De här grupperna kommer aldrig att prata med varandra. De står och skriker varandra i ansiktet och pekar finger.
– Fuck Trump!
– Du är djävulen!
Polisen ber demonstranter och journalister att gå upp på trottoaren. Kravallpolis är på väg. Jag hamnar bredvid en äldre man med blont hår som tittar fram under en röd ”Make America Great Again”-keps. Jag frågar honom varför han är här idag?
– För att balansera bilden. I den här staden är bara 30 % konservativa, vi hörs aldrig i media. De intervjuar bara Trump-kritikerna.
En kvinna som ser latino ut kommer fram och hyllar Trump för hans agerande vad gäller invandring.
– Vi behöver starkare gränser. De kommer bara hit för bidragen, skaffar en massa barn, och snart har de tagit över landet.
”Jag är nog det Trump fruktar mest”
Hon avbryts av en yngre kvinna snett bakom mig som skriker ”prata inte med dem!” Kravallpolisen ställer upp sig på led och tar ett kliv framåt, mot oss. Som om det skulle lugna ned stämningen.
I en park några kvarter därifrån ska demokraten Beto O’Rourke hålla tal vid en manifestation som samlat några hundratal, som värmer upp med att skandera ”Skicka hem honom, skicka hem honom!” (om Trump). En av dem som tagit sig dit är Richard, som röstade på Trump 2016.
– Hans retorik och hat fick mig att ändra mig. Jag är nog det Trump fruktar mest: en vit, medelålders man, som byter fot inför valet 2020.
Präst: Vi måste komma till dialog
Direkt efter sjukhusbesöket flög Trump tillbaka till Washington. Två städer, två sjukhus, på en dag. Inga offentliga framträdanden med honom, men mycket snack OM honom under dagen.
Vid minnesplatsen, vid Walmart, stänker prästen Fabian Marquez vigvatten över korsen som satts upp för vart och ett av dödsoffren. Han var med många av familjerna när de fick dödsbudet. I sin församling märker han nu hur rädsla sprider sig.
– Man ser sig som en måltavla. Vi måste komma till någon form av dialog, där ras, kultur, tro, hudfärg, språk inte spelar någon roll.
I morgon är det dags för den första begravningen. Den första av 22.