg honom inledningsvis.

Linda Lauronen, åklagare: Det inleddes ju med att vi spanade upp den här misstänkte personen då, vart han bodde, vart han kunde tänkas befinna sig, fanns det olika platser som han rörde sig mellan och så där, vilka tider använde han sig av när han var ute respektive inomhus och sådär. Så att polisen hade ju spaning.

Polisen spanar på flera olika adresser men börjar allt mer koncentrera sig på en speciell lägenhet, där bor en kvinna som visar sig vara Jespers flickvän. Mannen som misstänks ha stulit Linus Malmborgs identitet för att tvinga unga flickor att utföra sexuella handlingar framför webkameran, är alltså i ett förhållande, han verkar ha gott om vänner o skriver på sin egen facebook-sida att han jobbar på ett äldreboende.

Ella och Per:

Vi var väldigt måna om att säkerställa att vi kunde få all bevisning som vi bara kunde tänka oss att få tag på så därför var vi väldigt försiktiga, det är ju inte bara att knacka på utan vi ville ta honom på en utgång så att vi kunde ta telefon i beslag till exempel och snabbt göra n husrannsakan hos honom.

Reporter: Hur många ärenden kände ni till då?

Ella och Per: Ja, en handfull som var aktiva kan man väl säga och så fanns det ett antal som var nedlagda också men det var ju inte så många eftersom, ja, det är ju inte så ofta målsägaren anmäler det själva utan det har vart väldigt få av dom fallen. Så efter vi hade gjort den här inre spaningen, eller liksom kartlagt honom, då började vi med den yttre med hjälp av, ja, vi var själva ute och spanade och sådär, på lite olika adresser.

Utredarna vet att dom inte får göra ett enda misstag i det här läget. I tidigare liknande fall har misstänkta förövare kategoriskt nekat till alla anklagelser. Och ibland försökt sopa undan spåren. 2013 avslöjades det så kallade Kumla-fallet när en 13-årig flicka tog livet av sig. Hon hade utsatts för grovt sexuellt övergrepp på nätet av en medelålders man som utgav sig för att vara ung kille. När tragedin var ett faktum försökte mannen gömma sin dator, men den hittades å han kunde fällas för övergrepp på nätet mot ett tjugotal unga flickor. Och det finns fler exempel: 

Samtidigt som Nackapolisen spanar på Jesper pågår en annan utredning med offer över hela landet. Den handlar om den så kallade Husby-mannen. . Kumlafallet, Husbyfallet och utredningen mot Jesper. Tre olika fall med många likheter. För åklagaren Linda Lauronen, som leder jakten på Jesper har utredningen nu kommit till ett kritiskt skede. Den 4:e mars kliver Jesper ut från sin flickväns lägenhet å på gångvägen utanför grips han.

Linda Lauronen: Det gick väldigt lugnt till. Det var några av utredarna som först hade lite spaning den dagen och sen så såg den här personen utanför hans flickväns bostad som han också hade bott lite i själv och så, och så kontaktad man honom där på gatan där utanför och förklarade situationen och att han då var misstänkt för brott och att han blev gripen av polisen.

Per Olsson:Jag vi hittade, en mobiltelefon, en telefon som har vart viktig i utredningen och sedan andra lagringsmedia också, usb-minnen och sådär. I lägenheterna hittade vi datorer och annan media också

Fortfarande är fallet litet när det handlar om antalet offer men nu förändras utredningen dramatiskt.

Per och Ella: Vi hittade bilder på väldigt många tjejer. När vi hade fått det här materialet började vi försöka identifiera dom här tjejerna. Och det här i kombination med att vi hittade väldigt mycket chattar. Och vi försökte prioritera fram då dom första målsägarna och börja jobba med ur det här materialet. Och det var ganska tidskrävande och det växte ju, det växte i våra händer så att säga, dom här första veckorna så det blev plötsligt ett jättestort ärende. Och vi började få en klar bild av hur det har sett ut för dom här tjejerna, hur svårt många av dom har haft det.

Ella och Per: Det växte hur mycket som helst. Och det var ju just att identifiera, ja, det var ju prioritet på att identifiera tjejer och försöka bedöma grovheten liksom, både på bilder och läsa i chattar, hur dom mår och prioritera utefter det, det var ju ganska många akututryckningar kan man väl kalla det i början, när man liksom vi kan inte vänta vi måste åka ikväll liksom för hon verkar må så dåligt kan man utläsa av chattar. Vi hade ju Kumlaärendet liksom i åtanke hela tiden när vi började nysta upp det här och det var ju en rädsla absolut att någon av tjejerna skulle hinna skada sig själv innan vi hann nå fram. För det är ändå såpass många i det här materialet som mår väldigt dåligt.

Vi får kontakt med några av dom utsatta flickorna.  Dom berättar om skam, självförakt å rädsla på grund av hoten.  En av dom kallar vi ”Ellinor”.

“Ellinor” började chatta med den falske Linus Malmborg på nätet, å blev förälskad.

“Ellinor”: Och han verkade som en den perfekta pojkvännen som folk vill ha när man är i den åldern när man är 15,16 år och liksom vill ha någon. Han var snäll, han var jättetrevlig, han gav jättefin bild av sig själv och märkte som att ingen som skulle vilja göra illa någon.

Reporter: Första gången när han ville ha en bild på dig, hur gick det till?

”Ellinor”: Han frågade bara kan du skicka en bild på dig med bh, eller utan bh, med bara trosor och liksom vanlig bikinibild och så skickade jag ju en då. Öh, sen så minns jag inte så mycket mer och sen kom bara hoten efter det mer och mer och då insåg jag ju att det här kanske inte var den bästa iden. Helt enkelt.

Reporter: Vad tänkte du då när du fick den känslan att det inte varit så bra att skicka bilden?

”Ellinor”: Det var väl att man fick klumpar i magen så fort han skrev, så fort namnet kom upp på Facebook, på msn, på sms alla hoten man ville bara fly därifrån, alla hoten, bara försvinn.

Reporter: Vad var det för bilder han ville ha då?

”Ellinor”: Det var bilder på mitt underliv, på mina bröst, på mig naken. Han ville att jag skulle filma när jag sa mitt namn och stoppa in en sak i mitt underliv helt enkelt. Han ville ha kontroll och det lyckades han med.

När Nackapolisen får klart för sig hur många som är drabbade å hur grova övergrepp dom utsatts för bestämmer dom sig för att omedelbart söka upp dom flickor som verkar må allra sämst.

Ella och Per: Är tjejen identifierad så har vi ju så snart vi har kunnat åkt och gjort ett hembesök och då har vi oftast inte ringt innan utan vi vill överraska litegrann för att vara på förhand hela tiden och se till att inte målsägaren också inte hinner förstöra det materialet som hon har i sin telefon och också att vi tänker om man ringer ett par dar innan då hinner dom göra det och dom kanske också hinner göra nåt dumt eller föräldrarnas reaktion kanske också medför en massa besvär för den här målsäganden och vi kanske inte får en målsägare som är med på noterna. Utan vi vill skapa ett förtroende och åker hem och pratar med hela familjen, eller vårdnadshavarna och barnen i den mån det är möjligt och visar flickan då att vuxna är dom som ska ta ansvar för dom här händelserna och att barnen i det här är offer.

En av mapparna innehåller bilder på en mycket ung flicka och i chatten framgår det att hon behöver hjälp å att det är akut.

Per och Ella: Jag kommer ihåg att jag tänkte på att jag hoppas verkligen att hon är hemma och att det är någon förälder hemma också. Så att vi vet liksom så att vi får träffa henne. Vi möttes av en lite annan situation än vi hade föreställt oss.

Reporter: På vilket sätt då?

Per och Ella: Att hon, den här flickan i fråga, hon mådde ännu sämre än vad vi trodde. Men jag inbillar mig, eller jag tror i alla fall att hon tyckte det var skönt, det sa hon senare också att hon tyckte att det var skönt att det kom fram. Och att hennes föräldrar fick veta. Som jag minns det så blev hon jätteledsen först och sen så bekräftade hon allt som vi trodde hade hänt. Fast vi kanske insåg att det var ännu värre för just den här tjejen än vad vi hade kunnat föreställa oss. I och med vårt besök så upphörde hon att vara utsatt, hon var fortfarande lika rädd som medan chatten försiggick när vi kom. Så i det fallet kändes det ju väldigt bra att kunna ge henne ett svar på att nu är det slut.  Han kommer inte att kontakta dig igen.

Ella och Per hinner fram till den första flickan i tid. Men listan på flickor är lång. Å ju fler offer dom besöker desto större blir ett problem dom inte förutsett, föräldrarnas reaktion!

Ella o Per: Ofta är det första föräldrarna säger vad i helvete det är ju det jag har sagt till dig att du inte ska liksom. När vi upptäckte att det var så kände vi att det var väldigt angeläget att hjälpa dom här föräldrarna att få verktyg att möta sina barn istället för att döma dom. Och förklara för dom att det här är ett brott och dom har lurats att göra det här, dom har förmåtts att skicka dom här bilderna. Dom inser ju väldigt snabbt att dom inte har haft koll, dom har heller inte frågat sina barn hur dom har haft det på nätet idag eller vad har hänt. Många har märkt att barnen mår dåligt men dom har inte fått barnen att berätta vad det handlar om

Trots att Jesper hade USB-minnet på sig när han greps och mobiltelefonen och datorn fulla av chattar å bilder på dom unga flickorna, så förnekar han först. Utredarna fortsätter gå igenom bevismaterialet å sakta ser dom ett system i hur han agerat på nätet när han använt sig av Linus Malmborgs identitet.

Ella och Per: Först en ganska gullig chatt, någon slag inledande fas där man säger hej hur mår du och så kanske man ställer några frågor, hur gammal är du, är du singel, var bor du, samtidigt som gärningsmannen presenterar någon slags information som han tror att den här målsägaren vill höra. Och sen är inte steget så långt han börjar be om bilder där man kanske ser bh:n och sen så skickar målsägaren det och gärningsmannen ger beröm liksom ger sån beröm som just den här målsägaren behöver höra, bekräftar den här personen. Och är man då 12, 13, 14, 15 det är klart att man söker bekräftelse och dom tycker att han ser väldigt bra ut och blir charmad av honom. Får man intryck av i alla fall. Många uttrycker att dom är förälskade och en del upplever att dom har en relation med den här personen. Allteftersom får han målsägaren att klä av sig, plagg för plagg kan man säga ända såpass långt att dom företar en sexuell handling på sig själv enligt instruktion.

Linda Lauronen: Och i vissa fall så har dom också utfört sexuella handlingar när dom stoppar in föremål i sitt underliv. Och sen så skickar dom det här till honom och han kommer hela tiden med mer krav, han vill ha fler bilder och filmer och ger instruktioner till dom här flickorna hur dom ska göra så att han blir nöjd. Och säger dom nej, vilket många då till slut gör för att dom mår så dåligt av det här så hotar han dom med att han ska lägga ut dom bilder han redan har på internet, eller skicka till föräldrar eller syskon eller kompisar och skolkamrater och andra för att då få dom att skicka fler bilder och filmer.

Precis samma tillvägagångssätt som Jesper haft hittar vi i utredningen om Husbymannen, i oktober förra året väcker åklagaren Emelie Källfelt åtal i det fallet. På en presskonferens redogör hon för vad den 28-årige Husbymannen misstänks ha tvingat sina offer att göra.

Svt arkiv 2014-10-01

Emelie Källfelt: Den misstänktes fokus i kontakten med flickorna är att försöka förmå dem att penetrera sig själva analt med ett så stort föremål som möjligt. Och det här har givetvis inneburit ett både psykiskt och fysiskt lidande. I flera fall har det varit frågan om väldigt utdragna händelsförlopp.

Flickorna berättelser i Husbyfallet är näst intill outhärdliga att läsa. Det handlar om timslånga å smärtsamma sessioner framför webkameran. Rädslan för mannen som hotar å rädslan för att bli betraktad som en hora om han sprider bilder å filmer är så stark att dom känner sig tvingade att göra nästan vad som helst. I vissa fall finns ovetande föräldrar i rummet intill, samtidigt som deras dotter, deras barn tvingas utföra mycket grova sexuella handlingar i sitt flickrum. Flera av dom gråter å ber att få slippa men det hjälper inte. I anslutning till många av förhören i Husbyfallet har polisen tagit bilder på bevismaterial. En hårborste, en deodorant, hudkräm. Den yngsta flickan är 11 år. Åklagaren i Jespers fall, Linda Lauronen, vill likna den här typen av övergrepp på nätet med våldtäkter.

Linda Lauronen: Det finns ett synsätt idag, dels från allmänhet och dels rättsväsendets sida, att brott som sker på nätet är inte lika allvarligt som när det sker i verkligheten. Och vi tycker det kan ha precis lika stora konsekvenser. Det är lite det vi försöker lyfta fram, att en flicka kan må otroligt dåligt fast hon aldrig träffat gärningsmannen fysiskt och fast han inte varit i samma rum som henne och tvingat sig på henne rent fysiskt. Utan det har varit genom nätet som han har fått henne till att göra det här. Genom hot så har det ändå blivit en tvångssituation. Och det vill vi lyfta fram för att öka straffvärdet för de gärningarna som det handlar om, för i dagsläget så ser vi ju utifrån de domar vi får in, att det ses inte lika allvarligt på det här som vi tycker att man borde göra, och då halverar man straffet också i princip eller i alla fall dömer ut lägre straff.

“Ellinor” berättar att hon kände sig smutsig på grund av alla hot å alla nakenbilder, hon vågade inte berättade för någon vad som pågick utan anklagade sig själv.

“Ellinor”: Det var väl att skicka alla bilder som jag gjorde, det var det jag tyckte var det korkaste jag någonsin gjort, att jag ens kunde lita på människan, varför började jag ens skriva med honom. Helt enkelt så. Det var det jag mådde dåligast över liksom det var det jag skambelade mig själv oftast och det gjorde jag under hela tiden också du är dum i huvudet varför har du gjort det här, det är ditt fel att han gått på dig och attackerar dig eftersom du inte lyder honom. Jag mådde så dåligt under den tiden vilket har lett till att man har haft dom här självmordstankarna att man har skärt sig själv och skadat sig själv. Så många kvällar man har suttit uppe, så många gånger man har gått in till BUP hela tiden och kommit ut därifrån storgråtandes och inte velat gå till skolan fast man har gjort det ändå. Å försöka hålla uppe allting.

Kort efter det första förhöret ber Jesper att få prata med poliserna igen. Han har ändrat sig och vill nu berätta.

Linda Lauronen: Sen så påkallade han ganska snabbt ett nytt förhör och visade intresse själv att vilja berätta hur det låg till. Så då hade polisen ett nytt förhör med honom där han började berätta lite mer, att det faktiskt var han som hade gjort det här, att det var han som hade kontaktat otroligt många flickor på det här sättet, i en annan persons namn och lite också varför han gjort det.

När Jesper börjar berätta bekräftas det som en rad unga flickor, och den riktige Linus Malmborg, länge slagit larm om. 15-åriga Josefins polisanmälan 2013, lades ner samma dag som den kom in. Josefin skickade över 30 nakenbilder som hamnade i mapp nummer 56 i Jespers lista. 16-åriga Ellens polisanmälan lades också ner, i hennes anmälan namngavs till och med Jesper, med sitt riktiga namn. Polisen hade gärningsmannen rakt framför ögonen men gick ändå inte vidare med fallet å Ellen blev mapp nummer 79 i Jespers lista. Å 14-åriga Julia gjorde två polisanmälningar men båda las ner. Utredarna undersökte inte ens Julias dator å Jesper kunde ostört fortsätta hota henne. I förhör berättar hon om rädslan å ångesten och att hon skär sig själv.

“Julia”, ur polisförhör: De fick tag i mig i helgen, så gjorde jag det igen. Och vilka är de? De som hotar mig. Jag orkar inte mer. Jag får ut mycket ångest genom det.

Julia blev mapp nummer 118 i listan som växte fram i Jespers USB-minne.

“Julia”: Kändes konstigt och väldigt dumt att de la ned min anmälan.

Reporter: Vad hade hänt om de tagit det på allvar?

“Julia”: Att det hade hänt något tidigare än det gjorde.

Reporter: Vad tänker du om att det är så många som hamnat i samma situation som du?

“Julia”: Att det är hemskt, för jag förstår inte ens varför någon vill göra det.

Åklagaren som la ner Julias fall, Pernilla Tallinger, har idag svårt att minnas detaljerna men hon tycker det är beklagligt att dom inte fick stopp på Jesper redan då.

Reporter: När du som åklagare har lagt ned en förundersökning, och sen ser du att det är ett fall som sen någon annan plockar upp och så ser du att det växer så här pass stort, vad tänker du om det?

Pernilla Tallinger: Ja det hade ju alltid varit önskvärt självklart, och det är ju det svaret du vill ha, att man hade gjort någonting, men i det läget så såg vi antagligen inte någonting, för hade vi sett något så hade vi ju gått vidare.

Reporter: Det var ju, senare, efter ni hade haft det här på ert bord, så var det en fjortonårig flicka i Göteborg som polisanmälde, och då var det en polisman som på tre dagar kom fram till samma misstänkta gärningsman som vi, vad tänker du om det?

Pernilla Tallinger: Det var väl jättebra att någon kunde komma fram till det på tre dagar och det är ju beklagligt att inte Kristianstadpolisen lyckades med det.

Vi försöker ta reda på hur många nedlagda polisutredningar det finns i det här fallet. Och när den första anmälan kom in, I hur många år har Jesper kunnat härja fritt? Vi ber åklagaren Linda Lauronen försöka hitta det i sitt omfattande material. Offren, ungdomarna å barnen, har försökt varna, men ingen har lyssnat. Inte förrän en ensam polisman i Göteborg fick ärendet på sitt bord.

Fredrik Eriksson: Det jag tänker på mest när det gäller ärendet, det är ju alla målsägande, mörkertalet och även de som har stått upp för det här. Jag hoppas innerligt på något sätt att de får någon form av upprättelse, för det är troligtvis något de kommer få bära med sig resten av sitt liv, och det är fruktansvärt.

Reporter: Upprättelse, vad skulle det kunna vara?

Fredrik Eriksson: Att vi fick dit honom, att han får ett straff så de blir glada. En individ kan skapa så mkt smärta för så många tjejer och även för Linus. Det är inte ok någonstans.

Reporter: Tycker du att polis och åklagare har något slags ansvar för att han kunde hålla på så länge?

Fredrik Eriksson: Självklart har vi det. Ja, det har vi. Vi måste bli bättre, vi måste bli snabbare, vi måste utbilda oss mer. Det finns jättebra utbildningar och det finns jättebra kollegor. Det gäller att det hamnar på rätt bord kan man säga. Och det här är ett uppvaknande. Och vi ligger steget efter, det gör vi.

När Fredrik Eriksson fick polisanmälan på sitt bord hade han en målsägande. När vi gjorde vårt förra reportage fick vi kontakt med ett tiotal drabbade. Å när Nackapolisen så grep Jesper och beslagtog USB-minnet stod det klart hur många offer på nätet en enda gärningsman kan nå innan han stoppas.

Linda Lauronen: Vi har ju det här synsättet från åklagarhåll att man kan inte begränsa bort ärenden när det handlar om barn utan man måste utreda dem, för det är så viktiga ärenden. Det kan handla om en flicka som faktiskt funderar på att ta livet av sig, för att man inte får hjälp. Vi har ju sett flera sådana flickor i vårt ärende som mått otroligt dåligt, som har försökt ta livet av sig flera gånger. Så att det är det synsättet vi har, att vi ska utreda varenda en där det finns misstanke om brott, det är ju inte säkert att det är det i precis alla, och sen får vi se, det kanske leder till åtal, kanske inte.

I oktober förra året åtalas Jesper. 57 flickor är målsägare. En del av flickorna i USB-minnet har inte velat medverka i utredningen, en del har inte blivit utsatta för brott och andra har inte gått att identifiera. Det har bara funnits en bild på ett underliv o ett vanligt namn. Utredningen har pågått i 8 månader med offer från hela landet.  I Nacka tingsrätt samlas nu åklagare, domare, nämndemän, den misstänkta gärningsmannen och hans advokat.

Reporter: Vad är din klients inställning i stort?

Per Larsson, advokat: Ja han har ju erkänt i det flesta fall att han förmått de här tjejerna att skicka bilder. Sen har han väl bestritt att han har haft uppsåt till deras ålder i alla fall. Sen är det väl så att en del tjejer påstått att de tvingats skicka bilder trots att det inte finns något stöd i några chattar för det, och där har min klient förnekat. Sen har vi bestritt ansvar för grovt brott i de flesta av de här fallen.

Jesper åtalas bland annat för sexuellt övergrepp mot barn, barnpornografibrott och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering Totalt handlar det om 90 brott. Jesper har nu suttit häktad sedan mars förra året å bit för bit börjat förstå hur han sårat ett stort antal flickor.

Reporter: Och när han har mött dem i tingsrätten, hur tycker du att han påverkats av det?

Per Larsson, advokat: Det är lite olika, han styrs av vad han känner i stunden, vissa kommer han ihåg väldigt väl och andra han inte alls ihåg. Men han har blivit berörd. Och har försökt be om ursäkt för det han gjort, och försäkrat att han inte har några kopior av bilderna kvar eller spridit några bilder på nätet.

Reporter: Man hittar ju ett USB-minne på honom när han greps och i den fanns 135 mappar döpta efter tjejer, noggrant prydligt upplagt. Hur tolkar du det beteendet?

Per Larsson, advokat: Som jag tolkar det så verkar det vara ett slags samlarbeteende, han har inte kunnat förklara varför han sparat det på det här USB, utan han har bara gjort det. Har han inte gjort det har han mått dåligt, han behöver ordning och reda, annars rubbar det hans rutiner och han mår inte bra, som han har förklarat det, varför han har sparat dem.

Jespers flickvän har märkt att han varit väldigt upptagen med sin mobiltelefon men hon inte förstått vad som pågått. Rättegången väntas pågå i tre månader. Och alla 57 målsägande flickorna får tålmodigt vänta på domen.

Reporter: Du har ju varit med på rättegång via videolänk, hur var det?

“Julia”: Det kändes, jag trodde jag skulle bryta ihop, men jag, det var mest bara att jag skulle försöka komma ihåg det mesta som hade hänt.

Reporter: Vad var det du var orolig för innan?

“Julia”: Det var mest bara att jag skulle få se honom, hur han skulle vara och om jag skulle bryta ihop.

Reporter: Fick du se honom?

“Julia”: Ja

Reporter: Hur kändes det?

“Julia”: Det kändes bättre. Att få se vem det är som gjort detta mot mig.

Reporter: Hur var det att vara på rättegång?

“Ellinor”: Man fick en massa svar men ändå var det jobbigaste jag vart med om nästan. Först var det två timmar genom att bara läsa igenom en masa gamla chattar som jag haft med honom, och en massa tänkande, hur kunde jag va så dum genom att ha kontakt med den här människan.

Reporter: Känns det så när ni läste upp?

“Ellinor”: Ja, jag mådde sjukt dåligt, det var nästan det hemskaste jag varit med om. Och sen visade de upp alla bilder. Det var då all skam kom, och man kände liksom bara, varför har jag gjort det här, varför?

Reporter: Vad tänker du om det nu då?

“Ellinor”: Att det är inte mitt fel, det är hans fel. Det är han som har gjort fel, jag har inte gjort något fel, och det har inte någon av de andra tjejerna, det är igen av våra fel, det är hans fel. Skulden ska komma på honom.

För den riktige Linus Malmborg har dom två senaste åren varit en mardröm. Han har fått motta flera hot och inte vågat visa sig ute i vissa sammanhang. Arga pojkvänner, föräldrar och drabbade flickor har tagit kontakt med honom i tron att det är han som ligger bakom allt.

Linus Malmborg: Alltså, jag kunde ju se helheten och var detta var på väg, eller var det för tillfället var, att så många tjejer hörde av sig, och att det bara ökade tjejer, och fler grova saker begärde han, och han gick snabbare fram och begärde det. Så jag kunde ju se redan 2012 vad detta skulle leda till om inte polisen gjorde något

Nu är Linus själv målsägande i åtalet mot Jesper. Jesper är åtalad för ofredande mot Linus.

Linus Malmborg: Det har ju väckt upp många minnen och hur dåligt man mådde men så länge jag vet att han sitter inspärrad och har erkänt allting så mår jag väldigt bra. Jag har fått tillbaka mitt liv.

Vi får svar från åklagaren Linda Lauronen -Redan 2011 kom en första anmälan mot Jesper till polisen i Dalarna, men den lades oxå ned. Under 2012 och 2013 läggs ytterligare några anmälningar ned. Det är svårt att säga hur många övergrepp som hade kunnat förhindras, men idag är alltså Jesper åtalad för 90 brott mot 57 unga flickor. I två av fallen handlar det om våldtäkt mot barn. I det ena fallet medger Jesper att han har haft sex med flickan men förnekar att han kände till att hon bara var 14 år. I det andra fallet nekar han helt. 90 brott mot 57 unga flickor, alla med en en egen historia.

Ella och Per: Tjejer som uttrycker att de vill ta sitt liv i kombination med att man sett de här chattarna, det tar väldigt hårt. De kommer finnas kvar. Eller dr gärningsmannen varit extra rå och hänsynslös, där det tydligt framgår att han inte alls lyssnar på deras argument, att nu får det vara nog, utan bara fortsätter, i kombination med tjejens sårbarhet, när man har träffat de här barnen, många är ju barn, så förstår man ju hur värnlösa de är. De kanske har det tufft hemma, kanske har det tufft i skolan, de kanske har komplex för olika saker. Allt det här har han liksom utnyttjat på ett väldigt hänsynslöst sätt.

I Jespers fall fanns en rad nedlagda polisanmälningar innan något hände. Å när vi tittar på Kumlafallet och Husbyfallet ser vi att det även där funnits varningssignaler. En månad innan den 13-åriga flickan i Kumla tog sitt liv så polisanmäldes gärningsmannen, eller rättare sagt hans alias, av en annan flicka. Men den anmälan lades ner. Å även den så kallade Husbymannen hade kunnat gripas tidigare. Redan 2012 polisanmäldes han av en då 16-årig flicka som berättade att han hotat henne för att få nakenbilder.  Polisen lyckades säkra en hel del teknisk bevisning å mannen kallades till förhör. Men han nekade till allt å i slutändan kunde åklagaren inte styrka brott.

Ur Svt – ABC 2014-10-07

Marie Wallin, åklagare: Det kan ju vara så att man är i en förundersökning och mycket tyder på, och man kan själv tycka att det är nog den här personen. Men, utifrån de beviskrav vi har i Sverige så räcker inte tyckanden eller indikation, utan det måste upp till det här tillräckliga skäl för åtal.

Drygt två år senare är nu Husbymannen åtalad för olika övergrepp på nätet mot 65 unga flickor. Han förnekar allt. Det är klart att det är lätt att vara efterklok, utredarna som la ner anmälningar i Jespers fall, i Husbyfallet å i Kumlafallet visste inte det vi vet idag. Men dom allra flesta offer som hotas och förnedras på det här sättet vågar överhuvudtaget inte polisanmäla. Dom vågar inte ens berätta för sina föräldrar vad som hänt. Så när en ung flicka väl har modet att anmäla så gäller det att lyssna ordentligt, risken är stor att hon inte är den enda som drabbats. Den 13 februari, för knappt två veckor sen, avslutas rättegången mot Jesper.

Linda Lauronen: Jag tänker att det kommer inte att sluta, jag tänker att det kommer bara komma fler och fler såna här anmälningar. Kanske också efter att vi belyst det lite mer att faktiskt inte är en flickas fel, utan det är alltid den vuxnes ansvar, man får inte göra så här mot ett barn, så kanske fler förstår att man kan anmäla om man råkat illa ut, och att det finns möjlighet att lösa det ärendet, och att man kan få upprättelse på slutet. Man kanske måste gå igenom en rättegång men i slutändan så har man faktiskt stoppat den här personen, i vart fall tillfälligt då, förhoppningsvis.

Reporter: Unga killar som kollar på det här då, har du något du vill säga till dem?

“Ellinor”: Gör det inte, ni förstör oss sjukt mycket om ni börjar med det här. Det är så äckligt om ni håller på med det här, det är så äckligt så man nästan spyr på det här, att ni kan förstöra tjejer i ung ålder, det är så hemskt. Ni saknar helt empati, och bara lägg av med det, ni har ingen rätt.

Domen mot Jesper väntas inom kort. Om inte tingsrättens beslut överklagas är det slutet på en lång rättsprocess som påverkat otroligt många unga flickor. Vi har kallat dom Ellen, Josefine, Saga, Klara, Frida, Lina, Ellinor å Julia, men de skulle kunna vara vilka som helst. Namn på mappar i ett prydligt sorterat USB-minne.

“Julia”: Jag vill mest bara glömma detta, för jag tycker bara det är jobbigt för mig. Jag klarar inte av att tänka på det. Det är svårt för jag tycker det är en av de största sakerna som hänt i mitt liv och jag har ärr på min arm som kommer sitta kvar där.

Rättegången mot Jesper är över men Nackapolisen har redan börjat jobba med ett nytt fall. Förra veckan förhördes en mycket ung flicka som anmält att en okänd person försökt få henne att posera framför webkameran. Ingen vet vem gärningsmannen är. Ingen vet om det finns fler drabbade.